Sex duniga små videkissar till gässlingar har sett världens ljus i Lönshult!
Två av våra ölandsgåshonor har legat och ruvat på ägg sen början av april. En gåshona ruvar i cirka 28-30 dygn och jag var därför spänd av förväntan om det skulle bli några gässlingar nu i början av maj. Förra året blev det bara tre gässlingar av totalt cirka trettio ägg som de tre honorna låg och ruvade på då. Jag hade även lämnat iväg tjugo ägg till en som kläcker ägg i en äggkläckningsmaskin ifjol. Av dessa ägg blev det fyra gässlingar. Tyvärr visade det sig att alla sju var hanar så det var inte så lätt att sälja dem till avel. Eftersom ölandsgässen är utrotningshotade (det finns bara cirka hundra stycken totalt) behöver de bli fler. Som överallt i djurvärlden (och även bland landsbygdsbefolkningen?!) råder det överskott på hanar / ungkarlar.
När honan som först lagt sig att ruva började närma sig de magiska 28 dygnen gick jag flera vändor till gåshuset och lyssnade efter tecken på nykläckta gässlingar men utan resultat. Likadant nästa dag och dagen efter det. OK, det verkade alltså inte bli några gässlingar under henne : ( Då började det bli dags för nästa hona att kläcka enligt anteckningarna i min kalender. Även hos henne verkade det vara tyst och livlöst och jag hade i princip gett upp hoppet när jag plötsligt hörde ljudet av en kvillrande gåsbebis. Hurra, det blev i alla fall en unge! Dagen gick och det verkade inte kläckas fler. Hon hade redan gått en dag över tiden så jag tänkte att det här var ett eftersläntarägg som kläcktes lite senare.
På kvällen när jag skulle ge dem lite mat och stänga in de gäss som varit ute och betat gräs hela dagen gick honan som kläckt fram en gässling ut ur redet för att äta. Men var var gässlingen? Efter ett tag upptäckte jag att den låg livlös bland äggen i redet. Jaha, hon hade alltså lyckats trampa ihäl det lilla livet. Typiskt också!
Nu hade jag definitivt gett upp och började fundera på om jag skulle försöka köpa några andra gässlingar som honorna kunde få adoptera. Då lät det på nytt! Den här gången lät det dessutom som att det var fler än en : ) När kvällen kom kunde jag räkna till fem stycken och morgonen efter såg jag att de var sex. Hoppas nu att det är honor allihop!
Eftersom det är ett riktigt ruskväder ute, regn och kyla, får de stanna inne i gåshuset några dagar innan de kan gå ut och beta gräs tillsammans med sina föräldrar. Gåskarlen vaktar familjen noga och anfaller mig och väser hotfullt varje gång jag ska ställa in mat eller vatten till dem. Jag försöker förklara för honom att jag inte vill dem illa men han lyssnar inte alls på det örat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar