fredag 28 juni 2013

En udda fågel och ett tuppägg

I våras lämnade jag ett tiotal gåsägg till maskinkläckning hos en kompis. Ur äggen kläcktes tre gässlingar varav en dog genom en olycka i kläckaren. Morgonen efter att jag hämtat hem de två nykläckta gässlingarna låg den ena död i lådan under värmelampan. Den ensamma och olyckliga gässlingen återbördades till kompisens ankungar där det var meningen att den skulle tillbringa några veckor tills den blev tillräckligt stor för att kunna vara ute. Av olika anledningar dröjde det innan jag åkte och hämtade hem den så när det väl blev dags var den nästan helt fullfjädrad! Det är otroligt vad gässlingar växer fort.



När jag kom hem testade jag att släppa ut den unga gåsen så att den fick hälsa på de vuxna gässen (som ju faktiskt är dess riktiga föräldrar) genom galler. Unggåsen kvittrade glatt och sträckte fram halsen för att hälsa men möttes av ilskna väsanden och anfallsförsök från sina artfränder.

Om man inte kan få det bästa får man nöja sig med det näst bästa. Gåsen fick träffa familjen Mysko, d v s myskankorna. Myskorna blev lite skeptiska eftersom de normalt sett brukar sättas på plats av de vuxna gässen men de blev i varje fall inte aggressiva så den unga gåsen verkade ty sig till dem. Efter ett tag upptäckte ankorna att den här gåsen inte utgjorde något hot utan lät den vilsna själen göra dem sällskap på deras promenader runt i trädgården.



Förutom att det var en helt ny miljö och nya kompisar var det även första gången som gåsen var utomhus och fick uppleva sol, regn, gräs och en massa annat. Ben och näbb var alldeles likbleka på den men redan efter en veckas utevistelse började de anta en orange färg, antagligen på grund av gräsbetet. Gåshonor som ligger och ruvar i flera veckor och därför inte hinner beta gräs brukar också bli bleka om benen då.

Eftersom det bara blev en myskankunge i år blev det naturligt för denna och gåsen att bli kompisar. De brukar följas åt och ligger gärna och vilar tillsammans.



De senaste veckorna har det kläckte flera kycklingkullar och det är två hönor till som ruvar så fler lär det bli.



En höna hade gömt sina ägg invid ett stengärde under en syrenhäck i trädgården. Där låg hon skyddad mot det värsta regnet och hade jag inte smugit på henne när hon var framme för att äta och dricka hade jag inte kunnat ana var hon låg och ruvade.

Härom kvällen när jag var ute för att plocka jordgubbar i trädgårdslandet hörde jag svaga pipanden från stället invid stengärdet. Kycklingarna hade kläckts! Av 11 ägg hade det blivit sex kycklingar. Jag lyfte in höna och kycklingar i en bur så att de skulle få tak över huvudet eftersom det var regn på gång. Dessutom vet man inte om skatfamiljen som härjar i jordgubbslandet hade passat på att förse sig när hönan hade gått ut med kycklingarna dagen efter.

En dag hittade jag ett pyttelitet ägg i hönshuset. Det var mindre än ett vaktelägg, kanske som ett undulatägg i storlek? Läste nånstans att någon kallade dessa små ägg för tuppägg men att tuppen skulle ha något med saken att göra, nehej! Tändsticksasken på bilden är av den större modellen.



Jag testade att knäcka ägget för att se hur det såg ut inuti. Det innehöll faktiskt både gula och vita men väldigt lite av varje förstås.