fredag 21 februari 2014

Fårtrassel

Vintern blev inte särskilt långvarig i år även om snön kom både plötsligt och i ganska riklig mängd. Kombinationen med starka vindar gjorde att vi var insnöade lite till och från och kaminer och spisar fullkomligen slukade ved under dessa veckor.



Alla tidigare år har vi haft fåren ute på vintern. De har förstås haft en ligghall som de kunnat gå in i vid dåligt väder. Ligghallen har vi byggt upp på nya ställen varje vinter så att fåren har kunnat vara på en åker som ska plöjas upp nästkommande vår. Eftersom vi haft varg i närheten vid flera tillfällen under förra året och har bekanta i grannskapet som fått får både skadade och dödade av varg under 2013 bestämde vi oss för att låta fåren vara inne i logen i vinter. Då slipper vi åtminstone oroa oss för vargangrepp under några månader.

När snöstormarna härjade som värst var vi (och även fåren skulle jag tro) ganska glada att de var inne. All skötsel och tillsyn blir så mycket enklare då. De dagar när vädret är bra så släpper vi ut fåren i en hage i närheten så att de ändå får komma ut lite. De tycker det är kul att gå ut men faktiskt är de väldigt ivriga att komma in igen efter några timmar.

En dag  när det snöade och stormade ute märkte jag att vår äldsta tacka Jorunn som är tolv år gammal verkade lite hängig och inte ville äta. Vi tempade henne och hon hade lite undertemp så vi lade en filt över henne och lindade en halsduk runt huvudet så att hon bättre skulle kunna hålla värmen lite bättre.



Det enda hon ville äta var små bitar bröd eller äpple och lite spannmål, men bara ytterst lite. Vi pratade med vänner som har får och någon hade upplevt liknande med en gammal tacka förra vintern. De hade gett tackan kalk och hon hade då piggnat till.

Eftersom vi bara hade kalkpasta, som man kan ge till kor med kalkbrist, hemma åkte jag till en snäll fårgranne och hämtade kalk som man injicerar under huden på tackan. Jag testade att spruta Jorunn med kalk och hon blev möjligen lite bättre men inte bra. Tempen steg dock till normal. Jag pratade med en veterinär och hans teori var att äldre djur ibland kan "gå ner sig" lite när det blir busväder. Han tyckte att vi skulle testa att ge henne energibalans som är ett slags energidryck, typ "red ram" ;-) Hon gillade inte alls energidrycken som jag fick spruta in i munnen på henne. Jag gav det nästan en hel vecka och det enda hon åt förutom det var lite bröd.

Jag testade flera gånger att ge både av kornas ensilage (djur brukar uppskatta ny mat) och fint ängshö men hon bara nosade i det utan att vilja äta. För att utesluta att det var något fel på tänderna kollade och kände vi i munnen på henne. Av bitmärket i min tumme att döma var det inget fel på käkarna i alla fall!

Så plötsligt en kväll när jag återigen trugade med lite fint hö tog hon plötsligt ett par små strån och sen började hon äta lite större tuggor! Nu fick det vara slut med energibalansdrycken och jag friskförklarade henne. Sen dess har hon haft god aptit och vi ger henne även lite krossat korn för att hon ska få lite mer energirik mat. Hon är ju trots allt en ganska gammal dam.

En dag märkte vi att de båda avelsbaggarna Ymer och Sune hade trasslat in sig i varandras horn och inte kunde komma loss.



Vi fick ta i varsin bagges huvud och försöka vrida så att de kom loss från varandra. Det var inte helt lätt för de är ju ganska starka och stretade dessutom emot. Efter ett tag lyckades vi dock och tänkte då att de förhoppningsvis lärt sig en läxa. Men icke, nästa dag var det dags igen! Även denna gång lyckades vi reda ut de hoptrasslade hornen efter diverse vridande och vändande. Efter det har det inte hänt fler gånger så kanske de ändå fattade till slut?