fredag 26 november 2010

Oxköttet levererat i vinterkylan


I förrgår var oxköttet färdigstyckat efter drygt två veckors hängmörning. Många lådor blev det att lyfta in i och ut ur bilen några gånger. Totalt vägde det cirka 1500 kg och med tanke på att vi lyfte dem minst två gånger så hanterade vi i alla fall tre ton kött under den eftermiddagen / kvällen! Det kändes i rygg och armar dagen efter.

Jag körde ner till Malmö för att leverera köttet till de kunder som bor i den delen av Skåne och det var ganska halt de första milen men jag lyckades ändå komma dit i utsatt tid.

Helena fick ta hand om de kunder som kom hem till gården för att hämta sitt kött. Eftersom det snöade fick hon även skotta en hel del snö så att bilarna skulle kunna komma upp på gårdsplan.

Förutom köttleverans har de senaste dagarna präglats av snöskottning och utfodring av alla djur eftersom betessäsongen nu är över för samtliga djurslag utom hästarna. De skrapar ivrigt fram gräset ur snön med sina hovar när de går i sin daghage. På nätterna får de halm at äta i sitt hus men de äter nästan ingenting så förmodligen får de i sig tillräckligt mycket gräs ute.

I söndags tog vi hem de får som gick i en hage en bit hemifrån gården eftersom det blev så dåligt väder. Betäckningen är fortfarande inte riktigt avslutad så vi ville inte släppa ihop dem med fårflocken hemma utan tog istället in dem i en box i kostallet. Detta hörde tydligen "hemmafåren" och bröt sig därför ut ur sin hage för att ta sig till sina kompisar. Detta upptäckte jag när jag skulle gå ut en runda med hunden vid tolv på natten. Då stod de där på gårdsplan utanför stalldörren och glodde på mig!

Det enda vi kunde göra i det läget var att leta fram lite grindar och göra en tillfällig nattfålla för att inte riskera att de skulle förirra sig ner på vägen i nattens mörker. På morgonen efter flyttade jag tillbaka dem till sin hage och lagade stängslet som de rivit ner.

söndag 21 november 2010

Korusning genom byn

Det blev minst sagt skitväder i helgen. Först snö och sen regn. Allt blev till geggamoja och väderprognosen framåt ser inte heller så rolig ut. Alltså beslutade vi oss för att ta in korna i stallet.

Koflocken gick på en åker cirka 1,5 km hemifrån. Normalt sett brukar vi transportera dem i en vagn när vi ska flytta dem så långt men för att spara tid och slippa riskera att köra fast i geggan tänkte vi att vi skulle testa att gå, eller snarare springa hem med dem.

Vi fick hjälp av två kompisar / grannar att stå längs med vägen och stoppa eventuella bilar eftersom vi skulle gå längs med den "stora" asfaltvägen cirka en halv kilometer.

Helena och jag begav oss ner till korna och öppnade grinden och kallade på dem. De var inte sena att följa efter och det blev rena gatloppet längs med grusvägen. De tyckte det var jätteroligt att komma ut och springa och förmodligen trodde de att de skulle få komma till en ny hage. Det brukar ju sluta med det när vi flyttar dem annars.

Det är bara att konstatera att kornas och kalvarnas kondition var bättre än vår men på det hela taget gick det ändå rätt så bra. Vi lyckades ta oss hem utan att de skenade in i någon grannes trädgård och den enda bil som kom var vår grannes och hon stannade snällt och lät oss passera.

När vi kom hem på gårdsplanen var tanken att de skulle runda stallet och gå in genom portarna på baksidan. Istället sprang de upp i en del av trädgården och gjorde fina !? märken i gräsmattan. Efter ett tag lyckades vi dock övertyga dem om att de skulle gå runt stallet istället och sen sprang de snällt in och vi kunde stänga portarna.

Nu ligger de och vilar i halmen och deras kroppar ångar av fukt och värme medan de idisslar lugnt.

Helena skulle egentligen ha fotat eller filmat det hela men det gick så snabbt att hon aldrig hann med det.

måndag 15 november 2010

Årets lammskinn till beredning

Igår sorterade vi lammskinnen som legat saltade sen slakten. Det är alltid svårt att bestämma vilka skinn som ska klippas och vilka som ska vara långhåriga men till slut var alla skinn genomgångna, allt salt avskakat, skinnen hopvikta och lagda på en euro-pall. Vi kommer att låta de flesta skinnen klippas till tvättbara så kallade babyskinn. Några kommer att "eko-garvas", några blir långhåriga mattskinn som inte går att tvätta och ett par stycken ska bli långhåriga, tvättbara mattskinn. Då ska det förhoppningsvis finnas skinn för alla smakriktningar! Sen bidrar ju gutefårens stora variation til att varje skinn blir unikt. Det är det som är så kul tycker jag.

Imorgon kommer Schenker och hämtar pallen för att köra den till berederiet i Småland. Sen dröjer det några månader innan vi får tillbaka dem beredda och fina. Ska bli spännande! Som tur är har vi en hel del kvar från förra omgången till de som vill köpa sig ett skinn redan i höst eller vinter.

tisdag 9 november 2010

Första ägget, -äggstra litet!


Vi har inte fått några hönsägg på ett par månader eftersom hönsen ruggar (byter fjädrar) på hösten. Då värper de inte. Efter det vilar de sig från värpningen tills dagarna åter blir längre fram på vårkanten.

Unghönsen, d v s de hönkycklingar som kläcktes i somras har nu blivit så stora att en av de värpte sitt första ägg igår. Det var ganska litet precis som de brukar vara i början. På bilden syns unghönans ägg bredvid ett som en av de äldre hönorna värpt tidigare (ägg håller sig lääääääänge i kylen). Idag kom det ett till så har vi tur kan det bli några ägg till innan även de bestämmer sig för att ta vintervila som de gamla hönorna. Hos oss är ägg en säsongsprodukt som man får försöka klara sig utan ibland!

måndag 8 november 2010

Tupp- och gåsslakt inför Mårten


Sommarens kycklingkullar har nu vuxit sig stora. Det blev ju en hel del tuppar så det har galts för jämnan här på gården när de har tränat sina röster. Den senaste tiden har de även börjat intressera sig för hönorna. Det blir lite stressande för tjejerna att ha så många friare som dessutom inte drar sig för att våldta.

Jag lyckades sälja en tupp, en blev överkörd och en tagen av höken. Ändå återstod elva ungtuppar. Jag bestämde mig för att spara tre ungtuppar plus gammeltuppen tills vidare. Resterande åtta slaktade vi igår och de ligger nu i frysen. Åsbohöns är inte så stora så de vägde bara 1 kg slaktade trots att de var mer än fyra månader gamla. Det fria livet med mycket grönt, insekter och motion gör å andra sidan att köttet smakar desto mer!

Ölandsgäss har jag försökt sälja till avel eftersom det är en så hotad ras - det finns bara drygt hundra stycken i hela världen! Men intresset har varit svalt så vi slaktade även unggässen igår. Det blev tio stycken till slakt så nu är det bara avelsdjuren kvar, fyra honor och två hanar.

Det tar tid att slakta och framförallt att plocka och ta ur fåglarna. På förmiddagen hjälpte vi några kompisar att slakta ankor och sen hjälpte de oss med tupparna och gässen. Vi började med våra fåglar efter lunch och var färdiga halv ett på natten. Det går trots allt lite snabbare när man är flera.

Slakt är sorgens tid, man stålsätter sig inför det obehagliga att släcka ljuset för en annan individs ögon. Men tyvärr är slakten på hösten förutsättningen för att till våren få vara med om äggläggning, ruvning och den spännande tiden med kläckning. Då gläds vi åt små gula, bruna och mörkgrå duniga, fjuniga kycklingar och gässlingar. Så kan vi dessutom njuta av gott, ekologiskt och härproducerat kött från djur som levt ett naturligt liv.

torsdag 4 november 2010

Nu betar oxarna på de evigt gröna ängarna...

Då var den här, dagen då det var dags att köra oxarna till slakteriet. Det är alltid lika tråkigt att sätta punkt för ett djurs liv samtidigt som jag ju vet att det är oundvikligt. När man har så få djur som vi har och dessutom har dem under ganska lång tid (två år) så får man givetvis en nära relation till djuren och ser dem som individer. Det gör det ju svårare att låta slakta dem samtidigt som vi ju vill att de ska ha det så bra som möjligt så länge de lever. Vi har inte djuren för att producera kött i första hand utan för att vi tycker om djur.

Det känns i alla fall bra att själv få styra över några moment som kan upplevas stressande för djur som ska slaktas. Vi lastar dem själva direkt från beteshagen där de får gå på transportkärran i lugn och ro. Sen kör vi dem själva den korta vägen (två kilometer) till det lilla gårdsslakteriet där vi själva lastar av dem och leder in dem i mottagningsstallet där de får en egen box. Jag tror att det är viktigt att de får hanteras av de personer som de känner så att de känner sig lugna även om miljön är ny för dem. Givetvis har det ju även betydelse för köttets kvalitet. Ett stressat kött blir inget bra kött.

Nu kommer köttet att hängmöras i cirka två och en halv vecka så att det verkligen ska bli så mört och fint som möjligt.

Om några timmar ska jag åka till Ekströms café i Degeberga. De har "Ekokväll" med drop in mellan 17 och 20 och vi och andra lokala ekologiska producenter är inbjudna att berätta om och sälja våra produkter. Jag kommer att ha med lammskinn och marmelad från gården. Hoppas det blir bra uppslutning!