torsdag 19 juli 2012

Mångkulturell bondgårdssafari i sommarkvällen

Vart tog sommaren vägen? Regn och rusk nästan varje dag sen midsommar. Visst behövde vi få regn men nu känns det som att det räcker. En av våra betesmarker ser mer ut som ett träsk nu med allt vatten som står mellan grästuvorna.

För ett tag sedan köpte vi en ny tjur till rödkullorna, en stilig en från Ängavallens gård utanför Vellinge. Jag åkte och hämtade honom med en hästtransport och han var både lättlastad och stod lugnt och fint i släpet hela vägen hem. Lite nervöst var det i och för sig att kliva in i transporten för att sätta på honom en grimma. Det är ju ändå ca 600 kg tjur...



Värre var det när vi skulle lasta vår egen fjällnära tjur som skulle åka till några kompisar för att betäcka deras kor. Han är ganska liten så han lyckades vända sig runt i släpet och konstra allmänt innan vi till slut lyckades få honom att stå på rätt plats och åt rätt håll. Med tillbaka hade jag kompisarnas fjällnära tjur Petter som ska gå med vår ko i sommar. Till hösten ska vi byta tillbaka igen.



För skojs skull gjorde vi lite hö på en grannes åker. Grannen ville inte själv använda gräset så vi förbarmade oss över det. Eftersom det var ostadigt väder på gång och gräset var ganska nyslaget och fuktigt beslutade vi oss för att hässja det. Två stycken hushässjor blev det och två linhässjor. Tur att vi hade både hässjestörar och en gammal hästräfsa ombyggd för traktordrift stående. 



Det är mycket jobb med att hässja och vi höll på hela dagen ända tills solen gick ner. Som tur var fick vi hjälp av ett par grannar på slutet. 

Vi får se om höet har klarat sig med tanke på allt regn som fallit på det. Hur som helst är hässjorna vackra att se på :-)


Gårdagens bondgårdssafari blev mångkulturell. Vi hade både spanska, danska och svenska besökare, några hitresta från England! Å så kom tidningen Ystad Allehanda förbi och gjorde ett reportage :-) Som vanligt imponerade baggarna med sina enorma horn. Tur att baggarna är så snälla och keliga och njuter av att bli klappade. Bondgårdssafari anordnar vi varje onsdag hela sommaren t o m augusti ut mellan kl 18 och 19. Välkommen!




fredag 6 juli 2012

Lille Stig-Helmer fick ett brutalt välkomnande

För en vecka sen var det så äntligen dags för kvigan Helmi att kalva. Hon började få värkar framåt kvällen så jag tittade till henne med jämna mellanrum. Det dröjde dock ända till klockan två på natten innan hon födde sin kalv. Det är ganska kallt att stå ute i en kohage på natten även om det är sommar så jag fick faktiskt sätta på mig långkalsonger!

Själva kalvningen gick lätt trots att det var första gången för henne men när kalven väl var ute blev det desto mer dramatiskt. Helmi, som från och med i denna stund kunde titulera sig ko istället för kviga, blev helt tokig och slängde iväg den nyfödde flera meter. Inte nog med det, hon gick även på honom med frambenen så jag trodde hon skulle trampa och krossa honom. Samtidigt brölade hon som ett vilddjur. De andra korna och kalvarna blev nyfikna och kom och ställde sig runt omkring. Själv kunde jag inte göra mycket mer än att hoppas att hon inte skulle ha ihjäl sin kalv. Eftersom det var mörkt var det lite svårt att se vad som egentligen hände.



Trots den omilda behandlingen slickade hon sin kalv mellan varven så vissa moderskänslor fanns det tydligen i alla fall. Fast så fort kalven gjorde minsta ansträngning till att försöka resa sig blev kon som galen och brölade och puttade / stångade iväg honom flera meter så att han ibland slog i stenar. Tänk att gå från en varm och ombonad, om än trång, livmoder till att kastas ut i stora vida världen och bli behandlad på det viset! Hade han kunnat hade han nog krupit tillbaka igen...

Kvigor kan bli lite galna när de får sin första kalv men det här var nog bland det mest dramatiska jag sett hittills. Inte förrän hon släppte efterbörden började hon lugna ner sig. Kor äter upp sin efterbörd och det är inte lite som de ska sätta i sig så det tar ett bra tag. Under tiden lyckades kalven resa sig utan att Helmi reagerade särskilt mycket. Efter ett tag lyckades jag t o m få kalven att dia. Då var klockan halv fem på morgonen och det var en underbar morgon. Jag funderade ett tag på om jag skulle gå en sväng i skogen men hamnade i sängen istället där jag lyckades få nästan tre timmars sömn innan jag väcktes av att telefonen ringde.

Lillkalven är väldigt lik sin mamma och han fick såklart heta Stig-Helmer :-)