tisdag 31 augusti 2010

Skit från morgon till kväll!

De senaste dagarna har jag ägnat åt att gödsla ut gödseln från kornas stall. Det var väldigt mycket gödsel eftersom vi har en så kallad djupströbädd där man strör på ny halm ovanpå varje dag. Efter en hel vinter blir det nästan en meter högt med gödsel blandat med halm.

Jag använder visserligen traktorn men det tar ändå lång tid eftersom varje vagnslass ska köras ut och tömmas i en komposthög på de åkrar som ska plöjas upp till våren. Där får gödseln sedan ligga och kompostera till våren. Sen sprids den ut och plöjs ner för att komma följande gröda till godo.

Under hundpromenaderna i skogen fylls svampkorgen snabbt med Karl-Johansvamp. Det verkar vara ett riktigt Karl-Johan-år i år och de dyker upp överallt! Hela bordet är täckt av torkande skivad Karl-Johan. Gott att ha till höstens köttgrytor!

söndag 22 augusti 2010

Halm 2010 - en seg historia

Jag förutspådde tidigare att det skulle bli segt med årets halm på grund av det regniga vädret. Det blev det också fast på ett annat sätt än jag tänkt mig. Jag trodde det skulle dröja länge innan halmen kunde pressas men faktum är att maskinstationen pressade balarna för en dryg vecka sen. De hade lovat att köra hem dem till mig men problemet är att de inte gjorde det förrän dagen efter pressningen. Under natten regnade det kraftigt så balarna blev blöta eftersom de stod ute. Några hade dock klarat sig bättre eftersom de var staplade i höjd och därför skyddades av de balar som stod ovanpå.

Jag fick sortera fram de balar som var torra så att jag kunde köra in dem i logen. Resten fick ligga kvar ute under pressening. Jag har lagt dem en och en på lastpallar med lite mellanrum så att det ska kunna cirkulera luft mellan dem. Tyvärr har det regnat de flesta dagar så presseningarna har fått ligga på mest hela tiden. Eftersom det är fyrkantbalar har vattnet trängt ner en bit i dem och det gör dem svåra eller rent av omöjliga att torka. Jag hoppas bara att de blir så pass torra på ytan att de åtminstone går att köra in så småningom. Om det bara slutar regna vill säga...

onsdag 11 augusti 2010

Äntligen regn, fast nu vill jag ha sol!

Jag har ju beklagat mig tidigare över hur torrt det är och att det behöver regna. Nu har det faktiskt äntligen börjat regna men då är jag ändå inte nöjd! Så är vi bönder, -vi ska alltid klaga på vädret...

Anledningen till att jag inte vill ha regn nu är att det är halmbärgning på gång. Rågen tröskades i helgen och tanken var att halmen skulle pressas igår. Tyvärr var det fortfarande lite för blött eftersom det kom 10 mm regn efter tröskningen. Vi beslutade att göra ett nytt försök idag. För att snabba upp torkprocessen körde jag med traktor och strängare till rågfältet i förmiddags för att fluffa upp och vända på halmsträngarna så att de skulle torka även på undersidan. Rågfältet som vi ska köpa halmen från ligger en bra bit från vår gård så det tog nog tre kvart bara att köra dit.

Jag vände de enorma strängarna efter den gigantiska tröskan och började sen köra hemåt igen. Väl hemma började det komma små regndroppar på traktorrutan. Jag hoppades att det bara skulle komma några stänk men tyvärr övergick dropparna i duggregn som sedan övergick i ett stadigt regn. Allt jobb och all tid jag lagt ner under förmiddagen var alltså helt onödigt. Å prognosen som visade att det skulle vara uppehållsväder på östra sidan av Skåne idag!

Tyvärr ser regnet ut att hålla i sig flera dagar framåt. Jag anar att halmbärgningen kan bli en seg historia i år.

måndag 9 augusti 2010

Sirpa och Gorm är döda!

I fredags skulle vi flytta fåren till ett nytt bete. Vi kallade på flocken och alla kom springande. Helena räknade in dem för att se att alla var med men fick aldrig antalet till fler än 48 stycken varje gång hon räknade. Det är inte så lätt att räkna en flock får och lamm som hela tiden rör sig så det är ganska vanligt att man räknar fel. För säkerhets skull gick jag och kollade i den andra änden av hagen som ligger längre bort gömd bakom ett stengärde och lite buskar. Redan på håll såg jag ett får ligga stilla. När jag kom fram upptäckte jag att det var Sirpa, en tacka född 2005 som låg död i gräset. Hon hade bara varit död i några timmar och det syntes inget konstigt med henne. Hon låg som att hon vilade på en plats där hela flocken brukade ligga tillsammans.

Det är första gången vi råkar ut för att ett får har självdött här på gården. Det är sånt som kan hända och det kan vara svårt att veta orsaken. Det är tur att hennes lamm är så stora att de klarar sig utan mjölk. De verkar heller inte sakna sin mamma men vi saknar henne förstås.

På söndag förmiddag var det dags igen. Helena cyklade ner till hagen där de fjällnära korna går på bete för att smörja in en sårig spene på kossan Granngås. Då upptäckte hon att kons kalv, den åtta månader gamla tjurkalven Gorm låg död i hagen!

De andra djuren stod runt honom och Granngås råmade åt sin kalv. Hennes juver var fyllt av mjölk så hon ville att kalven skulle dia. Nu fick istället Helena mjölka ur juvret.

Det är en gåta vad han dött av. Dagen innan var han hur pigg och frisk som helst. Det såg ut som han dött knall och fall för han hade inte ens lagt sig ner som de gör när de vilar utan låg helt på sidan med benen rakt ut. Dessutom låg han på ett ställe där de inte brukar ligga.

När jag pratade med veterinären i morse för att höra om det var någon idé att skicka tjuren till obduktion svarade han att det förmodligen gått för lång tid så att förruttnelsen redan gått för långt för att de skulle kunna se något. Vi kommer alltså troligen aldrig att få veta dödsorsaken.

Sov gott Sirpa & Gorm, vi ses i Nangijala!

måndag 2 augusti 2010

Kossor på rymmen

Det började med att vår granne ringde i fredags kväll precis när vi skulle sätta oss ner för att äta en härlig fredagmiddag. En av stutarna var utanför hagen, sa han. Det var bara till att kasta sig i bilen och åka dit. När vi kom fram stod han lugnt och tuggade på några kornax i kanten av den intilliggande åkern. Vi öppnade grinden och kallade på honom. Han sprang snällt in i hagen till sina kompisar igen och vi kollade stängslet men kunde inte hitta var han möjligen hade gått ut så vi åkte hem igen.

Jag hade planerat att ta sovmorgon till halv åtta på lördagsmorgonen. Klockan 05.20 ringde telefonen och väckte oss. Det var åter igen grannen som ringde. Han hade vaknat av att samma stut hade stått och kliat sig mot hans sovrumsfönster. På med paltorna och iväg igen. Eftersom det började bli lite ont om bete i deras hage tänkte vi att det kanske var därför som han gått ut. Alltså beslutade vi oss för att flytta dem till en ny hage men först var vi tvugna att sätta upp ett nytt stängsel. En och en halv timme senare var vi klara och då var det lika bra att stanna uppe och äta frukost. Det var den sovmorgonen.

I söndags morse ringde grannen igen (han hade nu börjat känna igen lätet från förrymda kossor eftersom de som är kvar i hagen råmar efter rymmarna på ett speciellt vis) och berättade att det nu var två stutar ute, den här gången på vägen. Det är visserligen bara en liten grusväg med väldigt lite trafik men ändå.

Vi cyklade ner och skulle försöka mota in de båda rymmarna men de var inte alls intresserade. De ville in till fjällkorna som går i en annan hage och vi fick kämpa ett bra tag innan vi lyckades få dem på plats igen. Då märkte vi att det nästan inte var någon ström i stängslet och att det troligen var därför som de gått ut. Dessutom var stänslet nerrivet på en bit och en stolpe var knäckt.

Vi kunde inte hitta vad felet berodde på så vi fick hämta ett annat stängselaggregat så länge.

Eftersom det var sista dagen på semestern och vi dessutom hade praktikanfritt eftersom vår praktikant var på sigtseeing i Malmö hade vi planerat att åka på en liten utfykt just den dagen. Det hade inte hunnits med tidigare liksom. Nu fick vi istället tillbringa större delen av dagen med att jaga stutar och laga stängsel. Så kan det gå när man har en massa djur...