söndag 23 oktober 2011

Avsatt från tronen efter fyra år vid makten

Gammeltuppen som jag köpte som ungtupp för drygt fyra år sedan har sedan dess regerat i hönsflocken. Alla andra tuppar har han konsekvent hållit borta från sina hönor.

Just nu finns det, förutom gammeltuppen och en massa ungtuppar som kläckts under sommaren, en tupp som kläcktes ifjor. Han har hittills fått hålla sig i utkanten av flocken och så fort han kommit för nära har han blivit bortjagad av den gamle. De har inte behövt slåss utan den yngre har vetat sin plats.

För ett par dagar sedan blev det dock maktskifte. Den yngre tuppen utmanade den äldre och de slogs på blodigt allvar. När jag upptäckte dem såg jag att den gamle verkade helt slut. Den yngre jagade honom varv på varv runt huset och den gamle flämtade häftigt med öppet näbb. Jag beslutade mig för att plocka upp den gamle och sätta in honom i hönshuset så att han skulle kunna få ta igen sig lite.

Efter ett par minuter var han ute igen och slagsmålet fortsatte. Nu blev han ivägjagad och tog sin tillflykt till ensilagebalarna där han försvann i mellan några stycken. Den yngre spatserade stolt tillbaka till hönorna och gol triumferande. Jag letade efter gammeltuppen men kunde inte hitta honom. Jag ville se om han var allvarligt skadad. Han höll sig gömd hela dagen men när det blev kväll kom han in i hönshuset. Det märktes att han var lite rädd för den yngre tuppen och hans kam var blodig.

Nästföljande morgon när jag släppte ut dem ur hönshuset blev den gamle ivägjagad på nytt av den yngre och nu försökte han inte ge tillbaka utan flydde iväg. Sedan dess har han hållit sig för sig själv långt från hönorna och den yngre tuppen. Han har accepterat att han inte längre är den som bestämmer. Ena dagen kung, nästa en utstött, ensam stackare. Sånt är livet för en tupp. Hönorna verkar inte bry sig om vad som hänt utan finner sig bara i den nya ordningen.

torsdag 20 oktober 2011

Dagens boktips för oss som gillar kor

För en tid sen besökte jag en bokhandel för att försöka hitta en bok att köpa. Jag hade nämligen fått ett presentkort i avskedspresent av mina före detta kollegor när jag sade upp mig från mitt arbete utanför gården.

Redan i skyltfönstret såg jag den, boken jag bara måste ha. Jag pratar förstås om Kokvinnorna av Peter Gerdehag. Bokhyllan här hemma är full av liknande böcker: Hästmannen, Bondeboken, Bondens jord, Livet på gården o s v. Man skulle kunna tro att jag får nog av kossor och lantliv irl så att säga men det är ändå något visst att läsa om andras bondeliv. Inte för att jag vill likna mitt liv vid Hästmannens, men ändå. Å dessa vackra bilder som det oftast är i de här böckerna, bara de är värda ett köp.

Ikväll fick jag nys om ytterligare en bok jag bara måste ha i min samling. Det ringde en kvinna som presenterade sig som ko-skribent. Hon hade läst en artikel om oss där det stod att vi funderade på att använda våra rödkullekor i terapeutiskt syfte och undrade lite hur långt vi kommit med de planerna.

Efter lite prat kom vi in på vad hon skrivit om kor och då visade det sig att hon, tillsammans med sin man, skrivit boken Kor - en kärlekshistoria. Ett måste i varje ko-älskares bohylla! Det skulle kunna vara en bra julklapp men jag tror inte jag kan hålla mig ända till jul...

Paret Ottosson som skrivit boken har även en ko-blogg som de kallar Ko-mmunity. Kolla gärna in den på http://www.ko-mmunity.se/

måndag 10 oktober 2011

Hönor i huset och mirakelkur till sjuk kalv



Den senaste tiden har jag passat på att skrapa och måla fönsterkarmarna i huset. Härom dagen när tre fönster på baksidan var helt öppna innan jag hunnit sätta för plast hörde jag ett oväsen från ett av rummen. Jag sprang dit för att se vad det var och möttes av en höna ståendes på fönsterbrädan! Dessa nyfikna djur -det går inte att lämna en dörr öppen utan att någon höna genast är där för att kolla om man kan slinka in och leta upp ett bra värpställe. Undrar om hon hade fortsatt in och värpt i soffan om jag inte överraskat henne?

Eftersom fönsterkarmen var nymålad lämnade hon vita spår efter sig på fönsterbrädan...

En av rödkullekalvarna blev sjuk i fredags morse. Vi hade precis flyttat flocken till ett nytt bete och allihop gick och betade utom kossan Moras kalv. Jag blev lite misstänksam så jag stod kvar och tittade. Efter en liten stund gick kalven och la sig. En stund senare blev hon uppkörd av en annan ko men kort därefter gick hon och la sig igen på ett annat ställe. Hon betedde sig lite underligt och det var tydligt att något var på tok. Snart uptäckte jag att hon även hade värsta diarrén.

Jag ringde veterinären och beskrev symptomen men hon kunde inte svara på vad det kunde vara utan bad mig att ta tempen på kalven och kolla om den var uttorkad genom att nypa den i skinnet. Vi tempade den och den hade varken över- eller undertemp. Den var inte uttorkad heller så det var ju bra. Veterinären tyckte vi skulle avvakta till nästa dag eftersom tempen var OK.

Eftersom det hade regnat en del under dagen var kalven blöt och lite frusen så vi torkade den torr med frottéhanddukar. Vi såg att den hade diat på sin mamma så det kändes lite hoppingivande men hon var fortfarande väldigt lös i magen och det syntes på ögonen att hon inte mådde så bra.

Jag fick rådet av veterinären att försöka ge kalven vätskersättning och förhoppningsvis skulle detta hjälpa. Jag blandade 1 liter vatten, 1 msk honung, 1/2 tsk salt och 1 krm bikarbonat som vi sedan gav till kalven. Hon sörplade i sig vätskan och efter att ha gett henne några liter om dagen i två dagar blev hon bra igen :-)

onsdag 5 oktober 2011

Lammen har tystnat



Så var ytterligare ett fårår till ända. Igår slaktades de sista av årets lamm. Det är en oundviklig del i djurhållningen som aldrig känns speciellt rolig. Extra tungt var det nu eftersom vi även slaktade vår äldsta tacka Runa som funnits med oss ända sedan vi flyttade till gården för nästan tio år sedan. Hon var halt och orkade inte riktigt följa med de andra fåren när de flyttas mellan olika hagar. I sommar har hon fått gå med sitt lamm och en annan sällskapstacka i en hage hemmavid för att slippa gå så långt. Nu var det dags för henne att vandra på de evigt gröna ängarna men det känns naturligtvis lite extra när det är ett djur man haft så länge. Flera av hennes döttrar finns kvar i flocken så på sätt och vis lever hon ändå kvar på gården. Tack Runa för alla år tillsammans och alla fina lamm du gett oss!

Om några veckor är det dags att släppa till baggarna till tackorna och så börjar ett nytt fårår. Tackor blir dräktiga och övervintrar i väntan på våren och lamningen som är en av årets höjdpunkter. Årets olika perioder och skiftningar blir väldigt tydliga när man bor på en gård och följer naturen och livet på nära håll. Det föds och växer för att sedan skördas. Därefter följer den välbehövliga vintervilan.

Som en följd av lammslakten har vi nu 34 lammskinn som ligger saltade i väntan på att skickas till beredning. Tur det, för vi har inte så många kvar av förra årets!