söndag 27 februari 2011

Pedikyr på pyttorna*


Ikväll oljade vi in alla hönsens ben och fötter med rapsolja. Varför det? - Jo, höns drabbas ofta av fotskabbkvalster, små rackare till parasiter som lever under hönsfötternas hornfjäll. Där orsakar de kalkavlagringar som gör att ben och fötter blir fjälliga och tjocka, så kallade kalkben. Om man låter det gå för långt kan det bli smärtsamt för hönsen.

Ett effektivt sätt att få bukt med kvalstren är att smörja in ben och fötter med fett så att de helt enkelt kvävs - kvalstren alltså, inte fötterna ;-)

För att undvika stress, tumult och flaxande när man ska fånga hönsen är det smart att vänta till kvällen när de har satt sig på sina pinnar för att sova. Då tar man helt enkelt bara och lyfter ner respektive höna och behandlar henne utanför huset där man kan ha en lampa så att man ser ordentligt vad man gör. För att vara säkra på att kvalstren verkligen dör ska vi göra om inoljningen igen om en dryg vecka.

För alla som vill lära sig mer om höns ordnar vi en eftermiddag i mitten av maj. Då kommer vi att gå igenom det mesta man behöver veta för att ha en flock egna höns i trädgården. Läs mer i inbjudan på www.lonshult.se!

* Pytta = höna på skånska

tisdag 22 februari 2011

Vinter igen

Så var det vinter igen. Idag har det snöat till och från under hela dagen och nu är det cirka fem centimeter nysnö och svinkallt. Ja, vem hade trott att vintern var slut?

Den här veckan har vi en ny praktikant här på gården. Det är Alexandra från USA som provar på livet på landet under sin sportlovsvecka från svenska-studierna i Malmö. Idag fick hon bland annat testa att köra lite traktor och det verkade hon gilla.

Igår röjde hon och jag buskar utanför fårstängslet runt en av hagarna. Buskarna hade vuxit ända fram till nätet och nu i vinter när snön låg tung tyngdes buskarna ner mot nätet och riskerade att förstöra det. Det blev väldigt fint efter att vi röjt och nu kan man ledigt gå på utsidan av stängslet utan att snärjas av en massa grenar.

torsdag 17 februari 2011

Timmerhäst i miniatyr



Igår fällde jag några träd som stod för nära åkerkanten. Jag kapade upp dem i lagom långa bitar och använde sen en av hästarna för att dra hem stockarna. Hästen är inte färdiginkörd så det är bra övning för henne (och mig!) att hålla på med enklare körslor av det här slaget. Hon var jätteduktig och lärde sig ganska snart att självmant stanna där vi lastade av. Fast hon ville gärna stanna lite för tidigt. Varför dra längre än nödvändigt?

Jag fällde träden i hästarnas vinterhage så den andra hästen gick kvar i hagen medan vi arbetade. Hon tyckte det var spännande med den stora timmersaxen som släpade efter draghästen och hon sprang och busade bredvid men hästen jag körde med brydde sig inte speciellt mycket om det. Man kunde ju annars tro att hon skulle dras med i leken.

För att hästen inte skulle tröttna tog vi inte så många stockar igår utan fortsatte med resten idag. Hon var lika duktig idag och jag är stolt över både henne och mig själv, som ju inte har någon utbildning alls på det här området. Är man bara lite lyhörd och tar det lugnt så ordnar det sig nog.

Det gick kanske inte supersnabbt att dra hem veden med en så liten häst men det var ju i alla fall absolut mer klimatsmart än att använda traktorn och jag fick både motion och frisk luft!

onsdag 9 februari 2011

Höken slog till igen!



Idag var det superfint väder. Solen sken och det var verkligen vår i luften. Hönsen var ute och sandbadade och hittade både mask och gröna groddar att smaska på. Det var härligt att se hur de trivdes med att kunna röra sig över ett stort område igen nu när så mycket av snön försvunnit.

När jag skulle stänga luckan till hönshuset på kvällen och räknade hönsen för att kolla att alla var inne fattades det en. Jag började ana vad som skett och gick ut för att leta. Det tog inte lång tid förrän jag hittade en halväten höna och en massa avslitna fjädrar. Det var alltså duvhöken som än en gång hade kommit förbi och tagit en höna!

Vi, eller rättare sagt hönsen har haft en väldig tur tidigare. Under de år vi haft höns har endast två stycken blivit tagna av höken tidigare. Det har då bara varit ett enstaka tillslag. Nu har den tagit tre stycken på väldigt kort tid.

Jag vill ju inte förlora en höna om dagen samtidigt som det känns grymt att inte låta dem vara ute. Alternativet är väl att bygga en höksäker hönsgård som de kan vara i tills det lugnat ner sig. Jag vet ju bara hur besvikna höns som är vana vid full frihet blir av att bli inspärrade bakom ett hönsnät. De går av och an längs nätet och ger ifrån sig ett klagande, missnöjt läte. Men det är kanske trots allt bättre än att sluta som hökmat...

tisdag 8 februari 2011

Storm och vårkänning

Natten till idag stormade det rejält. Vi vaknade flera gånger av det dånande ljudet och som alltid när det blåser storm är man rädd att något ska blåsa sönder. Jag var lite orolig att fårens tälthall skulle lyfta och fara iväg.

Vi hade tur den här gången. Det var inte så mycket som hade blåst iväg. Bara en plyfaskiva och utegranen som lämnat sitt hål i marken och flugit och lagt sig i rabarberlandet.

Nu har en hel del av snön töat bort även här i Lönshult. Allt större partier på åkrar och i betesmarker börjar skifta färg från vitt till grönt men i skogen är det fortfarande ett sammanhängande snötäcke även om det inte är tjockt.

Gässen är glada som äntligen kan gå och leta lite gräs i hagen och hönsen sprätter runt på nya ställen allt eftersom de kommer fram ur snön. Även hästarna och fåren går och försöker hitta nåt grönt att äta.

Det märks att vi är på väg mot vår och ljusare tider. Kvällarna är redan betydligt längre jämfört med bara för några veckor sedan och ljuset är annorlunda och lite mer vårligt. Till och med snödroppar och vintergäck börjar titta upp ur jorden även om det dröjer ett tag till de blommar.

onsdag 2 februari 2011

Hönsatjyv tagen på bar gärning

Idag var det väldigt dimmigt och grått ute. Jag och praktikant-Christian stod ute på gårdsplan och snickrade ett gåsrede när jag plötsligt hörde hur en tupp skrek ut sitt varningsrop. Jag släppte hammaren och sprang bort mot hönshuset. Då fick jag syn på en duvhök som satt med en av hönorna i klorna på samma ställe som jag hittade den döda tuppen för någon vecka sen.

Höken blev rädd när den såg mig komma och släppte taget om hönan och flög iväg. Kvar på marken låg hönan alldeles stilla och chockad. Jag lyfte upp henne och kände på henne. Som tur var verkade hon oskadd så jag kunde släppa in henne i hönshusets trygghet bland de andra. För säkerhets skull motade jag även in den tupp som var kvar ute. Han hade lyckats söka skydd under en bänk när höken slog till.

Nu är jag alltså säker på att det var en duvhök som dödade tuppen tidigare. Tyvärr kommer den nog att försöka döda igen så hönsen får dessvärre vara instängda några dagar och bara komma ut när jag är ute och kan hålla koll.

Det var nog mycket tack vare dimman som höken kunde slå till. Normalt sett ser tupparna annars rovfåglar på långt håll och varnar hönorna så att de hinner söka skydd.