måndag 28 november 2011

Oväntat besök på gården

Idag när jag skulle gå ut för att leta rätt på julgranen som blåst iväg under nattens storm såg jag i ögonvrån något svart stå på gräsmattan . Jag hann precis bara fundera på om det var någon av ponnyerna som tagit sig ut ur hagen och in i trädgården när jag insåg vem det var som stod där. Det var Artur, den ena av våra baggar.

Han stod där ensam och tittade på mig. Vad gjorde han där? Han skulle ju vara i hagen med sina tjejer! Han hade alltså gått ut ur hagen utan dem och gått genom skogen och sen längs vägen och vidare upp på gårdsplanen.

Jag hämtade ett halsband och ett grimskaft och satte det på honom. Sen var det bara att leda honom tillbaka till hagen. Han bräkte när han såg sina flickor och de kom fram och mötte honom.

Jag kollade stängslet men kunde inte se att det var rivet någonstans. Korna och kalvarna går i samma hage så jag ville ju inte att även de skulle gå ut.

Några timmar senare gick jag ut igen för att spola upp nytt badvatten till gässen och myskankorna. Döm om min förvåning när jag ser Artur stå där igen! Eftersom det började bli lite skumt ute tänkte jag att det nog var säkrast att släppa in honom i stallet. Jag ville inte riskera att han skulle rymma igen när det var mörkt. En kolsvart bagge på vägen i mörkret är ingen bra idé...

Jag undrar varför han tog sig ut och gick hem. Är han inte nöjd med sina flickor? Han fick ju bara fem stycken i år medan den andre baggen fick femton. Kände han kanske doften av brunstiga tackor från hagen där de andra fåren går men hittade inte dit? Det blåste ju en del även idag så han hade kanske svårt att lokalisera var doften kom ifrån. Eller ville han kanske ha en kopp Gevalia? ;-)

måndag 21 november 2011

En dag på gården i november




Trots att det är mindre än en vecka till första advent (!) känns det mer som höst än som vinter. Alla djur är fortfarande ute men nu börjar det definitivt gå mot slutet på den här betessäsongen. Korna, kalvarna och fåren får ensilage ute i varsin foderhäck sedan en dryg vecka tillbaka även om de fortfarande knaprar i sig ett och annat grässtrå. Endast hästarna klarar sig fortfarande på enbart bete och det kommer de nog att göra några veckor till. De är ju små och väldigt välnärda efter en hel sommar så de mår bara bra av att banta lite under hösten och vinten.


Så här års består arbetet på gården av att släppa ut höns, myskankor och gäss på morgonen och ge dem mat och vatten. Hönsen och ankorna får korn som vi tröskade tidigare i höstas och gässen får ekologiska äpplen från våra vänner på Pomonadalen. Gräs betar de själva.


Vatten ska spolas upp i gässens och ankornas badbaljor och hästarna ska ha tillsyn och vatten.


Varannan dag behöver det köras fram en ensilagebal antingen till korna eller fåren. Fåren är uppdelade i två grupper nu under betäckningen. Den ena gruppen med flest får i har en egen ensilagebal som de äter upp på ungefär en vecka medan den lilla fårgruppen går i samma hage som korna och delar ensilagebal med dem. De äter tillsammans upp en bal som väger cirka 600 kg på ett par dagar. Alla djur måste såklart ses till och räknas varje dag.


Fjällkon med sin tjurkalv går i en egen hage eftersom tjurkalven inte kan gå med kvigkalvarna. Vi vill ju inte ha några tjuvbetäckningar. Därför måste de också ha ensilage. Jag tar från fårens ensilagebal och bär bort till ett badkar som står inne i fjällkornas hage. De äter ett fullt badkar varje dag.


På tal om badkar så dricker korna mycket nu när de äter ensilage. Jag fyller en tusenliterstank med vatten ungefär var tredje dag och kör med till kornas hage. Vattnet häller jag sedan i badkar hos korna och det går cirka 300 liter vatten per dag. Fåren och fjällkorna ska också ha vatten men de dricker som tur är inte lika mycket.


Under eftermiddagen passade jag på att röja växtlighet som vuxit upp under elstängslen. När den rör vid trådarna jordar det och spänningen på stängslet sjunker vilket inte är bra.


Sen sysslade jag med lite "pappersarbete". Jag fyllde i och skickade iväg betäckningsrapporten för korna. Där fyller man i öronnumren på alla kor och kvigor och på de tjurar som de gått med samt vilken period de gått med tjurarna. Även raskoderna ska fyllas i, t ex kod 40 för rödkulla. Jag fyllde även i ett internetbaserat fåravelsprogram (Elitlamm) som håller koll på alla fåren och deras härstamning. Redan tidigare hade jag fyllt i alla lamm som fötts i våras, vilket öronnummer de fått och öronnummer på mamman respektive pappan för varje lamm. Nu markerade jag vilka djur som slaktats och när samt vilka som ska sparas till liv så att det stämmer med verkligheten. Annars blir det strul!


Jag hann även med lite kundkontakter via mejl samt svarade på en internetenkät från KRAV innan det började skymma ute.


När det börjar skymma är det dags att räkna in hönsen och stänga luckan till hönshuset. En höna fattades ikväll så jag letade efter henne ett tag men kunde inte hitta något spår efter henne. Får se om hon dyker upp imorgon. Plockade sedan in de ägg som värpts under dagen och gav gässen bröd innan jag strödde ny halm i deras och ankornas boxar. Stängde sen först in den ena gåshanen med sina två honor och sedan den andra gåshanen med sin hona. De kan inte vara i samma utrymme inomhus för då slåss de nåt fruktansvärt.


När gässen var instängda gick myskankhonorna in men hanen ville vara kvar ute så honom fick jag lyfta in så att jag kunde stänga även för dem.


Så gick den dagen med!




onsdag 9 november 2011

Myskankorna överlever Mårten :-)






Om sommaren var kall och regnig (visst var den väl det!?) så har i alla fall hösten varit torr och varm. Naturen brukar på nåt sätt jämna ut sig. Regnar det mer en period regnar det oftast mindre en annan så att årsnederbördsmängden i slutändan blir ganska lika från år till år.


Det är skönt med höstar som den här. Lite regn betyder att det inte blir så geggigt och söndertrampat när djuren går ute. Gräset har dessutom vuxit fantastiskt bra i år och djuren klarar sig fortfarande på bara bete trots att det snart är mitten av november.


I söndags slaktade vi resterande tuppar (tio stycken plus grannens fyra), de gäss som inte sålts till avel eller som vi ska behålla till avel själva (fyra st) samt tre av de sex myskankorna. Det var ju egentligen meningen att alla myskankorna skulle gå till slakt. Det var i alla fall mitt löfte till Helena för att få ta hit dem. Hon tyckte nämligen att det räckte med djurslag...


Myskankorna visade sig vara betydligt mycket trevligare än vad vi hade anat och de charmade t o m Helena så pass att tre fick vara kvar :-) En hane och två honor fick därför överleva Mårten.


Oj vad det är mycket jobb att slakta hemma! Fjäderfäslakten tog totalt sett ungefär tolv timmar och då var vi ändå fyra personer. Det är plockningen av ankor och gäss som tar sån hiskelig tid. Nästa år delar vi nog upp det på två dagar.


På fredag är det dags att säga farväl till några av nötkreaturen. Det känns alltid tungt när man haft dem så länge och lärt känna dem så väl. Samtidigt är det en naturlig del av vårt köttätande och en förutsättning för bioloisk mångfald i betesmarkerna men det känns ändå i hjärtat. Man får trösta sig med att de haft ett bra och jämförelsevis långt liv jämfört med de flesta andra nötkreatur som föds upp till slakt. En långsam uppfödning ger inte bara ett bättre kött utan även ett längre liv för djuren ju.


De senaste dagarna har jag bland annat ägnat mig åt att fixa iordning i stallet inför vintern. Det blir lätt så när man har ont om utrymme att man ställer saker där det finns en ledig yta. Nu är det mesta av golvytan fri och det återstår bara att ta bort lite saker från foderbordet och att göra rent vattenkopparna.


Förhoppningsvis håller det fina höstvädret i sig ytterligare ett tag så att djuren kan fortsätta att vara ute. Fast om några dagar kommer i alla fall korna att behöva extra foder i form av ensilage för nu är det inte mycket bete kvar.