tisdag 25 september 2012

Kor på rymmen!

Nu är verkligen hösten här. Tranorna drar i stora flockar över gården på sin väg norrut. Det är alltid lite vemodigt att se och höra dem dra på det hållet.

Vi räknar med att alla kor är betäckta nu så för att förhindra att kvigkalvarna blir tjuvbetäckta tar vi bort tjurarna från korna och kalvarna i september. I torsdags körde jag hem den fjällnära kon och hennes kalv till rödkullekorna och den fjällnära tjuren får gå med rödkulletjuren och en stut på ett annat bete.

Lastningen av de fjällnära gick ganska bra men kon som är elva år gammal är väldigt smart och misstänksam när hon märker att man ska försöka fånga henne. Hon gick in i fållan av grindar jag byggt i anslutning till transporten och tog en munfull hö. Sen sprang hon fort ut därifrån igen och tuggade i sig höet utanför fållan. Jag lät henne göra så några gånger för att hon skulle märka att det inte var något farligt och till slut lyckades jag stänga grinden. Efter det var det inga problem att få henne att gå upp i transporten.

När jag släppte ut de fjällnära bland rödkullorna blev det ett himla ståhej. Trots att de känner varandra sedan tidigare måste de ändå springa runt och nosa på varandra och befästa rangordningen.



När jag sen skulle köra hem en av stutarna från flocken med kvigor och stutar så hoppade plötsligt två av kvigorna över grinden och ut på vägen. Där stod de och betade i vägkanten. Problemet nu var hur jag skulle få in de två utbrytarna utan att de andra också sprang ut. Jag försökte stå i grindhålet och kalla på rymlingarna samtidigt som jag motade bort de andra. Det gick inte så bra och efter ett tag var jag tvungen att lämna min plats för att försöka få in de två kvigorna. Då passade de andra på att ta sig ut och snart var hela gänget på väg längs vägen. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna genskjuta dem för att kunna driva dem tillbaka men då ökade de farten och sprang ut på en grannes åker med tröskad säd. Där sprang de rundor och lekte med halmbalarna som stod kvar på fältet. Jag fick springa som en vallhund för att försöka få dem tillbaka till sin hage. En av kvigorna tog sikte på ett hål i stengärdet som ledde ut till ett kalhygge. Fort som attan sprang jag dit och hann precis avstyra hennes försök att springa in dit. Det var tillräckligt jobbigt att springa på en stubbåker så ut bland stenar och ris ville jag inte!

Till slut lyckades jag få hela flocken att vända tillbaka igen men de ville inte in i hagen. Jag fick in dem i en annan hage som tur var. Ganska snart upptäckte de att betet där inte var lika bra som i den andra hagen och då blev de lite besvikna. För säkerhets skull fick de vara kvar där i alla fall tills Helena kom hem så att vi kunde hjälpas åt att flytta tillbaka dem till rätt hage. Stuten lyckades jag i alla fall att lasta och köra hem till tjurarna.

På kvällen var det dags att skilja lammen från tackorna. De är nu nästan lika stora som sina mammor och klarar sig bra utan dem. Vi fångade in hela flocken på nästan 60 djur och sorterade ut tackorna som vi körde iväg till ett annat bete. Sen plockade vi ut 18 lamm som skulle till slakt och de andra lammen fick gå kvar tillsammans med två tackor som skulle hjälpa till att hålla ordning bland lammen. Lite bräkande blev det första dygnet men sen blev det tyst och lugnt igen.

Några lamm säljer vi till avel. Två tacklamm flyttade till Almviks 4H-gård i Malmö igår och baggen på bilden nedan ska bli avelsbagge i norra Skåne.


tisdag 11 september 2012

WC-ankan har fått små skitungar

Myskankhonan som gömt sina ägg under utedasset lyckades ruva ut sju små ällingar av åtta ägg. Jag hade inte riktigt koll på när de skulle kläckas men hoppades att det skulle hinna ske innan vår inplanerade semesterresa till Gotland. Jag ville nämligen inte att grannen som skulle passa djuren skulle behöva hålla greja med det medan vi var borta. Lyckligtvis kläcktes ungarna dagen innan vi skulle åka. När sex stycken hade kläckts gick honan ut med ungarna i släptåg.


Sex stycken hade hon med sig och när jag kollade i redet låg det ett obefruktat ägg kvar och ett som höll på att kläckas. Det var varmt ute och i bilen var det ännu varmare så jag lät ägget kläckas klart i en skål i bilens värme. På kvällen la jag in ungen under mamman och den levde nästa dag när vi skulle åka även om den inte riktigt hängde med de andra. Det visade sig att den dött senare under dagen. Kanske var den inte helt OK eftersom den kläcktes senare än sina syskon?


På bilden nedan syns äggtanden på ungens näbb. Det är en liten förhårdnad längst fram på näbbet som ungen använder för att rispa hål på äggskalet med när den kläcks. Äggtanden trillar av efter ett par dygn.



Kossan Helmi med såret på juvret var nästan bra innan vi åkte på semester men för säkerhets skull hade vi bett (och instruerat) ett par grannar att sköta om hennes sår medan vi var borta. Fantastiskt nog var såret helt läkt när vi kom hem igen! Det känns helt otroligt med tanke på att veterinären knappt trodde hon skulle klara sig. Helt plötsligt har vi dessutom fått bonustid känns det som, tid som annars gått åt till att sköta om såret under så lång tid. Tacka vet jag bra grannar!

De senaste veckorna har en del höns flyttat till nya ägare. Några som varit på hönskurs här tidigare i somras valde att skaffa Åsbohöns fast jag försökte vara opartisk och inte favorisera rasen. Det är så kul att sälja höns till folk som aldrig haft höns förut. De tar verkligen hönshållningen på fullaste allvar och vill göra allt för att de små liven ska trivas. Givetvis ingår fri support!

Två rödkullekvigkalvar ska också få nya ägare i höst. De ska flytta norr om Göteborg. Känns kul att de ska få bidra till rasens bevarande i en ny besättning.