När jag skulle gå en sväng med hunden för att titta till hästarna tidigare ikväll passerade jag fårens hage som ligger utmed vägen. Utan att tänka mig för sa jag "Hej fåren!" varpå Pyrola, det lilla flasklammet, genast kom springande fram till stänslet. Jag fortsatte att gå och tänkte att hon förhoppningsvis skulle stanna där stängslet tog slut. Men icke! Eftersom hon inte är så stor lyckades hon trixa sig igenom fårnätets maskor för att nå fram till mig.
Det fanns inte mycket annat att göra än att låta henne följa med på promenaden. Faktum är att hon gick så fint bredvid mig hela tiden att man skulle kunna tro att jag gått avancerade kurser i lydnad med henne : ) Hunden, som inte är så förtjust i får sedan hon blivit stångad av en tacka för några år sen, tittade lite frågande på mig men tänkte väl att den där lilla ser ju inte så farlig ut så hon återgick snart till att nosa efter spännande dofter i vägkanten.
Efter att vi tittat till hästarna gick vi tillbaka hemåt och jag funderade på hur jag skulle få in lilla Pyrola i hagen och framförallt lyckas övertala henne att stanna kvar. Samtidigt skulle jag behöva ta med hunden in i hagen eftersom hon inte kunde stanna kvar själv ute på vägen. Efter diverse övertalningar lyckades jag få med hunden in genom grinden. Runa, vår äldsta tacka (som var den som stångade omkull hunden förra gången) närmade sig hunden på stela ben. Jag sa åt hunden att akta sig och hon sprang en lång omväg och väntade sen spänt på att jag skulle släppa ut henne ur de hemska fårens hage.
Hur det gick med lammet? Jo hon stannade kvar, - hon var väl trött i benen efter promenaden kan jag tänka!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Med det namnet förstår jag att lammet punktmarkerade dig.
SvaraRadera