söndag 31 oktober 2010

Kor & kalvar på åktur


Korna och kalvarna har betat ner allt gräs i hagarna hemma runt gården så igår flyttade vi dem till ett bete en bit hemifrån. Vi brukar flytta fåren dit till fots men det är lite vanskligt att promenera så långt med kor och kalvar eftersom de springer mycket snabbare och kan ställa till mer bekymmer om de springer in i en trädgård eller liknande. Alltså fick vi använda transportvagnen. Korna har åkt i den förut och vet att det blir nytt bete om man åker i vagnen så de kliver glatt ombord när man kör in med den i hagen. Tyvärr får det inte plats så många djur i den åt gången så vi fick dela upp dem i flera omgångar.

Vi skulle börja med att köra ner några av kvigorna men de hade inte åkt i vagnen tidigare och tyckte det var läskigt att gå uppför rampen. Efter lite lockande med äpplen lyckades vi till slut få två stycken att kliva på. Den tredje vågade inte utan smet förbi mellan vagnen och en grind som vi ställt upp. Nåväl, vi körde iväg och släppte ut de båda kvigorna på det nya betet och åkte sen hem igen för att hämta nästa omgång. Eller, rättare sagt en körde traktorn medan den andre cyklade bakom för det är lite trångt att åka två i vår gamla traktor.

Nytt försök med den tveksamma kvigan och två kor. Korna klev på men kvigan smet ut samma väg som förra gången...

Efter att ha kört ner två kor lastade vi på kalvarna. De var också lite misstänksamma men efter ett tag fick vi upp dem. Korna och kvigorna som fanns på plats fick agera välkomstkommité så att inte kalvarna skulle känna sig bortkomna när de kom till en helt ny hage.

Till slut lyckades vi få den misstänksamma kvigan att gå på tillsammans med de sista korna och lagom till att det började skymma var alla på plats och vi kunde köra hem.

onsdag 27 oktober 2010

Dags för årets BVD-provtagning

Imorgon kommer det hit en person från husdjursföreniningen (Skånesemin) för att ta BVD-prov på några av årets kalvar. BVD står för Bovin Virus Diarré och är en smittsam sjukdom som kan drabba nötkreatur. Sjukdomen är ovanlig i Sverige idag eftersom de flesta besättningar är med i det så kallade BVD-programmet där djuren regelbundet provtas för att se om de är smittade eller ej.

Jag förberedde genom att flytta hem koflocken till ett bete i närheten av gården igår kväll. Tyvärr hade jag ingen till hjälp och jag var tvungen att flytta djuren tvärs över 70-vägen men med utsatt varningstriangel och en hink med äpplen gick det bra. Kor, kvigor och kalvar sprang efter mig hela vägen över ett fält och genom skogen och sen in i hagen på andra sidan vägen. Det var bara ett par kalvar som stod kvar och tvekade en stund på vägen så de fick jag hjälpa in.

Det var bara en bil som råkade komma precis när vi skulle passera vägen men den hade sett varningstriangeln jag satt ut och saktat ner rejält så att den hann stanna i tid. Vilken tur!

Imorgon kommer Helena att vara hemma så att vi kan hjälpas åt att fånga in ett par av kalvarna för provtagning. De är ju ganska tama så det ska nog gå bra hoppas jag.

torsdag 21 oktober 2010

Lönshult täckt av snö!


Inatt föll årets första snö! När jag tittade ut i morse var allt utom gårdsplanen vitt.

Gässen tog det frostiga landskapet med ro men det fanns ju inte så mycket gräs för dem att äta så jag gav dem äpplen som jag fått för några dagar sedan av våra vänner Inge och Bengt-Göran som har en ekologisk fruktodling i Rörum. Jag fick flera lådor med frånsorterad frukt så nu kan alla djuren frossa i äpplen! När jag går in till korna med ett par hinkar äpplen blir jag nästan omkullsprungen för alla vill komma först i kön! De äääälskar verkligen äpplen. Det gör i och för sig hästarna och gässen också. Å de flesta av fåren. Det märks tydligt att de är individer med olika tycke och smak. Vissa är helt galna i äpplen medan andra mest nosar på dem.

Unghönsen undrade vad det var för nåt konstigt och kallt som låg på marken och tog det säkra för det osäkra och tog sig flygande till en yta som var snöfri. Gammelhönsen, som sett snö förr, promenerade lugnt genom snön och gick till ett soligt ställe i trädgården där de kunde stå och värma sig i morgonsolen.

Snön har redan töat bort där solen först kom åt att värma och förhoppningsvis försvinner den helt under dagen. Det är visserligen vackert men det finns ju mer bete kvar åt djuren så jag hoppas att de åtminstone kan få beta gräs oktober ut och gärna en bit in i november.

Jag flyttade korna och kalvarna till en ny hage i morse och nu ska jag cykla iväg och flytta tjuren och stutarna så att de också får nytt bete.

måndag 18 oktober 2010

Höstmys i fårhagen


I söndags verkade vi klövarna på alla fåren och delade sen upp dem i två grupper. Ena gruppen fick sen träffa den svarte baggen Artur medan det andra gänget fick träffa den grå baggen Harald. De går nu i varsin hage långt från varandra.

Tackan Jorunn var den som fångade Haralds intresse med en gång. Han följde henne hack i häl och uppvaktade henne på baggars vis genom att "grymta" och skrapa med ena frambenet. Han får då tackan att kissa så att han kan dofta på urinen om hon är brunstig eller ej. Romantiskt så det förslår!

Baggarna får nu gå med respektive tackgrupp i minst sex veckor. Sen hoppas vi att alla tackor ska vara betäckta så att vi kan släppa ihop alla i en stor grupp inför vintern. Det är viktigt med härstamningen så vi måste veta vem som är föräldrar till de olika lammen.

Ett får är dräktigt i cirka 145 dagar så fram i mars eller april nästa år kommer det att födas ett gäng lamm om allt går som det ska.

torsdag 14 oktober 2010

Tranor i skyn och gula löv på marken

Det märks att sommaren definitivt övergått i höst även om det har varit några fantastiskt soliga och varma dagar nu. Nätterna är kalla och gräset är frostigt vitt på morgonen men känsliga växter verkar inte ha tagit någon skada hittills.

Nästan alla askar har fällt sina löv och de andra träden skiftar i gult och orange. Snart kommer även de att stå kala i väntan på nästa vår.

Den glädje över att se och höra de enorma flockarna av tranor komma flygande i karaktäristisk plogformation på våren har nu bytts mot vemod när flockarna återigen kommer trumpetande i skyn på väg söderut. Det är ett tydligt tecken på att kylan och mörkret nalkas. Även flockar av vildgäss drar över gården men våra ölandsgäss verkar inte sugna på att göra dem sällskap. Fast de flyger korta sträckor i hagen emellanåt för att öva upp sina vingar.

Idag är det lite mulet och blåsigt. Det är bra att det blåser för vi har gräs som ligger på slag i väntan på att pressas till ensilagebalar. Nu på hösten torkar gräset dåligt men lite vind bättrar på det. Om gräset är för blött när man pressar det blir balarna jättetunga så jag hoppas att det hinner torka lite till.

söndag 10 oktober 2010

På inspirationsresa till Italien




Förra veckan var vi på en inspirationsresa till Italien. Närmare bestämt till regionen Basilicata i södra Italien. Det är en relativt fattig region och landskapet består till stor del av berg och kullar men även av slätter med frukt- och grönsaksodlingar.

Vi bodde på två olika gårdar. Den första låg högt uppe i bergen och de hade kor, får och getter. Korna användes enbart till köttproduktion och gick på bete på en allmänning uppe på berget en bra bit från gården. Inga stängsel fanns för att hålla dem på plats utan de hade stora bjällror eller skällor om halsen som med sitt dova klonkande talade om för gårdsfolket var de befann sig.

Får- och getflocken, som bestod av cirka hundra individer, betade också i bergen men vallades av familjens sjuttioåriga morbror och tre maremmahundar hela dagarna. De kom tillbaka till gården en stund innan det blev mörkt på kvällen och djuren stängdes in i stallet under natten. På morgonen mjölkades alla djuren för hand (!) innan han åter gick upp i bergen med dem. Med sig hade han en stav, en yxa och en liten ryggsäck med paraply och lite att äta. När vi frågade vem som kommer att ta över när han inte längre orkar gå i bergen och valla fick vi en axelryckning till svar. Det är nog inte många yngre som kan tänka sig att valla getter i bergen hela dagarna... Själv tycker jag det verkar vara ett underbart arbete att få föra och följa sin flock i detta fantastiskt vackra landskap hela dagarna. Fast det är klart, det skulle kanske bli lite ensamt efter ett tag...

Av får- och getosten gjorde mamman i familjen ost. Ystningslokalen uppfyllde knappast alla de regler som gäller för livsmedelsproduktionslokaler i Sverige trots att vi har samma livsmedelslagstiftning i hela EU. Hon värmde mjölken i en stor kopparkittel över öppen eld i ena hörnan av lokalen och rörde med en stor trästav. Mjölken var opastöriserad och i samma lokal förvarades bland annat lådor med skördade tomater och äpplen. Det fanns bara en vask fast vi i Sverige uppmanas ha minst tre! Frågan man kan ställa sig är om vi i Sverige är övernitiska och hysteriskt rädda för basillusker. Klart är i alla fall att de tillverkat sin ost på samma sätt i flera generationer och är stolta över sitt mathantverk. Eftersom de inte använder en massa desinfektionsmedel för att tvätta spenar och stallar har de förmodligen en bättre bakterieflora med goda bakterier som till exempel olika mjölksyrabakterier.

Vi såg även andra exempel på skillnader mellan svenskt och italienskt lantbruk, förutom de rent platsbundna som att de t ex har ett varmare och torrare klimat som gör att de kan odla andra saker. Vi såg t ex en stor flock med kor där nästan samtliga djur saknade öronmärken. I Sverige avlivas omärkta djur och köttet går till destruktion. De brände även halmsträngarna på fälten efter att de tröskat spannmålen. Det får vi inte göra i Sverige och det är positivt för halmen är bra för jordens mullhalt. Vi såg också hur stallgödselspridningen gick till på en del gårdar. De körde ut små lass med traktor och vagn på fältet. Sen körde de dit och "smetade ut" gödseln så gott det gick med ett schaktblad på traktorn istället för att sprida ut den jämnt med en stallgödselspridare. I Sverige måste vi mylla ner gödseln inom fyra timmar för att det inte ska bli för stor ammoniakavdunstning. Där låg gödseln och ångade i solen och värmen i flera dagar.

Det var inte många trädgårdar som innehöll vackra prydnadsväxter eller gräsmattor. Varenda plätt utnyttjades istället till att odla grönsaker, frukt och vin på och allt var till husbehov. Till och med smala remsor mellan hus och motorvägar eller järnvägar utnyttjades för odling eller till att ha några höns på.

Den andra gården vi bodde på odlade ekologisk frukt på cirka sju hektar. Det var apelsiner, kiwi, aprikoser och plommon och givetvis lite olivträd för gårdens behov av olivolja. En del av frukten förädlade de själva till marmelad.

Det är nyttigt att komma ut och se sig om lite ibland. Man får lite perspektiv på det vi håller på med här hemma samtidigt som man får lite inspiration. Sen fick vi förstås smaka en massa god mat också. Vi besökte bland annat en Slow food-restaurang i den vackra staden Matera. Det visade sig efter ett tag att restaurangägaren var kompis med killen som hade gården där vi bodde trots att det var cirka 20 mil bort! Bara därför bjöd han oss på Limoncello, citronlikör, efter maten : )

Tyvärr kan vi ju inte åka hemifrån så ofta eftersom vi har en massa djur som måste tas om hand men som tur är har vi fantastiska grannar som ställer upp och hjälper oss. Stort tack!