torsdag 27 mars 2014

Rekordtidig vår

Jag tror inte att vi under de tolv år vi bott på gården upplevt en så tidig vår som i år. Trots att det bara är mars blommar både vitsippor och gullpudra och påskliljorna är på väg att slå ut trots att det är långt till påsk.



Gräset har satt rejäl fart och fåren som är ute på dagtid har så pass mycket bete nu att de är mätta när de kommer in på kvällen.

Tyvärr har det varit lite svinn på fågelsidan den senaste tiden. En av de äldre tupparna skadade sitt ena öga i ett slagsmål med någon av de andra tupparna så honom fick jag avliva. Ungtuppen som jag sparat för att använda i avel i år blev dödad av en duvhök så av fem tuppar återstår nu tre. Dessutom blev en av de två äldsta myskankhonorna ihjälkörd av en bil som nog kom lite för fort och inte hann väja. Den andra honan började ruva några dagar senare så förhoppningsvis blir det nya ankbebisar om någon vecka. En del av äggen värptes av den nu döda honan så med lite tur kan kanske hennes gener ändå får leva vidare.



Jag har lämnat iväg två omgångar gåsägg till en kompis som har äggkläckningsmaskin för att försöka få fram lite fler gässlingar i år. Förra året blev det bara en. Tyvärr var första omgången ägg inte befruktade så nu håller jag tummarna för att åtminstone några av de nio ägg jag lämnade iväg i lördags ska bli till små gässlingar om ett tag.

Lamningen och kalvningen börjar nu närma sig och man märker tydligt att tackorna är högdräktiga med tanke på deras spända magar. Igår var det en av de äldre tackorna som drabbades av kalkbrist. Hon var verkligen jättedålig och kunde inte resa sig. Blicken var matt och hon verkade nästan ha gett upp. Jag fick tag på kalk i flytande form som jag sprutade in under huden på henne och några timmar senare fick jag henne på fötter, eller rättare sagt klövar, igen!

Kornas juver har så smått börjat fyllas inför kalvningen. Jag hoppas så att vår fjällnära ko ska få en kvigkalv i år. Hon har bara fått tjurkalvar fem år i rad så nu borde det vara dags för ett trendbrott.

Efter några månader inne i stallet har förra årets kalvar vuxit rejält och dessutom blivit väldigt tama och gosiga. Det är nästan svårt att gå in och mocka i deras box för alla vill bara bli kliade och klappade och vill helst inte flytta på sig när jag behöver komma fram med skyffeln.

I år hoppas jag att veden ska hinna bli färdig före påsk. Det mesta är uppsågat och jag har kommit en bit med klyvningen men det är ju annat som ska hinnas med också...