onsdag 28 november 2012

Badsugen hemvändaranka

För ett par månader sedan hämtade en granne ett par myskankhonor hos mig som han skulle ha på sin lilla gård. Han hade byggt ett litet fint hus där de skulle bo och höll dem instängda några dagar så att de skulle vänja sig vid sitt nya hem. Tyvärr blev de aldrig riktigt hemmastadda i sitt lilla hus utan satt hellre på tacknocken på natten.

För några dagar sen hittade min granne bara den ena ankan plus lite fjädrar av den andra. Det ligger nära till hands att tro att Mickel smorde kråset den dagen.

För att inte den andra ankan skulle gå samma öde till mötes fångade jag in den överlevande honan åt min granne och placerade henne i säkert förvar i det lilla huset. Myskankor är väldigt sällskapliga av sig och gillar att umgås med såväl andra myskankor som människor. Hon kände sig nog därför väldigt ensam och ledsen där hon satt i sin ensamhet. Jag erbjöd mig därför att ta hem ankan igen och låta henne bo med våra ankor så länge.

Oj, vad glad hon blev när jag släppte in henne till sina gamla kompisar! Hon kvittrade på myskankors vis och dagen efter när jag släppte ut dem gick hon runt som om inget hade hänt. Klart att hon kände igen sig!

När det började bli kväll var jag lite spänd på om hon skulle flyga upp på taket eller om hon skulle vilja gå in i ankhuset med de andra. Hon dröjde sig kvar ute tills det blev nästan mörkt men när jag försiktigt drev henne mot den lilla ingången valde hon som tur var att gå in.

Ankan verkade ha ett uppdämt badbehov efter att ha suttit i husarrest några dagar så hon formligen tokbadade i badbaljan tillsammans med sin mamma.



När hon badat klart i baljan hastade hon vidare till det grunda fågelbadet och fortsatte att plaska och tvätta sig där.



Stallet är nu färdigt att ta emot kor, kalvar och ungdjur så snart vädret blir sämre. Ska faktiskt bli ganska skönt att få in dem snart. Som en grannkvinna som varit mjölkbonde i hela sitt liv sa till mig en gång: "Lika skönt som det är att släppa ut dem på våren är det att ta in dem på hösten."



Jag strödde ut halm på stallgolvet igår och det blev tydligen populärt hos ena katten. Mysko, som han heter, hade gjort sig en mysig liten sovhåla i den mjuka och fluffiga halmen.


Med tanke på hur mycket gnagare det hittills varit i år tog jag idag det säkra för det osäkra och lindade kycklingnät runt stammarna på alla fruktträden vi planterade i våras. Nu ska de förhoppningsvis vara skyddade mot sorkar och harar i vinter!



torsdag 22 november 2012

Hösttid = slakttid

Den senaste tiden har det varit ovanligt milt för att vara slutet av november. Det var länge sen det var minusgrader och otroligt nog så har det inte heller regnat på ett tag. Skönt för då blir det inte så lerigt. Det fina vädret gör att alla djur fortfarande är ute. Gässen och hästarna livnär sig fortfarande enbart på bete och fåren betar en del men får samtidigt tillgång till hö eller ensilage.



Den 6:e november delade vi upp tackorna i två grupper med tio i varje. De båda grupperna fick sedan träffa varsin bagge som de ska gå tillsammans med fram till jul ungefär. Sen räknar vi med att alla tackor blivit betäckta så att vi kan släppa ihop alla i en grupp inför vintern. Får är dräktiga i ca 145 dagar så i början av april kommer förhoppningsvis de första lammen att födas.



Vi har slaktat fyra nötkreatur och nästa vecka är det dags för de två sista för i år. Det är aldrig roligt att slakta djur men det känns värst med de som man haft länge och lärt känna väl. Vi har sett kalvarna födas, växa upp och bli stora. Tagit hand om och klappat i två och ett halvt år. Då är det ett tungt beslut även om man vet att det är oundvikligt.

Då är det lättare att slakta tuppar. Så här års brukar det vimla av tuppar på gården eftersom det kläckts ett antal kycklingar under sommaren. Det brukar bli jobbigt med så många tuppar som slåss och som försöker para sig med hönorna. Vissa är desperata och ger sig till och med på halvstora kycklingar i sin iver att få para sig. Vi slaktade de största tupparna i söndags. Redan samma dag märktes det att det blev avsevärt lugnare och tystare trots att det återstår nästan tio tuppar i flocken. Ungtuppen på bilden klarade sig dock den här gången.



Vi har även slaktat alla myskankhanar utom de yngsta som ännu inte är fullvuxna. Även Sune som varit så aggressiv mot mig hela sommaren fick sluta sina dagar. Det kändes lite vemodigt för de senaste veckorna har han varit from som ett lamm och till och med undvikit mig. Jag skulle dock tro att han hade återgått till sitt gamla aggressiva jag när parningstiden närmat sig så lika bra att byta ut honom mot en annan hane. Jag behöver dessutom få in lite nytt blod i ankbesättningen.



Det milda vädret gör att ett par av hönorna värper fastän det är så sent på säsongen. Även ena myskankhonan värper nu. Tanken är att de ska vila från värpningen under hösten och vintern så att de inte sliter ut sig. Industrihöns luras att tro att det är vår året runt med hjälp av belysning och proteinrikt foder. Då värper de hela vintern och blir utslitna efter cirka ett och ett halvt år.

torsdag 8 november 2012

Eländes elände!

När jag skulle ge korna en ny ensilagebal för några dagar sedan tyckte jag att det såg konstigt ut nere vid marken på en av balarna. Jag hoppade ur traktorn och såg till min förfäran att det varit gnagare (råttor eller sorkar) och gnagt bort plasten på minst 25 balar. Går det hål på plasten kommer det in syre och då blir fodret förstört. Det var alltså bara att inse att en massa balar inte kommer att kunna användas utan bara är att kasta i gödselhögen. Förutom oron över om fodret kommer att räcka i vinter (det går åt en bal per dag nu trots att fåren fortfarande betar) så innebär det en ekonomisk förlust på ca 10 000 kr. Plus allt jobb jag lagt ner helt i onödan. Jag måste erkänna att jag kände mig ganska nedslagen i några dagar. En bal hade jag ju kunnat offra till de små liven men inte hela grönfoderskörden.



Vi har under föregående år aldrig haft problem med att gnagare förstört balar. Det är balar med helsädsensilage, alltså korn där vi skördat hela plantan med strå, blad och ax som de gett sig på för att komma åt spannmålskärnorna. Anledningen kanske kan vara att vi i år tvingats lägga nät över balarna för att skydda dem mot korpar. Utan nät över hackade nämligen korparna sönder plasten på balarna. Nätet har kanske gjort att katter, rävar, ugglor och andra som äter gnagare har haft svårare att komma åt att jaga? Pest eller kolera alltså!

Jag har även sett att råttor gnagt hål på några säckar med överblivet utsäde. Det har aldrig tidigare varit problem att låta säckarna ligga i logen. Antagligen var det vår katt Molly som såg till att säckarna inte rördes av råttor. Hon var nämligen en bra råttfångare. Tyvärr blev hon överkörd i våras och de andra katterna sitter hellre och väntar på att få maten serverad än att själva jaga en råtta...

Idag upptäckte jag även att det tagit sig in vildsvin i en av betesmarkerna. De har bökat upp stora delar av grässvålen. Inte nog med att det kommer att bli mindre bete till våren, det kommer också att bli uppslag av oönskade växter där grisarna bökat. Just den här betesmarken innehåller flera skyddsvärda och ovanliga växter som t ex orkidéer, darrgräs och smörbollar så jag är även orolig över hur det ska gå med dem.

Duvhöken har börjat härja bland hönsen. Den har hittills dödat en ungtupp som jag sett men det fattas även två till så den har kanske tagit fler. I morse hörde jag hönsens varningsläte inifrån och såg samtidigt höken svepa förbi över gårdsplanen. De här gången blev den utan byte. Förhoppningsvis blir hönsen mer försiktiga nu och undviker att uppehålla sig på öppna ytor där det är långt till skyddande buskage eller annat att gömma sig under.

När jag ändå håller på att klaga måste jag få gnälla lite på vädret också (det måste man ju som bonde!). Allt regnande gör att det blir väldigt blött i marken. När jag kör med traktorn på åkern för att ställa ut ensilagebalar till korna blir det spår och ibland går det inte att svänga för framhjulen bara glider i geggan. Runt foderhäck och vattenkar blir det väldigt geggigt. Jag flyttar visserligen foderhäcken varje gång djuren får en ny bal, d v s varje dag, men under ett dygn hinner 22 djur trampa sönder marken fullständigt i en cirkel runt om. Jag HATAR gegga!