måndag 29 augusti 2011

Halm, halm och åter halm









För några veckor sedan blev vi erbjudna att hämta halm hos några som köpt en gård där uthusen var fulla med halmbalar som de inte behövde. Det lät ju bra så vi åkte dit och tittade i tron att det skulle vara stora balar. Det var det inte! Bara massor av småbalar. Halmen såg fin ut så vi beslutade oss för att trots allt försöka få hem den trots att det var nästan fyra mil hemifrån.


I lördags hyrde vi en lastbil i Malmö som en granne med lastbilskort körde och sen åkte vi och hämtade ett lastbilslass med halm på lördagkvällen. Vi kom i säng vid midnatt, trötta efter att ha lastat på och av drygt 300 balar á ca 9 kg styck. Vi skulle hinna med två vändor till på söndagen innan lasbilen skulle lämnas tillbaka i Malmö så vi startade på kl 8 på morgonen och lyckades precis hinna med att lasta och lossa ytterligare ca 650 balar. Hälften av dessa lastade vi av hos grannen. Vi hann även ta en snabbfika när vi fått av de sista balarna från lastbilen. :-)


Som tur var hade två tyska ungdomar hört av sig några dagar tidigare med en önskan om att få komma och hjälpa till här på gården i utbyte mot mat, husrum och kunskap om ekologiskt lantbruk. De blev till stor hjälp vid halmhämtningen tillsamans med en kompis från Lund och en granne. Stort tack Desirée, Michael, Tina, Tomas och Christer för en heroisk insats bland halm och boss på skullen, i lastbilen och i logen!


Nu ligger balarna snyggt staplade ända upp i nock så förhoppningsvis ska det räcka hela vintern för djuren att ligga på.

onsdag 10 augusti 2011

Vår älskade hund är död

Förra måndagen, den 1 augusti, blev vår hund Nikki plötsligt dålig på morgonen. Hon hade svårt att andas och var orolig. Jag ringde veterinären och vi bestämde att vi skulle höras igen efter några timmar för att se om hon blev bättre. Hon hade haft liknande symptom en gång innan men då gick det över igen efter ett tag.

En stund senare blev det lite bättre och hon somnade ett tag men kort därefter blev hon sämre igen och ville ut. Hon kräktes några gånger och andades häftigt. Jag ringde veterinären igen och han lovade att komma så fort han kunde. Under tiden vi väntade blev hon allt sämre och ett tag trodde vi att hon dog men hon förlorade bara medvetandet ett tag och fortsatte sedan att andas.

Det var en jobbig väntan på veterinären och det enda vi kunde göra var att vara hos henne, klappa henne och tala lugnande med henne.

Veterinärens spruta verkade snabbt och hon dog efter bara några sekunder. I sådana situationer känns döden som en befrielse.

Vi begravde henne under äppelträdet i trädgården och hon fick sitt älskade gosedjur, som hon alltid höll i munnen när vi kom hem, med sig i graven.

Älskade Nikki, vi saknar dig så, dina vänliga ögon, ditt glada humör och din lena päls. Tack för åren vi fick tillsammans med dig, du kommer för alltid att finnas i våra minnen och hjärtan!