onsdag 7 maj 2014

Vårbruk i raketfart

Den senaste veckan har det verkligen varit full rulle här på gården. Förra lördagen kom en tjej från Tyskland hit för att praktisera några veckor. På måndagen fick hon hjälpa till att flytta ut stutar och tjurar på ett bete en bit bort och följande dag var det kornas, kalvarnas och kvigornas tur att komma ut på sitt bete. Jag tror hon kom över sin eventuella koskräck under dessa dagar.

På Valborgsmässoafton kom maskinstationen och spred ut gödseln och plöjde de två åkrar som det är dags att så korn på i år. Under tiden passade vi på att ta in alla fåren i stallet för att ge dem avmaskningsmedel och verka klövarna. Det är inte så lätt att verka klövar när man kommer från Berlin och knappt har sett ett får ens på vykort så praktikanten gjorde knappt två får på samma tid som jag verkade de andra tjugo. Men så har jag ju övat några gånger...

På första maj var praktikanten ledig så då passade jag på att harva åkrarna och plocka bort de stora stenarna. Dagen efter hjälptes vi åt att plocka de mindre stenarna på en av åkrarna. Sen sådde jag den ena åkern på söndagen. Därefter harvning och stenplockning av nästa åker på måndagen så att jag kunde så klart på kvällen. Igår plockade vi sen alla stenar som ringvälten inte lyckats trycka ner i marken och vårbruket var därmed avslutat. Jag tror aldrig det har gått så snabbt och smidigt som i år. Otroligt skönt!

Idag kom det en rejäl skur så nu dröjer det nog inte många dagar innan säden tittar upp ur jorden. Mitt i denna skur föddes även årets sista kalv. Det var rödkullan Ronja som fick en pigg liten tjurkalv. Hon hade lagt sig för att föda under några träd och låg lite i uppförsbacke. När jag gick dit för att titta till henne stack huvud och framklövar på kalven ut och jag hjälpte till att dra ut kalven. Det gick lätt så hon hade egentligen klarat det själv men hon låg lite dumt så jag tyckte det var lika bra. Kalven får heta Rajnman (rajn = regn på skånska).



Nu när alla djur är ute på bete, vårbruket är avklarat och alla kalvar och i princip alla lamm är födda kan vi unna oss att ta det lite lugnare. Det är skönt och välbehövligt både för mig och praktikanten som normalt sett sysslar med forskning och inte är van vid fysiskt arbete.

torsdag 27 mars 2014

Rekordtidig vår

Jag tror inte att vi under de tolv år vi bott på gården upplevt en så tidig vår som i år. Trots att det bara är mars blommar både vitsippor och gullpudra och påskliljorna är på väg att slå ut trots att det är långt till påsk.



Gräset har satt rejäl fart och fåren som är ute på dagtid har så pass mycket bete nu att de är mätta när de kommer in på kvällen.

Tyvärr har det varit lite svinn på fågelsidan den senaste tiden. En av de äldre tupparna skadade sitt ena öga i ett slagsmål med någon av de andra tupparna så honom fick jag avliva. Ungtuppen som jag sparat för att använda i avel i år blev dödad av en duvhök så av fem tuppar återstår nu tre. Dessutom blev en av de två äldsta myskankhonorna ihjälkörd av en bil som nog kom lite för fort och inte hann väja. Den andra honan började ruva några dagar senare så förhoppningsvis blir det nya ankbebisar om någon vecka. En del av äggen värptes av den nu döda honan så med lite tur kan kanske hennes gener ändå får leva vidare.



Jag har lämnat iväg två omgångar gåsägg till en kompis som har äggkläckningsmaskin för att försöka få fram lite fler gässlingar i år. Förra året blev det bara en. Tyvärr var första omgången ägg inte befruktade så nu håller jag tummarna för att åtminstone några av de nio ägg jag lämnade iväg i lördags ska bli till små gässlingar om ett tag.

Lamningen och kalvningen börjar nu närma sig och man märker tydligt att tackorna är högdräktiga med tanke på deras spända magar. Igår var det en av de äldre tackorna som drabbades av kalkbrist. Hon var verkligen jättedålig och kunde inte resa sig. Blicken var matt och hon verkade nästan ha gett upp. Jag fick tag på kalk i flytande form som jag sprutade in under huden på henne och några timmar senare fick jag henne på fötter, eller rättare sagt klövar, igen!

Kornas juver har så smått börjat fyllas inför kalvningen. Jag hoppas så att vår fjällnära ko ska få en kvigkalv i år. Hon har bara fått tjurkalvar fem år i rad så nu borde det vara dags för ett trendbrott.

Efter några månader inne i stallet har förra årets kalvar vuxit rejält och dessutom blivit väldigt tama och gosiga. Det är nästan svårt att gå in och mocka i deras box för alla vill bara bli kliade och klappade och vill helst inte flytta på sig när jag behöver komma fram med skyffeln.

I år hoppas jag att veden ska hinna bli färdig före påsk. Det mesta är uppsågat och jag har kommit en bit med klyvningen men det är ju annat som ska hinnas med också...




fredag 21 februari 2014

Fårtrassel

Vintern blev inte särskilt långvarig i år även om snön kom både plötsligt och i ganska riklig mängd. Kombinationen med starka vindar gjorde att vi var insnöade lite till och från och kaminer och spisar fullkomligen slukade ved under dessa veckor.



Alla tidigare år har vi haft fåren ute på vintern. De har förstås haft en ligghall som de kunnat gå in i vid dåligt väder. Ligghallen har vi byggt upp på nya ställen varje vinter så att fåren har kunnat vara på en åker som ska plöjas upp nästkommande vår. Eftersom vi haft varg i närheten vid flera tillfällen under förra året och har bekanta i grannskapet som fått får både skadade och dödade av varg under 2013 bestämde vi oss för att låta fåren vara inne i logen i vinter. Då slipper vi åtminstone oroa oss för vargangrepp under några månader.

När snöstormarna härjade som värst var vi (och även fåren skulle jag tro) ganska glada att de var inne. All skötsel och tillsyn blir så mycket enklare då. De dagar när vädret är bra så släpper vi ut fåren i en hage i närheten så att de ändå får komma ut lite. De tycker det är kul att gå ut men faktiskt är de väldigt ivriga att komma in igen efter några timmar.

En dag  när det snöade och stormade ute märkte jag att vår äldsta tacka Jorunn som är tolv år gammal verkade lite hängig och inte ville äta. Vi tempade henne och hon hade lite undertemp så vi lade en filt över henne och lindade en halsduk runt huvudet så att hon bättre skulle kunna hålla värmen lite bättre.



Det enda hon ville äta var små bitar bröd eller äpple och lite spannmål, men bara ytterst lite. Vi pratade med vänner som har får och någon hade upplevt liknande med en gammal tacka förra vintern. De hade gett tackan kalk och hon hade då piggnat till.

Eftersom vi bara hade kalkpasta, som man kan ge till kor med kalkbrist, hemma åkte jag till en snäll fårgranne och hämtade kalk som man injicerar under huden på tackan. Jag testade att spruta Jorunn med kalk och hon blev möjligen lite bättre men inte bra. Tempen steg dock till normal. Jag pratade med en veterinär och hans teori var att äldre djur ibland kan "gå ner sig" lite när det blir busväder. Han tyckte att vi skulle testa att ge henne energibalans som är ett slags energidryck, typ "red ram" ;-) Hon gillade inte alls energidrycken som jag fick spruta in i munnen på henne. Jag gav det nästan en hel vecka och det enda hon åt förutom det var lite bröd.

Jag testade flera gånger att ge både av kornas ensilage (djur brukar uppskatta ny mat) och fint ängshö men hon bara nosade i det utan att vilja äta. För att utesluta att det var något fel på tänderna kollade och kände vi i munnen på henne. Av bitmärket i min tumme att döma var det inget fel på käkarna i alla fall!

Så plötsligt en kväll när jag återigen trugade med lite fint hö tog hon plötsligt ett par små strån och sen började hon äta lite större tuggor! Nu fick det vara slut med energibalansdrycken och jag friskförklarade henne. Sen dess har hon haft god aptit och vi ger henne även lite krossat korn för att hon ska få lite mer energirik mat. Hon är ju trots allt en ganska gammal dam.

En dag märkte vi att de båda avelsbaggarna Ymer och Sune hade trasslat in sig i varandras horn och inte kunde komma loss.



Vi fick ta i varsin bagges huvud och försöka vrida så att de kom loss från varandra. Det var inte helt lätt för de är ju ganska starka och stretade dessutom emot. Efter ett tag lyckades vi dock och tänkte då att de förhoppningsvis lärt sig en läxa. Men icke, nästa dag var det dags igen! Även denna gång lyckades vi reda ut de hoptrasslade hornen efter diverse vridande och vändande. Efter det har det inte hänt fler gånger så kanske de ändå fattade till slut?

fredag 10 januari 2014

Fågelperspektiv

Vi har snart kommit halvvägs på årets första månad men vintern lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är rekordvarmt för årstiden och antalet dagar med minusgrader hittills under höst och vinter är lätträknade. Det gör att många djur och växter tror att det är vår. Man kan se överkörda paddor på vägen trots att de borde ligga i dvala sen länge. Koltrastar har tydligen redan börjat sjunga i Stockholm och växter som normalt sett blommar på sensommaren kan ännu ses blomma.



Det vårlika vädret lurar både gäss och myskankor att värpa fast de inte borde göra det förrän fram i mars-april. Även unghönsen som kläcktes i somras värper för fullt så vi har gott om färska ägg mitt i vintern.

Det har varit lite trögt att sälja höns och myskankor till avel under hösten men för några veckor sedan lossnade det plötsligt. En kvinna i Värmland köpte fem myskankhonor som fick lifta med en kompis norrut till Stockholm där de blev hämtade för vidare transport till de värmländska skogarna. Nu lever ankorna husvagnsliv (ja de bor faktiskt i en begagnad husvagn!) och har en fin damm att simma i så de har fått det jättebra.



Härom dagen kom en lite äldre kvinna och hämtade en tupp och en höna som hon tingat före jul. Det märktes att hon tyckte om sina höns för hon hade med sig bilder på dem och på hönshuset som hon visade för mig och hon berättade vad de olika hönorna hette.

En annan lycklig historia på fågeltemat är den mobbade gåshane som jag sålde till ett par i nordvästra Skåne tidigare i höstas. Gåshanen hade en speciell plats i mitt hjärta men tyvärr levde han ensam och utmobbad av övriga gåsflocken sedan hans hona blev dödad till följd av ett rävangrepp förra vintern. Så fort den andre gåshanen kom åt gav han sig på Nils Karlsson som han hette. Sista gången det hände skadades han så svårt att jag faktiskt var nära att avliva honom. Helena tyckte dock att vi skulle avvakta lite och hans skador läkte bra. Kort därefter fick jag en förfrågan om jag hade en ölandsgåshane till salu. Så kom det sig att Nils Karlsson, eller Rune som han numera kallas, fick ett nytt hem med två vänliga gås-damer. Jag har sett både bilder och videoklipp på honom från hans nya hem och det är roligt att se hur bra han verkar trivas.



I höstas blev jag tillfrågad om jag ville delta i ett LRF- projekt kallat "Exceptionell råvara". Det gick ut på att slakta tuppar eller hönor av olika raser och uppfödningssystem och sedan låta några av landets främsta kockar provsmaka och utvärdera köttet för att se om det skulle kunna ha en potential att komma in på de fina krogarna i landet. Tyvärr var vi bortresta under själva provsmakningen så jag hade inte möjlighet att delta. Jag skickade dock upp tre av våra ekologiskt uppfödda Åsbotuppar till Stockholm för bedömning.



För en tid sedan kom rapporten med resultaten från provsmakningen. Det var cirka 25 olika raser och uppfödningsmodeller som provades. Av alla dessa fick våra tuppar högst betyg när det gällde utseende. När det gällde smak hamnade de bland de åtta bästa och det blev en tredjeplats när det gällde konsistens. När potentialen att köttet skulle kunna nå statusen "Exceptionell råvara till topprestauranger" bedömdes hamnade våra tuppar på en delad tredjeplats!

Kockarna fick också ge kommentarer under provsmakningen. Kommentarerna graderades på en skala från "Gillar inte" till "Gillar" med en mellannivå. Av alla de provsmakade fåglarna var det bara våra och två andra som inte fick några negativa kommentarer. Våra tuppar fick dessutom endast en kommentar i "mellannivån". Den löd: "Lite karaktär". De andra kommentarerna löd: "mycket fin", "mör", "god", "fin smak", "ser elegant ut", "gul", "fin", "bra smak", "bra textur" och "saftig". Dessa kommentarer är sagda av kockar som Mathias Dahlgren, Daniel Berlin och Magnus Nilsson från Fäviken. Inte illa! Det säger lite om vad vi har tappat i den industriella kycklingproduktionen av snabbväxande monster till kycklinghybrider...