Fårens klövar växer hela tiden precis som våra naglar. De sliter inte ner dem i samma takt som de växer så därför måste man klippa, eller verka som det heter, deras klövar några gånger per år. I söndags var det dags igen. En efter en fick de komma in in i fållan av grindar där jag band fast dem med ett halsband och koppel så att de skulle stå någorlunda stilla. De gamla tanterna som varit med förr fann sig ganska snabbt och stod relativt snällt medan jag lyfte benen och klippte klövarna i tur och ordning. De yngre var däremot lite spralliga och tyckte det var läskigt men jag tror de tyckte det var ganska skönt efteråt. Lammen fick snällt vänta utanför grindarna medan deras mammor fick fotvård annars skulle det bara bli stökigt.
Man kan använda en vanlig trädgårdssekatör när man verkar. Det viktiga är att klippa lagom mycket så att man inte kommer åt pulpan för då kan det börja blöda.
Gutefåren är lite speciella på så vis att de själva fäller sin ull på sommaren. De flesta andra fårraser måste man klippa minst en gång om året. Olika individer fäller olika tidigt och en del fäller allt ganska snabbt medan andra nästan inte fäller alls. Då måste man hjälpa till att klippa bort ullen.
Vi klipper ullen med en vanlig kökssax. Det tar lite tid men å andra sidan är det inte så många som behöver klippas. När jag ändå hade dem fångade för verkning passade jag på att klippa av ullen på en del som bara hade lite ull kvar. De ser ganska ovårdade ut när de håller på att fälla men när de väl är klara blir de så vackra. Hornen framträder extra tydligt när ullen är kort och de ser verkligen riktigt ursprungliga och majestätiska ut.
Efter att alla var färdigverkade var det dags att komma till ett nytt bete för fållan de gick i var helt nerbetad. Våra grannar har en liten hage med mycket buskar, hundkäx, skräppor och annat som fåren gillar att äta men som deras hästar inte tycker om. Vi släppte därför dit dem där så att de kan beta så att det blir fint inför midsommar.
För att komma till grannarnas hage var vi tvugna att gå med fåren en bit längs med asfaltvägen. Som tur var kom det bara en bil som var snäll nog att sakta in och vänta tills vi vikit av in på en grusväg med hela fårflocken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar