För några dagar sedan var det dags för höna nummer två att kläcka fram en kull kycklingar. Hon fick sju stycken men en av dem var svag och saknade dun på en del av ryggen. Jag trodde först att den var död men när jag lyfte upp den i handen för att ta bort den tyckte jag det kändes som att den rörde sig lite grand. Jodå, det var liv i den och den pep t o m lite. Jag tog med mig kycklingen in i huset och la den på en gammal tröja under en lampa och kollade så att temperaturen blev lagom. Man vill ju varken att den ska grillas eller frysa...
Den låg där hela dagen och emellanåt försökte jag få i den vatten med druvsocker i men det var inte många droppar den svalde. Eftersom den inte blev bättre avlivade jag den på kvällen eftersom den ändå inte skulle överleva så länge till.
De först födda kycklingarna som nu är snart tre veckor gamla går sedan några dagar tillbaka fritt med sin mamma i trädgården. Det är otroligt vad mycket insekter de kan hitta när de patrullerar över gräsmattan.
Ibland ställer sig tuppen med sänkt huvud och bara stirrar på en kyckling på riktigt nära håll. Han står alldelse stilla på det viset en lång stund. Kan det möjligen vara så att han ger en förmanande blick till sina barn?
Nu är det bara den tredje hönan kvar som ligger och ruvar på ett för mig hemligt antal ägg. Hon har nämligen gömt sig med sina ägg på golvet under värpredena så man ser henne inte. På fredag ska det vara dags för kläckning enligt mina anteckningar i almanackan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar