fredag 3 juni 2011

Mysko fiasko


Myskankungarna som kläcktes under gåshonan blev tyvärr inte så omhuldade av sin styvmamma. Så fort de gick ur boet för att äta eller dricka högg hon efter dem när de sen försökte ta sig tillbaka. Hon lyckades dessutom trampa eller ligga ihjäl en av dem. Ytterligare en kunde inte gå ordentligt utan trillade omkull och hamnade på rygg med sprattlande ben lite då och då. Jag lyckades få tag i den ungen och tog in den för att se hur dålig den var. Avliva eller avvakta? Jag bestämde mig för att vänta till nästa dag för att se om den blev bättre och det blev den faktiskt. Nu kan den gå ganska normalt och hamnar inte längre på rygg.

Eftersom gåshonan inte verkade gilla de små såg jag ingen annan utväg än att ta dem ifrån henne. Nu får de istället värma sig under en "grislampa" eller ute i solen på dagarna. Gäss är tydligen för smarta för att man ska kunna lura dem att ta hand om ungar av en annan art.

Gåsen hade ju en gässling sen tidigare och den tar hon hand om. Jag gjorde ett försök att släppa dit den föräldralöse, mobbade Jessie gässling och det gick förvånansvärt bra. Hon blev väl inte direkt överförälskad i gässlingen men accepterade att den var med henne och hennes andra gässling. Det känns bra att Jessie äntligen fått en riktig mamma och ett syskon att växa upp med. Fast Jessie har fortfarande en bra relation med mig och söker sig till mig om någon av de andra gässen jagar honom / henne.

Nu återstår bara ett problem. Jessie, Jessies plastsyskon och plastmamma blir konsekvent jagade och bitna av de andra gässen. De får inte alls vara med i flocken. Jag får fundera ut en lösning så att de kan vara utomhus samtidigt utan att de kan komma åt att skada varandra. Hittills har jag fått vara med för att kunna gå emellan och hjälpa honan med sina ungar. När de är inne i gåshuset på natten måste jag dela av så att de får en egen avdelning dit inte de andra gässen når. Varför måste gäss vara så elaka mot varandra?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar