Visar inlägg med etikett myskankungar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett myskankungar. Visa alla inlägg

fredag 10 juni 2011

Badankor och dött lamm


Myskällingarna växer så det knakar. Nu när det varit så varmt väder har de kunnat vara ute hela dagarna. De har ett gammalt kräfttråg med vatten att bada och plaska i. Gissa om de gillar det! Det tar inte så lång tid innan det mesta av vattnet är utskvätt.

Igår hände något tråkigt. Vår äldsta tacka Runas ena lamm dog. När vi tittade till fåren och lammen vid middagstid märktes inget konstigt men på kvällen låg lammet dött i hagen. Det var ett stort och fint bagglamm, betydligt större än sin syster. Runa bräkte oroligt och nosade på sitt lamm som om hon försökte få det att resa sig igen.

Det är en gåta vad det kan ha dött av. Kanske det fått i sig en sorts bakterie som kallas gasbrandsbakterie? Det får vi tyvärr aldrig veta. Tur för Runa att hon i alla fall har ett lamm kvar hos sig så att hon inte blev helt barnalös.

fredag 3 juni 2011

Mysko fiasko


Myskankungarna som kläcktes under gåshonan blev tyvärr inte så omhuldade av sin styvmamma. Så fort de gick ur boet för att äta eller dricka högg hon efter dem när de sen försökte ta sig tillbaka. Hon lyckades dessutom trampa eller ligga ihjäl en av dem. Ytterligare en kunde inte gå ordentligt utan trillade omkull och hamnade på rygg med sprattlande ben lite då och då. Jag lyckades få tag i den ungen och tog in den för att se hur dålig den var. Avliva eller avvakta? Jag bestämde mig för att vänta till nästa dag för att se om den blev bättre och det blev den faktiskt. Nu kan den gå ganska normalt och hamnar inte längre på rygg.

Eftersom gåshonan inte verkade gilla de små såg jag ingen annan utväg än att ta dem ifrån henne. Nu får de istället värma sig under en "grislampa" eller ute i solen på dagarna. Gäss är tydligen för smarta för att man ska kunna lura dem att ta hand om ungar av en annan art.

Gåsen hade ju en gässling sen tidigare och den tar hon hand om. Jag gjorde ett försök att släppa dit den föräldralöse, mobbade Jessie gässling och det gick förvånansvärt bra. Hon blev väl inte direkt överförälskad i gässlingen men accepterade att den var med henne och hennes andra gässling. Det känns bra att Jessie äntligen fått en riktig mamma och ett syskon att växa upp med. Fast Jessie har fortfarande en bra relation med mig och söker sig till mig om någon av de andra gässen jagar honom / henne.

Nu återstår bara ett problem. Jessie, Jessies plastsyskon och plastmamma blir konsekvent jagade och bitna av de andra gässen. De får inte alls vara med i flocken. Jag får fundera ut en lösning så att de kan vara utomhus samtidigt utan att de kan komma åt att skada varandra. Hittills har jag fått vara med för att kunna gå emellan och hjälpa honan med sina ungar. När de är inne i gåshuset på natten måste jag dela av så att de får en egen avdelning dit inte de andra gässen når. Varför måste gäss vara så elaka mot varandra?

måndag 30 maj 2011

Myskäggen kläckta!

Den unga gåshonan som legat och ruvat på myskankägg har idag fått små bebisar. Jag kunde se åtminstone fem stycken myskankungar i redet när hon reste sig upp för en kort stund. En var helt gul så den kommer att bli vit, och de andra var brun-gula ungefär som gräsandungar. De blir antagligen svart-vita som vuxna. Hon fick ju en liten gässling för snart en vecka sedan så nu får den äntligen några syskon även om det är av en helt annan art.

Två hönor har fått kycklingar de senaste dagarna. Den ena hönan fick nio stycken av tio ägg och den andra sju stycken av tio ägg. En av kycklingarna är lite orangeaktig i färgen så det ska bli spännande att se vad den får för färg när den blir stor. Ett par stycken är gula men annars är de flesta svarta eller blå (grå) med mer eller mindre vita inslag.

Maja, vår tyska praktikant, åkte hem imorse. Det kommer nog att kännas lite tomt för hon har ju varit hos oss i tre veckor. Den sista veckan fick hon lära sig att handmjölka korna. Efter att par dagar klarade hon det galant. Det är inte så lätt att mjölka kor som går lösa i hagen med sina kalvar. Det är inte alltid de står snällt stilla om jag säger så...