Eländes elände!

När jag skulle ge korna en ny ensilagebal för några dagar sedan tyckte jag att det såg konstigt ut nere vid marken på en av balarna. Jag hoppade ur traktorn och såg till min förfäran att det varit gnagare (råttor eller sorkar) och gnagt bort plasten på minst 25 balar. Går det hål på plasten kommer det in syre och då blir fodret förstört. Det var alltså bara att inse att en massa balar inte kommer att kunna användas utan bara är att kasta i gödselhögen. Förutom oron över om fodret kommer att räcka i vinter (det går åt en bal per dag nu trots att fåren fortfarande betar) så innebär det en ekonomisk förlust på ca 10 000 kr. Plus allt jobb jag lagt ner helt i onödan. Jag måste erkänna att jag kände mig ganska nedslagen i några dagar. En bal hade jag ju kunnat offra till de små liven men inte hela grönfoderskörden.

Vi har under föregående år aldrig haft problem med att gnagare förstört balar. Det är balar med helsädsensilage, alltså korn där vi skördat hela plantan med strå, blad och ax som de gett sig på för att komma åt spannmålskärnorna. Anledningen kanske kan vara att vi i år tvingats lägga nät över balarna för att skydda dem mot korpar. Utan nät över hackade nämligen korparna sönder plasten på balarna. Nätet har kanske gjort att katter, rävar, ugglor och andra som äter gnagare har haft svårare att komma åt att jaga? Pest eller kolera alltså!

Jag har även sett att råttor gnagt hål på några säckar med överblivet utsäde. Det har aldrig tidigare varit problem att låta säckarna ligga i logen. Antagligen var det vår katt Molly som såg till att säckarna inte rördes av råttor. Hon var nämligen en bra råttfångare. Tyvärr blev hon överkörd i våras och de andra katterna sitter hellre och väntar på att få maten serverad än att själva jaga en råtta...

Idag upptäckte jag även att det tagit sig in vildsvin i en av betesmarkerna. De har bökat upp stora delar av grässvålen. Inte nog med att det kommer att bli mindre bete till våren, det kommer också att bli uppslag av oönskade växter där grisarna bökat. Just den här betesmarken innehåller flera skyddsvärda och ovanliga växter som t ex orkidéer, darrgräs och smörbollar så jag är även orolig över hur det ska gå med dem.

Duvhöken har börjat härja bland hönsen. Den har hittills dödat en ungtupp som jag sett men det fattas även två till så den har kanske tagit fler. I morse hörde jag hönsens varningsläte inifrån och såg samtidigt höken svepa förbi över gårdsplanen. De här gången blev den utan byte. Förhoppningsvis blir hönsen mer försiktiga nu och undviker att uppehålla sig på öppna ytor där det är långt till skyddande buskage eller annat att gömma sig under.

När jag ändå håller på att klaga måste jag få gnälla lite på vädret också (det måste man ju som bonde!). Allt regnande gör att det blir väldigt blött i marken. När jag kör med traktorn på åkern för att ställa ut ensilagebalar till korna blir det spår och ibland går det inte att svänga för framhjulen bara glider i geggan. Runt foderhäck och vattenkar blir det väldigt geggigt. Jag flyttar visserligen foderhäcken varje gång djuren får en ny bal, d v s varje dag, men under ett dygn hinner 22 djur trampa sönder marken fullständigt i en cirkel runt om. Jag HATAR gegga!