Badsugen hemvändaranka

För ett par månader sedan hämtade en granne ett par myskankhonor hos mig som han skulle ha på sin lilla gård. Han hade byggt ett litet fint hus där de skulle bo och höll dem instängda några dagar så att de skulle vänja sig vid sitt nya hem. Tyvärr blev de aldrig riktigt hemmastadda i sitt lilla hus utan satt hellre på tacknocken på natten.

För några dagar sen hittade min granne bara den ena ankan plus lite fjädrar av den andra. Det ligger nära till hands att tro att Mickel smorde kråset den dagen.

För att inte den andra ankan skulle gå samma öde till mötes fångade jag in den överlevande honan åt min granne och placerade henne i säkert förvar i det lilla huset. Myskankor är väldigt sällskapliga av sig och gillar att umgås med såväl andra myskankor som människor. Hon kände sig nog därför väldigt ensam och ledsen där hon satt i sin ensamhet. Jag erbjöd mig därför att ta hem ankan igen och låta henne bo med våra ankor så länge.

Oj, vad glad hon blev när jag släppte in henne till sina gamla kompisar! Hon kvittrade på myskankors vis och dagen efter när jag släppte ut dem gick hon runt som om inget hade hänt. Klart att hon kände igen sig!

När det började bli kväll var jag lite spänd på om hon skulle flyga upp på taket eller om hon skulle vilja gå in i ankhuset med de andra. Hon dröjde sig kvar ute tills det blev nästan mörkt men när jag försiktigt drev henne mot den lilla ingången valde hon som tur var att gå in.

Ankan verkade ha ett uppdämt badbehov efter att ha suttit i husarrest några dagar så hon formligen tokbadade i badbaljan tillsammans med sin mamma.

När hon badat klart i baljan hastade hon vidare till det grunda fågelbadet och fortsatte att plaska och tvätta sig där.

Stallet är nu färdigt att ta emot kor, kalvar och ungdjur så snart vädret blir sämre. Ska faktiskt bli ganska skönt att få in dem snart. Som en grannkvinna som varit mjölkbonde i hela sitt liv sa till mig en gång: "Lika skönt som det är att släppa ut dem på våren är det att ta in dem på hösten."

Jag strödde ut halm på stallgolvet igår och det blev tydligen populärt hos ena katten. Mysko, som han heter, hade gjort sig en mysig liten sovhåla i den mjuka och fluffiga halmen.

Med tanke på hur mycket gnagare det hittills varit i år tog jag idag det säkra för det osäkra och lindade kycklingnät runt stammarna på alla fruktträden vi planterade i våras. Nu ska de förhoppningsvis vara skyddade mot sorkar och harar i vinter!