tisdag 27 september 2011

Ungtupparna lever farligt

Sommarens alla kycklingkullar resulterade i att ett drygt tjugotal ungtuppar nu dräller runt på gården. De galer, tuppar sig och försöker para sig med hönorna i ett. Jag började därför tänka att det snart börjar bli dags att svinga yxan och förpassa de flesta av dem till frysen.

Senare samma dag upptäcker jag att en av de minsta och yngsta tupparna ligger livlös på vägen. Det jag länge befarat har alltså hänt trots att jag satt upp nät längs vägen för att förhindra dem att gå ut och där och bli ihjälkörda.

Dagen efter (idag) hör jag upprörda hönsröster när jag står och målar. Det lät alldeles för mycket för att jag skulle avfärda det som falskt alarm så jag sprang och kollade vad som hänt. Myskankorna, som förstår hönsens varningssignaler, stod i en grupp på gårsplanen med resta halsar och, på myskors vis, resta nack- och huvudfjädrar. Det signalerar upprördhet. Jag fortsatte runt knuten och där såg jag en duvhök sitta på marken med en av ungtupparna i klorna. När den såg mig blev den rädd och släppte taget så tuppen kunde fly in under syrenbuskarna.

Var det mina mordiska tankar som triggade igång allt det här eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar