En riktig WC-anka

I sommar testade vi för första gången "Uppe med tuppen". Det går ut på att man kommer hit till gården på morgonen och är med på morgonbestyren. Vi släpper ut och matar höns, myskankor och gäss, leder hästarna till deras beteshage, tittar till kor och får så att de har vatten och mår bra. Å njuter av en härlig morgon på landet där bara naturens ljud hörs.

Ett gäng tappra besökare hade gått upp i ottan för att ta sig hit och uppleva en morgon på vår gård. Efter att de släppt ut de olika fjäderfäna och gett dem mat och vatten avnjöt vi en frukost bestående av 100 % ekologiska produkter, varav en del från gården. Mätta och belåtna gick vi sedan och tittade till kor och kalvar och baggarna som alltid uppskattar att bli klappade.

En kväll för ett tag sedan var den ena myskankhonan försvunnen när det var dags att stänga in dem på kvällen. Jag letade på alla tänkbara och otänkbara ställen men utan resultat. Eftersom det snart skulle mörkna  var det inte mycket jag kunde göra annat än att vänta och se om hon skulle dyka upp nästa dag.

Morgonen efter när jag skulle släppa ut hönsen hörde jag ett krafsande ljud från utedasset som ligger inbyggt vid hönshuset och vedboden. Framkrypandes kom ankhonan och jag anade vad hon hittat på där under. Mycket riktigt hittade jag ett rede med ägg under det finaste duntäcke alldeles bredvid dasstunnan. Hur hon kommit på att krypa in dit är en gåta. För att ta sig dit måste hon först krypa in under vedboddörren, sen ta sig bakom några brädor, klättra uppför en balk och klämma sig igenom ett hål. Allt detta i mörker! Men vad gör man inte för att få ha sina ägg ifred? De andra hon värpte i ankhusets rede plockade jag nämligen in eftersom jag egentligen tänkte att det kunde räcka med ankungar för i år...

Ett par gånger om dagen går hon ut för att äta, dricka, bada och putsa fjädrarna. Å bajsa förstås för det gör hon inte i redet trots att det ligger på dass...