Dags för koutsläpp

Idag släppte vi ut några kvigor och stutar. Dels är det ju så fint väder ute, dels ville vi ge de kor och kvigor som ska kalva lite mer plats inne i stallet.

Alla utom en, kvigan Holly, skuttade glatt ut genom stalldörren när vi öppnade mot friheten. Hon stod bara där i dörröppningen och kollade ett tag. Sen gick hon in igen. Vi försökte med lock och pock att få ut henne men hon var inte alls intresserad. Detta blir hennes tredje sommar ute så hon vet ju väl vad det handlar om. Till slut lyckades vi övertala henne att gå ut till de andra som väntat ett bra tag utanför.

Efter en kort språngmarsch mot hagen sprang de allihop i full fart rakt mot stängslet som delar av mot fårens hage. Fjällkvigan Svartöra tog sats och hoppade galant över stängslet och in till fåren. De andra följde glatt efter men missade att hoppa och sprang istället rakt på trådarna så att ett par hörnstolpar bröts av.

Ganska snart sprang de tillbaka in i sin egen hage igen och vi kunde laga stängslet lite snabbt. Efter det höll de sig på rätt sida resten av dagen.

Kalvdans eller bara spring i benen?

Monikas kalv med de vita bakbenen, här i full fart.

Släpp kossorna loss - om lössläppta kor och ystra kalvar

Nu går ju förvisso våra kor lösa alltid men de är ju ändå inne i stallet på vintern så man kan ju förstå att det är nåt visst med att få komma ut igen. Redan när vi började förbereda utanför med att sätta upp grindar för att lotsa dem på rätt håll förstod de vad som var i görningen och brölade och levde om inne i stallet. Vi hann knappt glänta på stalldörren förrän de första korna glatt hoppade ut och rusade rundor på gårdsplanen. Kalvarna var lite mer försiktiga av sig. Hela deras värld hade ju tills nu bestått av stallet så allt annat kändes läskigt och otryggt. Man kan ju tycka att korna skulle ta sitt moderliga ansvar och kalla ut kalvarna till den analkande friheten men deras egen glädje var tydligen så stor att de för en stund glömde bort sina plikter. Istället ägnade de sig åt att gnugga huvudet mot marken och stångas med varandra. Kor brukar normalt göra upp om rangordningen när de släpps ut på bete men de här har ju gått ihopa hela vintern så man tycker att de skulle ha det klart redan...

Till slut fick vi hjälpa kalvarna ut med en lätt knuff i baken och när alla väl var ute bar det sedan av mot hagen. Vi lyckades få dem genom grindhålet utan krångel men sen blev det vild galopp. Kalvarna som aldrig sett ett stängsel tidigare insåg inte riktigt begränsningen och i vanlig ordning var det snart en kalv som tog sats och hoppade över stengärdet och genom eltrådarna som satt spända ovanför det. In igen och sen fullt race efter de andra. Efter att ha testat att smaka på trådarna några gånger lärde de sig snabbt att det känns obehagligt och stannade sedan snällt i hagen med sina mammor.

Just betessläppningen är nog en av årets högtidsdagar, både för oss och för djuren. Det är härligt att se deras lekfullhet och man riktigt ser hur gott de verkar tycka att det illgröna gräset smakar. Sen är det förstås ganska skönt att slippa det dagliga arbetet med att gödsla och strö ny halm till dem i stallet.