Vi byter baggar och ankan Sune byter personlighet

Efter att ha haft våra två avelsbaggar Harald och Artur i sex år är det nu dags att byta ut dem mot ett par nya  baggar. Vi köpte en ungbagge från en genbanksbesättning i nordvästra Skåne i söndags. Vi släppte in honom till de gamla baggarna som han ganska snabbt tydde sig till. Han ser ganska liten ut i jämförelse med Artur men han är ju bara cirka ett halvår gammal.

Vi kommer även att behålla en ungbagge av våra egna lamm. Jag har valt ut en skäckig (fläckig) bagge som förhoppningsvis kommer att ge lite fler skäckiga lamm nästa år. Det blir så fina skinn av dem och vi har inte fått så många skäckiga lamm hittills.

Här ser man hur ett klippt skäckigt lammskinn kan se ut.

Nu ska tackor och baggar få gå för sig tills det blir dags för betäckning i början av november. Då släpper vi ett gäng tackor till respektive bagge så att vi vet vem som är far och mor till de olika lammen. Det är viktigt att ha koll på härstamningen!

Myskankhanen Sune har varit sur på mig ända sen i våras. Så fort han sett eller hört mig har han kommit gåendes emot mig och sen har han väst och cirklat runt mig för att därefter göra utfall och bitas och rivas. Jag bestämde mig för flera månader sedan för att han skulle slaktas i höst. I fredags var det tänkt att det skulle ske men av olika anledningar blev det ingen ankslakt den dagen så han lever fortfarande.

Kvällen innan hade jag varit och hängt några tavlor på Ekströms bageri i Degeberga. Det är foton som jag tagit på gården och sedan låtit trycka på canvastyg. En av bilderna är ett porträttfoto av Sune och jag förklarade för Katta som äger bageriet att han skulle få sätta livet till följande morgon. Tråkigt, jovisst men jag har verkligen tröttnat på att ständigt bli anfallen av hans näbb och klor.

Som genom ett under har Sune inte visat minsta tecken på aggresivitet sedan i fredags, dagen då det var tänkt att han skulle hamna i frysboxen. Han bryr sig inte alls om mig. Varken väser eller följer efter mig. Han verkar till och med undvika mig! Tidigare kunde jag bokstavligt talat trampa honom på fötterna utan att han flyttade på sig men nu har han flera gånger sprungit iväg när jag kommit emot honom. Det har ALDRIG hänt tidigare!

Vad har hänt? Kan han läsa mina tankar och förstod att det verkligen var tänkt att jag slutligen skulle besegra honom?  Eller är det bara så att han helt plötsligt inte tyckte att han behövde skydda honorna och ungarna mot mig längre?

En före detta granne som var här idag och köpte två myskankhonor märkte också skillnaden i Sunes beteende. När hon var här för en dryg vecka sen för att titta på ankorna blev hon nästan avskräckt av Sunes otrevliga beteende och idag var han helt lugn och kom inte en i närheten av oss :-)

Frågan är hur han skulle reagera om jag bestämmer mig för att behålla honom? Kanske återgår han till sitt gamla ilskna jag igen? Tror inte jag vågar testa...