Ankorna har vårkänslor men korna är besvikna

Årets jul blev radikalt annorlunda jämfört med förra årets då allt var inbäddat i vitt och kvicksilvret stadigt låg under nollan. Gräset är grönt, julrosen blommar och grodorna är fortfarande vakna att döma av den överkörda grodan jag såg på vägen igår kväll. Jag tycker det är ganska skönt att slippa vatten som fryser till djuren och höns, ankor, hästar och gäss trivs med att fortfarande kunna mumsa på gräs trots att det nu snart är nyårsafton.

Myskankorna har redan börjat få vårkänslor. Härom dagen såg jag hur de båda honorna nästan slogs om att få en kärleksstund med hanen och för tre dagar sen hittade jag det första ankägget. Det är ju alldeles för tidigt att börja ruva nu så äggen kommer vi att använda till att baka på. Ankägg är nämligen riktigt bra att baka sockerkaka av, betydligt bättre än hönsägg.

Igår skiljde vi kalvarna från korna. Ja, kalvar och kalvar -de är ju åtta månader gamla och räknas numera som ungdjur. De klarar sig galant utan mjölk och faktum är att Ronjas kalv redan slutat dia av sig själv. Kor och kalvar går i varsin box bredvid varandra i stallet så de kan både se, höra och nosa på varandra. På så vis blir avvänjningen för kalvarna mycket smidigare.

För att kornas mjölk ska sina får de nu bara halm att äta istället för ensilage. Halmen innehåller mycket mindre näring jämfört med ensilage gjort på gräs och klöver. Det bidrar till att bromsa upp mjölkproduktionen. Korna förstår dock inte sitt eget bästa utan är VÄLDIGT sura över att inte få äta det där goda ensilaget som kalvarna får. De låter högljutt meddela att de inte är nöjda med maten! Speciellt en av ungkorna råmade väldigt mycket i natt för att berätta att hon var missnöjd. De känner väl det som att de nu får äta barkbröd istället för princesstårta och det är klart att vem som helst skulle bli besviken då!

GOTT NYTT ÅR!

Anka med högt flygande planer och ond bråd död bakom stallet

För några dagar sen när vädret slog om och det blev regn och rusk tog vi in korna och deras vid det här laget ganska stora kalvar i stallet. Det är ganska skönt att ha dem inne nu och även korna verkar vara nöjda med tillvaron. Än så länge går kor och kalvar tillsammans men om några veckor kommer vi att separera dem så att kornas mjölkproduktion sinar. Kalvarna har vuxit väldigt bra under sommaren och hösten och klarar sig egentligen alldeles utmärkt utan mjölk vid det här laget.

De båda fårflockarna sammanfördes på Luciaoch trots att det gått flera dagar dagar håller baggarna Harald och Artur fortfarande på att göra upp om vem som bestämmer. På bilden är det Harald som poserar.

´´                                                                        

Igår hittade jag gammeltuppen död bakom logen. Undrar vad som hänt med honom? Kanske var det höken som dödade honom för fjädrarna var plockade på hela bröstet. Konstigt nog hade den inte ätit något men den kanske blev störd av något. Det skulle inte förvåna mig om det var gässen eller myskankhanen som jagade bort höken.

På tal om myskankor så fattades en av myskankhonorna härom kvällen när det var dags att stänga in dem för natten. De brukar alltid hålla sig i närheten av huset när det börjar skymma för de vet att de får mat då. Jag letade runt på olika ställen där jag vet att de brukar hålla till och jag spanade efter fjädrar som ett tecken på att ett rovdjur varit i farten men inte ett spår syntes. Just när jag var på väg att ge upp sökandet fick jag en ingivelse och tittade upp i ett stort träd som står i närheten av ankhuset. Där uppe, på en gren, satt hon och tittade ner på mig!

Eftersom hon inte verkade ha några tankar på att komma ner gick jag och hämtade stegen för att kunna klättra upp och hämta henne. Jag ville nämligen inte att hon skulle sitta ute hela natten med risk för att hon skulle bli tagen av räven tidigt på morgonen när hon förmodligen skulle ha flugit ner.

Jag hann bara luta stegen mot grenen hon satt på innan hon tog till vingarna och flög ner.

Artur på väg mot nya mål

I eftermiddags kom det en bil uppkörandes på gårdsplan. Det visade sig vara dottern till en granne och hon undrade om det var vår bagge som var ute och gick på vägen. Den var svart och befann sig några hundra meter bort i riktning mot Agusa. Vi förstod genast att det var Artur som gått ut ur hagen igen. Jag tog halsband och grimskaft och började gå längs vägen. Då kom en annan bil som saktade in och undrade om det var min bagge. - Jo, jag är på väg att hämta honom. Vet ni var han är? - Nästan borta vid korsningen.

Då fattade jag att han var längre bort än jag först trodde så jag sprang hem igen och bad Helena att skjutsa mig med bilen. Vi körde nästan 1,5 km innan vi hittade honom. Han stod i vägkanten och tittade på en grannes kor och kalvar på andra sidan stängslet.

Jag satte på honom halsbandet och vi började traska hemåt igen. Några bilar passerade och människorna i bilarna tittade storögt på oss och en del vinkade glatt. Artur och jag utgjorde nog dagens pittoreska inslag i trafikmiljön ;-)

Jag undrar om en del av bilisterna trodde att jag var ute och gick med baggen för nöjes skull. Det var ju fint väder och söndag och allt... Faktum är att Artur gick ganska fint bredvid mig, nästan som en hund.

Halvvägs hem såg vi ett par dovhjortar. Artur blev alldeles till sig och började bräka och springa i riktning mot hjortarna. Är det därför han börjat rymma? För att han hellre vill hänga med de vilda djuren i skogen?

Nu får han nog stanna i stallet tills betäckningen är över. Vi tog in hans flickor till honom så att han har sällskap.
Det finns en liten filmsnutt när vi promenerar längs vägen här: http://www.youtube.com/watch?v=_fC40aXmV7A  På youtube.com finns även en massa andra filmer från gården.