Ännu ett lamm

Idag fick en av ungtackorna (förstföderska) ett litet tacklamm. Eftersom min mormor fyller 85 år idag får lammet bli uppkallat efter henne. Asta får hon heta.

Det är alltid lite extra nervöst när det är första gången någon ska lamma eller kalva. Det händer att de blir lite förvirrade och inte riktigt vet hur de ska bete sig men den här gången gick det jättebra. Tackan var så lugn och stod alldeles stilla när lammet skulle dia.

Det har nu gått en och en halv vecka sedan första omgången tackor lammade men nu verkar det som att det kanske sätter fart igen.

Var finns alla ägg?

Hönsen har värpt duktigt de senaste veckorna. Vissa dagar har det legat åtta ägg i redena i hönshuset. Det finns tio hönor här på gården men en höna värper inte varje dag.

För några dagar sen började det bli allt färre ägg i redena i hönshuset. Igår var det bara ett! Jag misstänkte att de börjat gömma ägg någon annanstans så jag gick runt och letade lämpliga äggömmor. Jag visste sen tidigare att två hönor brukade gå in i gässens hus och värpa och ganska ofta ligger det ett ägg även i vedboden.

Härom dagen låg det ett halvkrossat ägg på marken bakom kornas stall. Jag funderade inte så mycket på det då men nu anade jag hur det hamnat där. Stax intill står nämligen ett lager med halmbalar täckta av en presenning. Jag lyfte på presenningen och där under, uppe mellan två halmbalar hittade jag några ägg. Igår hittade jag tio ägg till fast på marken mellan några andra halmbalar.

När jag var ute och högg ved igår såg jag en höna försvinna in under en risig kaprifol som växer mot ett stengärde i trädgården. En av tupparna stod utanför och skrockade nöjt. Lite senare gick jag dit och kollade men det fanns inget ägg där. Antagligen tyckte inte hönan att det var tillräckligt bra men det syntes att tuppen varit där och försökt göra det "ombonat".

Höns är inte dumma. När man hittat deras gömställe och plockat bort äggen väljer de att värpa på ett annat ställe. Jag kommer förmodligen att behöva leta vidare...

På tal om höns och smarthet så vet hönsen mycket väl var katternas matskålar står. Om vi glömmer att stänga till det utrymmet springer hönsen gensat dit på morgonen när de blir utsläppta för att kalasa på kattmaten.

Även gässen visar ibland tecken på att de är smarta. De får inte vara på gårdsplanen eftersom de bajsar så mycket överallt. Om de vill kan de dock ta sig dit och det gör de ibland när de tror att vi inte ser det. Det räcker att öppna ytterdörren eller tita ut genom fönstret så springer de genast tillbaka dit där de får vara. Ögontjänare!

Lönshult gillar jorden

I lördags var jag på Gilla Jorden-mässa i Tomelilla. Det var en "närproducerad" mässa med olika föredrag, utställning av ekologiska kläder, tävlingar och lite musikunderhållning.

Jag hade tagit med mig lite lammskinn, ägg och marmelad från gården och de som stod bredvid mig sålde ekologiskt dinkelmjöl, potatis, äppelmust och lammkorv. Det är alltid intressant att prata med människor som är intresserade och engagerade i hur vår mat produceras och hur vi kan få till ett mer uthålligt samhälle.

Jag vann förresten en fågelholk i tävlingen om bästa klimattips. Mina tips var att semestra i sin hembygd, det finns mycket att upptäcka inom cykelavstånd samt att man ska lukta och smaka på maten innan man slänger den. Den håller ofta längre än man tror.

Idag ska jag leta upp ett lämpligt ställe att hänga upp holken på. Det är ju hög tid för fåglarna att hitta en boplats.

På kosignalkurs i Halland

Igår var jag på kurs i Halland för att lyssna på en holländsk expert på kosignaler, det vill säga vad man ska titta på hos korna för att se så att de mår bra. Det mesta var nog mest tillämpbart för större gårdar med många mjölkkor. När man som vi bara har åtta kor är det väldigt enkelt att se om någon beter sig onormalt eller inte verkar må bra. Vi känner ju var och en väldigt väl.

På eftermiddagen besökte vi en gård med sammanlagt 650 nötkreatur (300 mjölkkor). Då var det inte lika lätt att se vilka djur som var halta, hade sår eller var magra.

Jag fick i alla fall lära mig lite intressanta ko-fakta. En ko vill helst spendera sitt dygn med att vila i fjorton timmar, äta och dricka i cirka sju timmar och använda resten av tiden till att socialisera sig och utforska sin omgivning.

En ko använder mycket tid till att tugga, totalt sexton timmar per dygn! De måste ha bra käkmuskler...

En intressant men lite skrämmande uppgift är att en svensk mjölkko i genomsnitt slaktas efter att hon gett mjölk under endast 2,4 laktationer, vilket i princip motsvarar att man mjölkar henne i två och ett halvt år bara. En ko mjölkar som mest år sex och sju och år åtta till elva är bättre än de tre första. Det innebär att korna i genomsnitt aldrig når sin fulla ponential. De blir inte ens fullvuxna! Detta beror förstås på att djuren är hårt avlade för att producera maximalt med mjölk samtidigt som de drivs hårt för att prestera till max. Det gör dem känsliga och många klarar följdaktligen inte av det. De blir sjuka eller klarar inte av att bli dräktiga och då är det slakt som gäller. Snacka om slit och släng! Kor av mindre förädlade raser som dessutom inte drivs lika hårt med en massa kraftfoder kan lätt bli både 15 och 20 år gamla.

För jämförelsens skull kanske jag ska tillägga att korna i USA lever ännu kortare liv än de svenska medan de holländska i genomsnitt blir ett är äldre än de svenska korna.

Årets första lamm!

Nu är våren verkligen här på allvar. Solen skiner, tranorna trumpetar och stararna sitter i trädtopparna och tjattrar. Den snö som kom i torsdags har försvunnit igen och vintergäck och snödroppar tittar fram lite här och var.

Det som kanske mest av allt markerar vårens ankomst är att årets första lamm föddes idag. Det var tackan Disa som fick två döttrar imorse. Tyvärr var det ena så svagt att det inte överlevde. Tråkigt såklart men samtidigt en del av naturens gång.

Det är ytterligare nitton tackor som ska lamma och om ett par veckor eller så börjar även korna att kalva. Nu väntar en spännande men också ganska arbetssam period eftersom vi måste titta till dem med jämna mellanrum, även mitt i natten. Oftast klarar de av att lamma eller kalva själva utan problem men ibland kan det bli problem och då måste man finnas till hands för att kunna hjälpa till.

Det känns inte som att vi haft får så länge men faktum är att 2011 blir vår tionde lamningssäsong. Oj vad tiden går!

Lammskinnen har kommit hem!

Nu har vi fått tillbaka lammskinnen från beredningen. Det är alltid lika spännande att packa upp skinnen för att se hur de ser ut. Det finns ju inte två skinn som ser exakt likadana ut. Vi väljer dessutom olika beredning på dem så att en del förblir långhåriga medan andra klipps ner till 35 mm pälslängd.

Den här gången testade vi att låta ett par skinn ekogarvas. Det betyder att det vid garvningen endast används vegetabiliska garvämnen och skinnet blir därför biologiskt nedbrytbart den dagen det gjort sitt. Eftersom lammen fötts upp ekologiskt blir dessa skinn därmed helt och hållet ekologiska. Kan det bli bättre?

Förutom de vegetabiliegarvade skinnen, som är klippta, har vi fått hem ganska många maskintvättbara, klippta skinn och även en del långhåriga. Av de långhåriga finns både sådana som går att tvätta och sådana som inte går att tvätta.

Förutom skillnaderna i beredning finns det ju skillnader i färg och pälskvalitet. Färgskalan går från svart till ganska ljusa där grå i olika nyanser är vanligast. Vissa är lite lockiga medan andra är mer raka i ullen. Kort sagt, det finns ett skinn för alla smakriktningar! Det finns ett trettiotal skinn att välja mellan.

Är du intresserad av att köpa ett skinn från våra lamm? Mejla eller ring så kan vi bestämma en tid när du kan komma och titta! Meljadressen är: jonas@lonshult.se och jag nås lättast på tel. 0727-44 62 66. Bor du långt borta kan vi mejla bilder och sedan skicka skinn med posten.

Gässen har börjat värpa!

Imorse såg jag något vitt skimra till i ett av gässens värpreden. När jag tittade efter låg där tre stycken ägg! Jag tänkte härom dagen att det snart borde vara dags för dem att börja värpa och det var det tydligen.

Ölandsgäss värper inte så många ägg, cirka femton stycken ungefär. Det är lagom många för att de ska kunna få en lagom stor kull gässlingar. De första äggen som läggs på säsongen brukar inte vara befruktade så de kan man ta in och äta men sådär en tio stycken brukar vara lagom för gåsen att ruva ut. Om man är skrockfull av sig låter man gåsen (eller hönan för den delen) ligga och ruva på ett udda antal ägg, alltså nio eller elva istället för tio.