torsdag 2 februari 2012

Två blir hela tiden tre

Vi har försökt göra ett aktivt val att endast ha två katter här på gården, Myrra och hennes dotter Molly. Båda är kastrerade så att det inte ska bli några oönskade kattungar. För flera år sedan kom det plötsligt en svart, mager och eländig hankatt som vägrade att ge sig av. Till slut fick vi ge upp och Blucky fick också ett hem här. Han var oerhört kelsjuk men dessvärre inte direkt rädd för fordon och maskiner. Detta blev nog hans död för jag hittade honom förra vintern död bredvid en timmertrave där en skogsmaskin hållit på att lasta av timmer.

Det dröjde inte så länge innan nästa hankatt dök upp. Denna gången var det en gråmelerad, långhårig herre med vackra gröna ögon. Även han vägrade att ge sig av trots att vi försökte låta bli att mata honom i början. Inga grannar tycktes vilja kännas vid honom så, ja han fick stanna. Vi döpte honom till Myskovitz men han kallas Mysko. Han är precis som Blucky oerhört gosig av sig men lite reserverad för främlingar. Ibland kan han vara borta flera dagar och i somras försvann han flera veckor så jag trodde inte att han skulle komma tillbaka.

En dag när jag var och passade grannens djur såg jag en grå skugga försvinna upp på hans höskulle. Jag testade att kalla på Mysko och strax kom han ner och ville kela och var alldeles till sig. Nästa dag var han hemma igen och sen gick han inte hemifrån på länge. Undrar om han tillfälligt glömt bort oss?



Idag såg jag Molly leka med något i snön på gräsmattan. Det var en liten mus som hon fångat och som satt darrande i snön i väntan på att återigen kastas upp i luften av katten.


Efter ett tag hade hon tydligen lekt färdigt och smaskade i sig musen i en enda tugga!



Det är bra att de håller efter möss och råttor men när de tar ekorrar eller småfåglar blir jag inte glad. Senast Molly tog en ekorre var svansen det enda som blev kvar efter måltiden. Myskankorna råkade gå förbi just då och de blev väldigt konfunderade över svansen som låg på gårdsplanen. De stod länge i en ring runt den och tittade storögt som om de försökte avgöra om det var något farligt eller kanske rent av ätbart.

1 kommentar:

  1. Åh så fina.. Mysko ser precis ut som Burret vi hade för några år sen, en honkatt som föddes hos oss tillsammans med 3 källingar till. Kattmamman födde dem i ett stengärde och det dröjde ut till sena hösten innan de vågade sig fram, alldeles förvildade. Det tog två år innan hon Burret, vågade komma så nära att man kunde ta i henne. När hon var 5 flyttade vi o sålde huset. 6 gånger fick jag köra o hämta henne vid gamla huset 6 km bort, innan hon accepterade flytten. Hon väntade troget på mig varje dag men en dag var hon bara borta. Överkörd eller tagen av ngt rovdjur. Jag saknar henne.

    SvaraRadera