En sjuk vecka

Den senaste veckan har sjukdomsfallen hopats. Hunden har lite andningssvårigheter sedan en tid tillbaka och vår vanlige veterinär kunde inte hitta något fel så vi fick en remiss till djursjukhuset i Helsingborg. Jag åkte hemifrån klockan ett och kom hem igen klockan halv åtta på kvällen utan att de hittat något fel trots att de röntgat hunden både på längden och tvären och tagit en massa prover.

Någon dag senare upptäckte jag att några av gässen hade infekterade ögon. Efter lite konsultation av veterinären köpte vi ögonsalva som vi behandlar med morgon och kväll. Innan salvan sätts i ögonen sköljer vi dem med koksaltlösning för att få dem rena. Efter snart en veckas behandling börjar de bli mycket bättre. En var i princip helt frisk i morse så den får nog anses vara färdigbehandlad.

Gässen är inte helt samarbetsvilliga så det är lite joxigt att fånga dem och när jag väl gjort det försöker de flaxa och sprattla för att komma loss. De äldsta gässlingarna har börjat väsa när man lyfter upp dem, lite gulligt faktiskt!

I söndags kväll upptäckte vi att kossan Tessy stod och såg hängig ut. Hon darrade och ögonen var matta. Ena juverhalvan var stenhård så vi förstod att det var juverinflammation. Hon har haft ett sår på ena spenen ganska länge så det har förmodligen kommit in bakterier den vägen. Det är svårt att få sår på spenarna att läka under sommaren för flugorna är där hela tiden och så fort vi sätter på salva slickar kon av den igen...

Efter lite trixande lyckades vi få in kon i en liten inhägnad av grindar så att vi kunde mjölka ur den dåliga spenen. Mjölken som kom ut såg inte så trevlig ut!

Efter konsultation av veterinären behandlar vi kon med antibiotika varje kväll i fem dagar. Hon blev ganska snart bättre efter den första sprutan och redan dagen efter verkade hon ganska bra igen och hade fått aptiten tillbaka. Tyvärr blir det svårare och svårare att spruta henne för hon tycker inte om att bli stucken. Igår kväll blev hon rädd bara hon såg att jag närmade mig med sprutan. Skönt att det bara är två behandlingar kvar!

Golvad av baggen!

Så här i midsommartid brukar det vara dags att klippa de får som inte själva fällt sin ull, en egenskap som de flesta gutefår annars har. Jag började med att klippa baggarna igår eftersom de brukar njuta av att bli klippta eller lödjade (= man drar av den löst sittande ullen) och står eller ligger snällt stilla medan man håller på. Tackorna brukar man behöva binda fast eller hålla för att de ska stå stilla.

Jag började med att lödja Artur, den svarte baggen. Han tyckte det var skönt att bli av med ullen som gick av i ett enda stort stycke. Efter det började jag klippa Harald, den grå baggen medan han låg och vilade. Jag fick sitta på huk när jag klippte och plötsligt smällde det till i sidan på ryggen och jag föll till marken. Det tog en millisekund innan jag fattade vad som hänt. När jag skulle ta mig upp kom Artur igen och gav mig ytterligare en smäll på smalbenet med sina stora horn.

Jag lyckades ta mig upp och för att visa vem som bestämmer tog jag tag i hans horn och försökte brotta ner honom. Han är ganska stor och stark så det gick sådär men jag lyckades i alla fall klippa klart Harald utan att Artur försökte stånga mig fler gånger så han kanske ändå fattade vinken. Efter incidenten försökte jag att hela tiden ha koll på var han befann sig och vad han gjorde för att kunna vara beredd ifall han skulle få för sig något igen. Vi har haft de här baggarna flera år och det har aldrig varit något problem med dem tidigare men man ska ju egentligen aldrig lita på en bagge eller tjur hur snäll den normalt sett brukar vara. Tur att han inte tog större sats för då hade han nog kunnat bryta ett revben på mig!

Första skörden avklarad

Förra veckan skördade vi vallarna för att få vinterfoder till får och kor. Eftersom våren varit både kall och torr så hade gräset vuxit sämre än normalt och vi fick bara ungefär hälften så stor skörd som förra året. Å andra sidan blev det väldigt mycket foder då så vi har en hel del kvar så det ska nog räcka ändå. Vi ska dessutom ta en skörd till på en del av fälten och nu har det regnat i några dagar så förhoppningsvis ska det växa på bra.

Allting går så himla fort nu så man hinner inte riktigt med. Djurungarna växer så det knakar. De äldsta gässlingarna är snart fullfjädrade liksom de äldsta kycklingarna. Kalvarna och lammen börjar också bli ganska stora nu, åtminstone de som är äldst.

Det har kläckts tre kycklingkullar till så nu är vi uppe i 40 kycklingar totalt! Å fler ska det bli...

Badankor och dött lamm

Myskällingarna växer så det knakar. Nu när det varit så varmt väder har de kunnat vara ute hela dagarna. De har ett gammalt kräfttråg med vatten att bada och plaska i. Gissa om de gillar det! Det tar inte så lång tid innan det mesta av vattnet är utskvätt.

Igår hände något tråkigt. Vår äldsta tacka Runas ena lamm dog. När vi tittade till fåren och lammen vid middagstid märktes inget konstigt men på kvällen låg lammet dött i hagen. Det var ett stort och fint bagglamm, betydligt större än sin syster. Runa bräkte oroligt och nosade på sitt lamm som om hon försökte få det att resa sig igen.

Det är en gåta vad det kan ha dött av. Kanske det fått i sig en sorts bakterie som kallas gasbrandsbakterie? Det får vi tyvärr aldrig veta. Tur för Runa att hon i alla fall har ett lamm kvar hos sig så att hon inte blev helt barnalös.

Mysko fiasko

Myskankungarna som kläcktes under gåshonan blev tyvärr inte så omhuldade av sin styvmamma. Så fort de gick ur boet för att äta eller dricka högg hon efter dem när de sen försökte ta sig tillbaka. Hon lyckades dessutom trampa eller ligga ihjäl en av dem. Ytterligare en kunde inte gå ordentligt utan trillade omkull och hamnade på rygg med sprattlande ben lite då och då. Jag lyckades få tag i den ungen och tog in den för att se hur dålig den var. Avliva eller avvakta? Jag bestämde mig för att vänta till nästa dag för att se om den blev bättre och det blev den faktiskt. Nu kan den gå ganska normalt och hamnar inte längre på rygg.

Eftersom gåshonan inte verkade gilla de små såg jag ingen annan utväg än att ta dem ifrån henne. Nu får de istället värma sig under en "grislampa" eller ute i solen på dagarna. Gäss är tydligen för smarta för att man ska kunna lura dem att ta hand om ungar av en annan art.

Gåsen hade ju en gässling sen tidigare och den tar hon hand om. Jag gjorde ett försök att släppa dit den föräldralöse, mobbade Jessie gässling och det gick förvånansvärt bra. Hon blev väl inte direkt överförälskad i gässlingen men accepterade att den var med henne och hennes andra gässling. Det känns bra att Jessie äntligen fått en riktig mamma och ett syskon att växa upp med. Fast Jessie har fortfarande en bra relation med mig och söker sig till mig om någon av de andra gässen jagar honom / henne.

Nu återstår bara ett problem. Jessie, Jessies plastsyskon och plastmamma blir konsekvent jagade och bitna av de andra gässen. De får inte alls vara med i flocken. Jag får fundera ut en lösning så att de kan vara utomhus samtidigt utan att de kan komma åt att skada varandra. Hittills har jag fått vara med för att kunna gå emellan och hjälpa honan med sina ungar. När de är inne i gåshuset på natten måste jag dela av så att de får en egen avdelning dit inte de andra gässen når. Varför måste gäss vara så elaka mot varandra?