Bråda tider på gården

Nu märks det verkligen att det är vår - massor av saker ska hinnas med och dagarna är långa så man jobbar ute till sent på kvällen. Härligt men slitsamt!

Det har hänt en hel del den senaste tiden. Jag har sågat och kluvit veden som ska värma huset nästa vinter. Det är nog första året som den är klar före påsk! I och för sig var halva mängden kluven och klar redan sen ifjor så jag har bara behövt klyva cirka tio kubikmeter. Det är den nya veden som syns på bilden.

I söndags släppte vi ut stutar och kvigor som inte ska kalva. Det finns ju inte direkt nåt gräs för dem att beta så de får ensilage precis som de fick i stallet. De verkade i alla fall tycka att det var kul att få komma ut och springa av sig lite och vädret är ju otroligt fint.

Jag har även hunnit med att plantera elva fruktträd, sju äppelträd och fyra plommonträd så om några år ska vi förhoppningsvis vara självförsörjande på äpplen och plommon. Dessutom har jag hunnit rensa rabatter och klippa ner gamla vinterståndare så nu börjar det bitvis se ganska fint ut i trädgården.

I lördags kom en tjej från Holland hit för att praktisera på gården ett par veckor. Hon får bland annat lära sig att måla med äkta Falu rödfärg så nu lyser snart baksidan av logen röd och fin.

Igår lyste jag myskankäggen som de båda ankhonorna ruvar på med ficklampa för att se hur många som var befruktade. I fjorton ägg kunde jag urskilja att det fanns ett litet foster så de la jag tillbaka i redet igen. De andra äggen tog jag bort. Fostret syns som en "spindel" av blodkärl inuti ägget när man lyser på det i ett mörkt utrymme. Det är lagom att lysa äggen när de ruvats en dryg vecka.

En av gåshonorna la sig också för att ruva nu i veckan så jag hoppas att det blir några gässlingar i slutet av april.

Vilken dag som helst kan tackorna börja lamma så nu gäller det att börja hålla lite extra koll. Det syns verkligen på en del av dem att de är högdräktiga.

Gränslös kärlek eller man tager vad man haver

Vårkänslorna har varit heta hos såväl gäss som myskankor de senaste veckorna. Vid några tillfällen har jag hört att gässen väsnats nåt alldeles extra och när jag då kollat har jag sett att en av gåshanarna parat sig med den ena myskankhonan. De andra gässen står då runt om och liksom hejar på. Det gör de i och för sig även när det är två gäss som parar sig.

Härom dagen upptäckte jag att myskankhanen parade sig med en av gåshonorna. Det verkade först som att hon var med på noterna men när de väl var färdiga passade hon på att klå upp honom så det var nog snarare en våldtäkt där offret försökte ge igen efteråt...

Är hanarna helt hormonstinna så att de inte ser att det är en helt annan art eller tänker de bara helt enkelt att man tager vad man haver?

Även hönsen parar sig flitigt nu när alla hönorna värper. De ranglåga tupparna har ett fasligt göre att försöka snika åt sig en höna när inte gammeltuppen ser det. För gör han det kommer han farande och då blir det däng så att fjädrarna ryker!

Igår la sig myskankhonorna för att ruva. De ligger hopträngda i samma rede och trängs så om cirka en månad blir det förhoppningsvis ett gäng ankbebisar :-)

På semester bland apor, kor och krokodiler

Nu märks det verkligen att det är vår på allvar. Massor med fåglar sjunger och kvittrar. Stararna har kommit tillbaka och installerat sig i sina gamla boplatser under takpannorna och i den gamla eken. Tranorna drar trumpetandes över gården och paddor och ödlor har vaknat ur sin vinterdvala. Härom dagen såg jag även en citronfjäril fladdra omkring. Hela naturen sjuder verkligen av liv!

Hönsens värpning har kommit igång på allvar igen efter vinteruppehållet. Tur är det för snart är förra årets ägg slut. Det är inte många som vet att ägg häller väldigt länge, bara man förvarar dem svalt. Det är inte länge sen vi åt ägg från augusti förra året och de var hur friska och fina som helst trots att de var över ett halvt år gamla! En bidragande orsak till den långa hållbarheten är nog att äggen inte var tvättade. Då finns det kvar en skyddande hinna på utsidan av skalet som hjälper till att stänga ute bakterier. Datummärkningen på äggkartonger som man köper är satt utifrån att äggen förvaras i rumstemperatur. Har man äggen i kylen håller de mycket, mycket längre.

När de inte värper njuter hönsen bland annat av att ta ett sandbad i den torra jorden utmed husgrunden.

De senaste veckorna har jag hunnit med en liten minisemester. Jag tillbringade en helg i Stockholm hos min syster. Då passade jag bland annat på att besöka Skansen och Skansenakvariet. Jag kunde ju inte låta bli att gå och titta på de fjällnära korna och gutefåren. Man kan ju tycka att det är lite komiskt att jag, när jag för en gångs skull kommer iväg från gården, åker och tittar på kor och får i storstan... Fast jag tittade förstås på en massa annat också. Som dvärgsilkesapor, krokodilbebisar och pilgiftsgrodor till exempel.

I torsdags upptäckte jag att en av tackorna låg för sig själv inne i vindskyddet så jag trodde först att hon gått in för att lamma. När jag gick fram till Irja, som hon heter, tyckte jag att hon såg lite trött ut på ögonen och hon låg alldeles stilla så jag anade att allt inte stod rätt till. Jag försökte få upp henne på benen och till slut reste hon sig på väldigt darriga ben. Jag tog tempen på henne och konstaterade att hon hade drygt en grads undertemperatur. Jag ringde veterinären och de lovade komma under dagen.

Efter att veterinären undersökt Irja kom hon fram till att hon troligen drabbats av dräktighetstoxikos vilket innebär att levern förfettas. Hon gav Irja lite vitaminer, en spruta med "mirakelmedicin" samt sockerösning direkt i blodet. Jag skulle sedan följa upp med propionglykol i munnen på tackan var sjätte till åttonde timme dygnet runt.

På fredagsmorgonen var tempen normal men Irja verkade inte bättre utan snarare sämre så jag ringde veterinären igen och de skulle komma under eftermiddagen och ge henne en kortisonspruta. Jag började själv misstänka att det kanske var lamningsförlamning hon drabbats av istället. Det behandlar man genom att spruta in kalk i blodet. När jag frågade veterinären på telefon om det inte kunde vara det svarade hon att det kunde det kanske.

När jag några timmar senare gick för att ge Irja propylenglykol på nytt låg hon och var död så jag ringde till veterinären (en annan än den jag pratat med tidigare) och förklarade läget. Den här veterinären är en äldre och mer erfaren veterinär och hon tyckte det var lite konstigt att hennes yngre kollega inte gett Irja kalk. Det är så klart svårt att veta om det hade räddat livet på henne men jag tycker ändå att det känns trist att tänka på att veterinärens eventuella slarv eller okunskap kanske gjorde att Irja dog helt i onödan. Det är inte direkt gratis att anlita en veterinär så då förväntar man sig ju att de ska kunna sin sak och göra allt de kan.

Irja blev sex år gammal och var ett av fyra tacklamm som vi köpte från Lilla Karlsö för fem och ett halvt år sedan. Hon var ganska nervös när vi fick hem henne men utvecklades sen till att bli en av de lugnaste och tamaste tackorna som alltid kom fram till en när man gick in i hagen. Det var aldrig något problem med hennes lamningar och hon tog väl hand om sina lamm. Vi hade hoppats få ha kvar henne ytterligare några år.