I eftermiddags kom det en bil uppkörandes på gårdsplan. Det visade sig vara dottern till en granne och hon undrade om det var vår bagge som var ute och gick på vägen. Den var svart och befann sig några hundra meter bort i riktning mot Agusa. Vi förstod genast att det var Artur som gått ut ur hagen igen. Jag tog halsband och grimskaft och började gå längs vägen. Då kom en annan bil som saktade in och undrade om det var min bagge. - Jo, jag är på väg att hämta honom. Vet ni var han är? - Nästan borta vid korsningen.
Då fattade jag att han var längre bort än jag först trodde så jag sprang hem igen och bad Helena att skjutsa mig med bilen. Vi körde nästan 1,5 km innan vi hittade honom. Han stod i vägkanten och tittade på en grannes kor och kalvar på andra sidan stängslet.
Jag satte på honom halsbandet och vi började traska hemåt igen. Några bilar passerade och människorna i bilarna tittade storögt på oss och en del vinkade glatt. Artur och jag utgjorde nog dagens pittoreska inslag i trafikmiljön ;-)
Jag undrar om en del av bilisterna trodde att jag var ute och gick med baggen för nöjes skull. Det var ju fint väder och söndag och allt... Faktum är att Artur gick ganska fint bredvid mig, nästan som en hund.
Halvvägs hem såg vi ett par dovhjortar. Artur blev alldeles till sig och började bräka och springa i riktning mot hjortarna. Är det därför han börjat rymma? För att han hellre vill hänga med de vilda djuren i skogen?
Nu får han nog stanna i stallet tills betäckningen är över. Vi tog in hans flickor till honom så att han har sällskap.
Det finns en liten filmsnutt när vi promenerar längs vägen här: http://www.youtube.com/watch?v=_fC40aXmV7A På youtube.com finns även en massa andra filmer från gården.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar