Idag när jag skulle gå ut för att leta rätt på julgranen som blåst iväg under nattens storm såg jag i ögonvrån något svart stå på gräsmattan . Jag hann precis bara fundera på om det var någon av ponnyerna som tagit sig ut ur hagen och in i trädgården när jag insåg vem det var som stod där. Det var Artur, den ena av våra baggar.
Han stod där ensam och tittade på mig. Vad gjorde han där? Han skulle ju vara i hagen med sina tjejer! Han hade alltså gått ut ur hagen utan dem och gått genom skogen och sen längs vägen och vidare upp på gårdsplanen.
Jag hämtade ett halsband och ett grimskaft och satte det på honom. Sen var det bara att leda honom tillbaka till hagen. Han bräkte när han såg sina flickor och de kom fram och mötte honom.
Jag kollade stängslet men kunde inte se att det var rivet någonstans. Korna och kalvarna går i samma hage så jag ville ju inte att även de skulle gå ut.
Några timmar senare gick jag ut igen för att spola upp nytt badvatten till gässen och myskankorna. Döm om min förvåning när jag ser Artur stå där igen! Eftersom det började bli lite skumt ute tänkte jag att det nog var säkrast att släppa in honom i stallet. Jag ville inte riskera att han skulle rymma igen när det var mörkt. En kolsvart bagge på vägen i mörkret är ingen bra idé...
Jag undrar varför han tog sig ut och gick hem. Är han inte nöjd med sina flickor? Han fick ju bara fem stycken i år medan den andre baggen fick femton. Kände han kanske doften av brunstiga tackor från hagen där de andra fåren går men hittade inte dit? Det blåste ju en del även idag så han hade kanske svårt att lokalisera var doften kom ifrån. Eller ville han kanske ha en kopp Gevalia? ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar