Påskägg blir kycklingar

Igår lade sig en av hönorna för att ruva. Eftersom en höna ruvar i 21 dygn bör det bli kycklingar precis lagom till den 15 maj då vi kommer att ha en eftermiddag för dig som är intresserad av att lära dig det mesta du behöver veta för att själv kunna ha höns i trädgården. Läs mer i tidigare blogginlägg eller på hemsidan www.lonshult.se

Jag tyckte att det var dags för lite kycklingar så jag lät bli att plocka in äggen från värpredena under några dagar. Ett rede fullt med ägg är nämligen något som väcker ruvlusten, förutsatt att hönan har en medfödd förmåga att vilja ruva. Det är inte alla hönor som har det. De moderna hybridhönsen som används i storskalig äggproduktion saknar ruvlust och ruvar inte även om redet svämmar över av ägg. Det beror på att vi människor medvetet avlat bort ruvinstinkten hos dem. En höna som ruvar värper ju inte och då är hon inte lönsam! Å andra sidan kan hon heller inte föröka sig på naturlig väg utan äggen måste ruvas i maskin. Tur att det fortfarande finns en del naturliga höns kvar!

Två av gåshonorna ligger också och ruvar så jag hoppas även att det blir lite gässlingar i början av maj.

Sura hönor i dubbel bemärkelse!

En höna som vill ruva på ägg brukar på skånska kallas "skrocka". Man kan även säga att hönan blivit "sur". En av våra åsbohönor började skrocka i helgen. Hon hade lagt sig i favoritredet där alla hönorna brukar värpa. För att hon skulle få vara ifred med sina ägg utan att störas av de andra hönorna flyttade jag henne till ett annat flyttbart rede som jag ställde i ett annat hörn av hönshuset. Jag gav henne nio fina ägg att ligga på och jag hade lagt in rejält med ny och fin halm åt henne i det nya redet. Efter ett tags upprört kacklande beslutade hon sig för att lägga sig ner på äggen och allt var frid och fröjd.

Nästa dag gick hon av äggen för att äta och dricka och göra sina behov. När hon var färdig med det och skulle gå tillbaka till äggen så gick hon sin vana trogen till det gamla fvoritredet. Jag fick då lyfta tillbaka henne till det nya redet och det accepterade hon.

Nästa dag plockade jag bort de falska "äggen" i form av vita ovala stenar som ligger i redena för att locka hönsen att värpa där. Jag gjorde det för att ruvhönan inte skulle lockas att gå dit igen.

Efter ett tag kom en av de andra hönorna in i hönshuset för att värpa. Hon hoppade upp och tittade in i favoritredet men hejdade sig i sista stund. Var är alla ägg? frågade hon sig. Hon kacklade upprört och hoppade ner igen. Besviken, sur och frustrerad gick hon ut igen. Jag kunde se hur hon gick bak i trädgården, hoppade upp på stengärdet där hon några sekunder stod och funderade på om hon skulle leta upp någon lämplig plats att värpa på inne bland snåren på andra sidan. Hon tvekade, hoppade ner igen och började gå längs stengärdet, spanandes efter ett hål att krypa in och värpa i. Med jämna mellanrum gav hon ifrån sig ett besviket, klagande läte. Det var tydligt att hon var jättesur. Även hönor har känslor!

Det fanns inget annat att göra än att lägga tillbaka låtsasäggen i redet igen och locka in hönan i hönshuset. Väl inne tittade hon in i redet och den här gången verkade hon nöjd. Hon klev in och lade sig tillrätta och en stund senare hade hon värpt dagens ägg.

Nu hoppas jag att den svarta hönan som ligger och ruvar får fram en kull kycklingar efter tre veckor!