Fåren installerade i sitt vindskydd

Idag blev de sista detaljerna på tälthallen klara och fåren kunde äntligen flytta in. De gick på led efter mig på den upptrampade stigen över den snötäckta åkern för att komma dit. Först gick baggen Artur och efter honom alla tackorna.

När jag gick dit och tittade till dem efter ett tag hade några lagt sig där inne men Runa, som är vår äldsta tacka, låg utanför på lite halm som hon hade lyckats dra med sig ut. Hon ville nog ha lite bättre koll åt olika håll.

Runa tillsammans med tackan Tova var de första djuren vi skaffade när vi flyttade till gården för nio år sedan. Tova gick ur tiden förra året men Runa fyller tio om ett par månader. Ja, tänk vad åren går!

Nu är flasklammet döpt!

Vi brukar i regel bara döpa de lamm som vi ska behålla till avel men ett flasklamm får man ju en väldigt nära relation till så det blir naturligt att de får namn. Det underlättar ju även när man ska kalla på dem när det är dags för mat.

För några år sen fick vi vårt första flasklamm. Hans mamma blev svårt sjuk i samband med förlossningen så vi tvingades tyvärr avliva henne. Det var Ragna, vår fina svarta favorittacka. Hennes bagglamm fick heta Ragnar och lystrade verkligen till sitt namn.

Årets lilla flasklamm har ju Pyret som sin riktiga mamma så vi bestämde att hon ska heta Pyrola. Det är även namnet på en blomma. Hon är redan väldigt präglad på mig och kan inte nog snabbt få sin nappflaska när det är dags för mat. Sen hänger hon efter mig så jag får finta henne lite så att hon ska stanna kvar hos fårflocken. Hon skulle ju i och för sig kunna bo med oss (vi har haft lamm inomhus förut!) men det bästa är nog trots allt att hon får vara med de andra fåren så att hon lär sig hur man uppför sig som får. Hon följer i alla fall efter Pyret och brorsan även om hon inte får lov att dia så hon har ju trots allt en familj att vara med. Snart nog är hon stor nog att hänga med de andra lammen i deras vilda lekar.

På bilden är hon bara tre dagar gammal och äter nästan två deciliter mjölk per mål.