Gammeltuppen som jag köpte som ungtupp för drygt fyra år sedan har sedan dess regerat i hönsflocken. Alla andra tuppar har han konsekvent hållit borta från sina hönor.
Just nu finns det, förutom gammeltuppen och en massa ungtuppar som kläckts under sommaren, en tupp som kläcktes ifjor. Han har hittills fått hålla sig i utkanten av flocken och så fort han kommit för nära har han blivit bortjagad av den gamle. De har inte behövt slåss utan den yngre har vetat sin plats.
För ett par dagar sedan blev det dock maktskifte. Den yngre tuppen utmanade den äldre och de slogs på blodigt allvar. När jag upptäckte dem såg jag att den gamle verkade helt slut. Den yngre jagade honom varv på varv runt huset och den gamle flämtade häftigt med öppet näbb. Jag beslutade mig för att plocka upp den gamle och sätta in honom i hönshuset så att han skulle kunna få ta igen sig lite.
Efter ett par minuter var han ute igen och slagsmålet fortsatte. Nu blev han ivägjagad och tog sin tillflykt till ensilagebalarna där han försvann i mellan några stycken. Den yngre spatserade stolt tillbaka till hönorna och gol triumferande. Jag letade efter gammeltuppen men kunde inte hitta honom. Jag ville se om han var allvarligt skadad. Han höll sig gömd hela dagen men när det blev kväll kom han in i hönshuset. Det märktes att han var lite rädd för den yngre tuppen och hans kam var blodig.
Nästföljande morgon när jag släppte ut dem ur hönshuset blev den gamle ivägjagad på nytt av den yngre och nu försökte han inte ge tillbaka utan flydde iväg. Sedan dess har han hållit sig för sig själv långt från hönorna och den yngre tuppen. Han har accepterat att han inte längre är den som bestämmer. Ena dagen kung, nästa en utstött, ensam stackare. Sånt är livet för en tupp. Hönorna verkar inte bry sig om vad som hänt utan finner sig bara i den nya ordningen.
söndag 23 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar