Äntligen vår!

Det känns som att våren kom över en natt. Plötsligt vände det och blev varmare och nu har i princip all snö smält bort. Bara några få rester som ligger där och försöker kämpa emot det oundvikliga.

I söndags blev det äntligen dags att släppa ut alla ungdjuren, två veckor senare jämfört med ifjor. När vi förberett allt, ställt upp grindar och spänt upp trådar för att de skulle springa där vi ville och inte där de själva  tyckte det var lämpligt, skulle vi bara ta lite förmiddagsfika innan det blev dags för själva utsläppet. Just då bestämde sig en av korna, Monika, för att kalva. Tillika precis vid dörröppningen så vi fick vänta tills hon var klar.

Hon födde sin kalv ganska lätt men när den kom ut verkade den alldeles livlös. Jag kunde inte se att det andades där inne bland fosterhinnorna så jag gick in och försökte hitta huvudet bland allt det slemmiga. När jag lyckats lirka fram det rosslade kalven till och började andas. Å jag kunde samtidigt andas ut. Jag har varit lite orolig inför årets kalvning eftersom många kalvar och lamm som fötts i år har varit antingen döda eller missbildade på grund av ett virus som nyligen kommit till Sverige.

Efter en stund syntes ännu en fosterblåsa och snart nog låg där ännu en kalv. Den var det lite mer krut i redan från början. En kvigkalv förstås! Flickebarn brukar vara lite piggare och livligare än pojkar. Det gäller hos människor såväl som hos djur. Det blev alltså en tjur och en kviga.

Jag är tacksam över att det var just Monika som fick tvillingar eftersom hon är den av korna som ger mest mjölk. Hon kommer lätt att kunna försörja båda två och vi slipper handmjölka henne som vi annars brukar göra. Vi och vi förresten, det är mest Helena som står för mjölkningen medan jag står och ryktar kon så att den håller sig lugn och snäll...

Utsläppet av ungdjuren gick bra. Vi fick lite hjälp att ett par grannar när vi skulle driva dem över vägen så de hamnade till slut i rätt hage bredvid fårens.

Eftersom ungdjuren gått i två olika boxar i stallet under vintern skulle rangen göras upp. Kampen blev inte så lång för det skiljer ett år i ålder mellan de olika grupperna så segern var ganska given.

Några dagar senare skulle jag gå och titta till fåren strax före skymningen för att se om det var någon som kunde tänkas vara på gång att lamma. Just då dundrade en timmerbil med maxad belysning förbi på vägen. Kvigorna och stutarna blev tydligen skrämda för de satte av i full galopp och givetvis sprang en av dem igenom stängslet in till fåren. Jättekul tyckte den och sprang och jagade fåren medan de andra stod och råmade på andra sidan stängslet. Jag tyckte inte det var lika kul och dessutom hade jag inte telefonen med mig så jag kunde inte ringa hem till Helena och be om hjälp. Jag gjorde ett försök att öppna grinden och locka in den förrymda stuten men det resulterade bara i att ännu en brakade igenom stängslet. Den här gången bröts dessutom en stängselstolpe och några isolatorer som håller uppe trådarna flög all världens väg.

Jag insåg det omöjliga i situationen och sprang hem och flämtade fram till Helena att två stutar var utanför hagen. När vi båda två hjälptes åt lyckades vi till slut få tillbaka rymlingarna och laga stängslet i ficklampans sken. Puh!

Sen dess har ytterligare en kalv fötts och lammen är nu 11 till antalet. Sen får vi se om det kläcks lite gässlingar och myskankungar snart.

En olycka kommer sällan ensam

I söndags startade årets lamning. Vi hade gäster och när jag gick för att titta till fåren efter att gästerna åkt hem stod där ett piggt och renslickat lamm och diade på sin mamma. Det är oftast så det blir, första lammet kommer alltid lite som en överraskning.

Senare på kvällen fick jag åka in till sjukhuset eftersom min pappa åkt in akut med ambulans efter att ha svimmat p g a problem med hjärtat. Efter oroliga och omtumlande timmar på sjukhuset där sjukhuspersonalen fick starta om hjärtat två gånger stabiliserades läget framåt natten så jag kunde åka hem vid halv tre-tiden.

Väl hemma var det bara till att direkt ge sig ut och titta till fåren och speciellt en ungtacka, alltså en förstföderska, som visat tecken på att det var dags för lamning. Jag gick ut och tittade till henne ett par gånger under natten men inget hände mer än att hon gick runt och såg ut som att hon försökte krysta lite ibland men i övrigt låg hon mest och idisslade lugnt.

På morgonen beslutade vi oss för att försöka känna om det var ett lamm som låg fel. Hon var så trång att Helena inte fick in handen utan bara kunde känna lite med fingrarna. Hon kände dock att ett ben låg fel (de ska helst födas med frambenen först). Eftersom det inte gick att få in handen var det inte heller möjligt att rätta till felläget. Veterinär konsulterades och enligt henne var prognosen inte god. Förmodligen hade inte hormonerna som ska öppna upp förlossningskanalerna verkat. Vi skulle inte kunna få ut lammet utan att bruka våld med oerhörd smärta för tackan som följd. Rådet blev därför att vi skulle nödslakta tackan.

Vi ville inte utsätta tackan för mer lidande och stress än nödvändigt så vi beslutade oss för att hon skulle slaktas hemma på gården. Som tur var lyckades vi få hit en kompis med gedigen slaktarkunskap som kunde hjälpa oss (stort tack Johan!).

Tackan avlivades snabbt och smärtfritt i hagen och transporterades sedan hem till gården där hon flåddes och togs ur.

När man väljer ut avelsdjur på hösten ur årets lammkull hoppas man ju att de ska få ett långt liv i flocken men så blev det inte för den här lilla tackan. Tråkigt såklart men på en gård med många djur är döden precis som livet en självklar del av vardagen.

Hur det gick med pappa? Jo, han fick en pacemaker inopererad och kom hem igen på tisdagen. Slutet gott!

De nya lammskinnen har kommit!

För några dagar sen fick vi hem årets lammskinn från beredning. Det är alltid lika spännande att se hur de blev. Valde vi rätt när vi valde ut vilka som skulle klippas och vilka som skulle vara långhåriga? Svårt att veta men det är i alla fall flera som är jättefina och som man vill behålla själv :-) Fast vi kan ju inte fylla huset med lammskinn...

Det som är kul med lantrasfår, som ju gutefåren tillhör, är att alla är så väldigt olika. Trots att det är samma ras är variationen på skinnen oändligt stor. De varierar dels i färg men även i hur mjuk ullen är eller om den är rak eller krusig.

Vi säljer skinnen dels här hemma på gården (ring först 0727-44 62 66 om du vill komma och titta!), dels hos Kuskahusen Gårdshotell i Andrarum, på Hemslöjdsboden i Degeberga samt på Bossagården Vintage & Second hand i Hörröd.

Här nedanför lägger jag in några bilder från årets skinnomgång.

Våren - var god dröj!

Trots att vi befinner oss i slutet av den första vårmånaden är det mer vinter än vår ute. Nätterna är riktigt kalla och marken är snötäckt. Fast det gäller visst bara här på Österlen märkte jag när jag åkte till sydvästra respektive norra Skåne för några dagar sen. Där var det barmark minsann.

Trots att våren dröjer har ena gåshonan lagt sig för att ruva. Jag har även lämnat iväg några gåsägg till en kompis som lagt dem i sin äggkläckningsmaskin. Av nio ägg var det visst liv i fem så jag hoppas att det blir några gässlingar som kläcks. Gåshonan som blev skrämd av räven tidigare i vintras blev aldrig bra igen så jag tvingades tyvärr avliva henne.

Även två av myskankhonorna har lagt sig för att ruva. De ligger i samma rede och hjälps åt. De ligger på fyra myskankägg och ett gåsägg som värptes sent av den andra gåshonan som inte ruvar. Myskankägg behöver nästan en veckas längre ruvning jämfört med gåsägg så jag la dit gåsägget lite senare. Förhoppningsvis kläcks det ungefär samtidig som ankungarna. Om det blir nån gässling av det tänker jag låta den få flytta ihop med de andra gässlingarna så att den får vara med kompisar som talar samma språk.

Hönsen vill vara ute fast det är snö. De letar upp ställen med barmark där snön blåste bort i samband med den kraftiga vinden som var i kombination med snöfallet.

Annars kan man ju alltid sprätta i en kruka på trappan...

Fåren njuter av solen och ligger gärna ute istället för inne i sitt vindskydd.

Härom dagen när jag skulle lägga dit ny halm kom vår äldsta tacka Jorunn och ställde sig intill mig. Jag satte mig ner på huk och frågade vad hon ville eftersom alla de andra fåren stod och åt en bit bort. Då la hon sitt huvud mot min kind och stod alldeles stilla och bara andades mig i örat medan jag kliade henne. Så himla gosigt! Vi har även några tackor som aldrig skulle drömma om att frivilligt ta sådan närkontakt. Djurens olika personligheter är verkligen en del av charmen!

På studieresa till River Cottage i England

I helgen åkte jag på en studieresa till England tillsammans med ett gäng andra bönder och kockar från Skåne.  Det stora målet med resan var ett besök på River Cottage där vi skulle gå en matlagningskurs på deras matlagningsskola. Vi delade upp oss två och två och jag hade förmånen att få samarbeta med superduktiga kocken Eva Thuresson från Restaurang Allé i Svinaberga utanför Kivik! Jag kände mig verkligen som en glad amatör i hennes sällskap men hon påstod i alla fall att hon var imponerad av mitt sätt att filéa en fisk :-)

Trots ett hektiskt program där vi skulle hinna med att både baka surdegsbröd, laga en fisk- och en kötträtt, göra en dessert, ost och korv och stycka en halv gris lyckades vi ändå få till en liten rundvandring på gården. Tyvärr brann delar av den ner förra året så det var mer eller mindre en stor byggarbetsplats nu men själva mangårdsbyggnaden var i alla fall intakt. Vi fick komma in och titta i köket och matsalen där de spelar in sina TV-program och till allas stora förvåning och förtjusning träffade vi på självaste Hugh Fearnley Whittingstall när han lunchade tillsammans med några medarbetare. I ärlighetens namn var det nog Hugh som blev mest förvånad när tolv personer drällde in i köket...

Vi kikade även runt i köksträdgården där det förstås inte växte så mycket för tillfället men det var kul att få se hur den såg ut i verkligheten.

I växthusen var det däremot en hel del grönt som frodades och persikoträden blommade. Det är en härlig känsla att få komma in i ett växthus tidigt på våren och få en försmak av vad som komma skall. Jag känner verkligen att jag måste ha ett växthus!

Jag passade även på att kolla in lite olika små mobila hönshus som stod lite här och var på gården.

                   

På morgonen innan vi skulle åka vidare till London tog jag en rask promenad efter frukosten på det charmiga lilla hotellet där vi bodde. Jag följde den smala vägen kantad av häckar som ledde genom ett pastoralt landskap ner till den lilla byn Hawkchurch, en by som såg ut att vara hämtad ur en scen ur Morden i Midsomer. Det som fanns i byn var i princip en skola, en kyrka och en pub. Å så en urgullig telefonkiosk!

Landskapet var verkligen vackert med böljande kullar omgärdade av klippta häckar. Gräset hade redan börjat växa så får och lamm tuggade glatt i sig av det gröna. Det såg verkligen ut som det gör i barnprogrammet om Fåret Shaun. Fast fåren hittade inte på bus förstås, i alla fall inte när jag tittade!

Tyvärr drabbades jag av influensa sista dygnet i London så den dagen tillbringade jag i sängen på hotellet. Det var alltså ganska skönt att komma hem igen trots att det hade slagit om till kallt och blåsigt väder under tiden jag varit borta.

Vårkänslorna svallar - drakar i tvekamp!

Den senaste veckan har det varit plusgrader på dagarna men lite kalla nätter. Snötäcket har så smått börjat försvinna men än är det mycket kvar här uppe på åsen. I snöfria fläckar trängs dock en och annan blommande vintergäck med hönsen som efter en lång vinter glupskt pickar i sig av de få grässtrån som också tittar fram.

Myskankorna har börjat få vårkänslor och två av hanarna, eller drakarna som de också kallas, råkade rejält i luven på varandra härom dagen. Det gäller ju att visa sig starkast för tjejerna. De  höll på länge och väl innan den vite avgick med seger och firade med ett dopp medan den brokige skyndade därifrån.

Trots nederlaget i tvekampen lyckades den brokige hanen ändå charma en av honorna ett par dagar senare :-)

En resa till Ernsts fotspår

Det är inte ofta vi åker hemifrån eftersom djuren kräver skötsel och tillsyn minst två gånger per dag. Förra helgen lyckades vi dock få en granne att passa djuren så vi kunde åka iväg på en liten utflykt. Närmare bestämt till Örebro-trakten och våra vänner Karin & Håkan som driver en gård med inriktning på fjällnära kor, får och angoragetter. Av kornas mjölk ystar de fantastiska ostar i sitt gårdsmejeri och fårens och getternas ull, ragg och skinn förädlas och säljs i gårdsbutiken som Ernst, ja han som alltid går barfota ni vet, hjälpte till att inreda för ett antal år sedan.

Det var en häftig syn att se så många fjällnära kor på en gång där de stod uppradade längs foderbordet i stallet medan Håkan mjölkade dem.

För att inte tala om de små söta kalvarna i sina boxar. Man hinner glömma hur små de är när de är nyfödda och våra kor har ju inte börjat kalva än. En av kalvarna hade en läcker blågrå färg. Den ville Helena ha med sig hem!

Karin visade stolt upp sina senaste ögonstenar, några hönor och tuppar av lantraserna Gotlandshöna och Öländsk dvärghöna. Det var kul att se för just dessa raser ser man inte så ofta i Skåne. Vilka vackra höns! Ibland önskar jag att jag kunde ha flera olika raser för det finns ju så många fina. De stora längst fram är gotlänningar medan småttarna i bakgrunden är ölänningar.

I husets källare hade hon även olika lådor med mer eller mindre nykläckta kycklingar av lite andra raser. Karin vill ha hönor som värper ägg av olika färg och en av raserna, Isbar, värper grönaktiga ägg till skillnad från Gotlandshönsens och Ölandsdvärgarnas ljusa och bruna.

Så här vackert hade Karin förpackat äggen till gårdsbutiken. I påsarna fanns det till och med lite fjädrar! Å mer spårbart kan det väl knappast bli än att få se bild på hönorna som värpt äggen?

Kika gärna in på deras hemsida www.ostbiten.se eller besök dem om du har vägarna förbi Närke!

Vi lämnade ett soligt och vårvintrigt Närke efter lunch på söndagen och möttes av snöstorm i Skåne när vi kom hem på kvällen. Med oss i bagaget hade vi förutom trevliga minnen en bit himmelskt god blåmögelost vid namn Evert. Bara den är värd en resa till Örebro!

Tack Karin & Håkan för en fantastiskt trevlig och inspirerande helg med supergod mat!