Dagens boktips för lammälskaren

Ibland får man känslan av att den moderna konsumenten tror att djuren enbart består av filéer och färs men så är det ju inte riktigt. En av tjusningarna med att själv föda upp djur till slakt eller för den delen att köpa ett styckat lamm på hösten direkt från bonden är att man får möjlighet att upptäcka alla de andra styckdetaljerna som man kanske normalt sett inte ser i affären. Om man vill kan man gå ännu ett steg längre och även ta tillvara och tillaga lite ovanligare delar som till exempel tunga, testiklar eller hjärta.

En som länge har hyllat ekologisk, lokalproducerad och årstidsbunden mat är kocken Rune Kalf-Hansen. I sin senaste kokbok Lammkokboken (Norstedts förlag) har han dels delat upp recepten efter de olika årstiderna, dels skapat recept utifrån alla delar på lammet. Allt från sallad med lammtunga, gulbeta, mejram och getostcrème till Grillad aubergine med mango och friterade lammtestiklar. Om man inte känner sig helt bekväm med att äta tungor och testiklar finns det även en massa andra recept på lite mer klassiska detaljer.

Eftersom det blivit vinter igen kommer här ett recept från vinteravsnittet, kallat Eva-Marias herdegryta:

4 pers
500 g lammkött, grytbitar från exempelvis bog eller hals
1 lammhjärta (150 g)
6 vitlöksklyftor
2 gula lökar
2 skivor ljust lantbröd
400 g champinjoner
10 lagerblad
1/2 liter vitt vin
1/2 liter vatten
1 apelsin
1/2 dl rapsolja (kanske hellre olivolja om man föredrar det?)
salt och peppar

1. Skär köttet i 3 cm stora tärningar. Salta och peppra och bryn i oljan. Ta upp köttbitarna.

2. Gör likadant med hjärtat.

3. Skär vitlöken i mindre bitar. Hacka den gula löken och bryn allt i samma gryta. Tag sedan upp löken.

4. Skär brödet i tärningar och bryn i samma gryta. Tag sedan upp dem.

5. Bryn champinjonerna i samma gryta.

6. Lägg tillbaka allt utom hjärtat i grytan. Tillsätt lagerblad, vitt vin och vatten, salta och peppra. Låt koka under lock i cirka en timme. Tillsätt ev mer vatten om mycket av vätskan kokar bort. Grytan är klar när köttet är mört.

7. Skala apelsinen och skär den i 2 cm stora tärningar. Skär hjärtat i 1/2 cm stora tärningar. Tillsätt de båda till grytan och rör om. Smaka slutligen av med salt och peppar.

Smaklig spis!

Räven raskar och överraskar

I morse släppte jag ut hönsen, myskankorna och gässen som vanligt. Nattens snö gjorde att de flesta hönsen valde att stanna inne men några ungtuppar och hönor gick ändå ut för att lufta sig. Gässen och myskorna brydde sig inte så mycket om snön utan gick glatt ut i alla fall.

Jag var inne och målade i badrummet när jag plötsligt hörde att det blev ett fasligt oväsen på fåglarna där ute. Min första tanke var att höken kommit på besök (igen) för att ta en höna så jag släppte penseln och rusade ut. När jag kom ut så såg jag att några av gässen flugit över stängslet och in på gårdsplanen. Det skulle de nog inte göra på grund av en hök. Den utgör ju inte direkt något hot mot en gås. Jag såg även att myskankorna stod mitt på gårdsplanen tillsammans med några tuppar. De borde ha sprungit och gömt sig om det var hök. En höna hade flugit upp och tagit skydd vilket tydde på att det var en markburen fara.

Det ihållande kacklandet och skrikandet fick mig att inse att det var nåt annat som fortfarande skrämde dem. Jag sprang runt huset där fjäderfäna bor och då såg jag den -räven! Röd och grann mot den vita snön tittade den på mig i en millisekund innan den travade iväg mot skogen. Eller om den möjligen raskade?! Ivrigt påhejad av mina ramsor ska jag väl tillägga. Tyvärr hade jag ingen högaffel som jag kunde stå och hytta med ;-)

Jag tog det säkra för det osäkra och stängde in alla fåglar igen så att jag kunde fortsätta att måla i lugn och ro. Med tanke på den kyliga nordanvinden så tror jag nog att fåglarna tycker att det är ganska OK att vara inne.

Kanske dags att skaffa en vakthund som kan hålla räven borta? Å vargen med förresten. Det känns lite oroligt att veta att det finns varg i Skåne eftersom vi har fåren och ponnyerna ute med tillgång till vindskydd.

Stackars Gordon får ligga i stutabåset

Vilket ruskväder det är ute denna nyårsafton 2012! Regn och blåst och allmänt grådassigt. Frågan är väl ändå vilket som är värst, snö och kyla med vatten som fryser eller mildväder med gegga fast där man slipper bära nytt vatten hela tiden till alla djuren. Några som i alla fall älskar det här vädret är myskankorna. De vandrar runt över stora områden (ibland lite väl stora!) och slabbar och badar i alla översvämningar och smaskar i sig daggmaskar som kommit fram nu när marken töat. Inte undra på att de börjat få vårkänslor! Det påminner mig om att jag snart måste åka och hämta den nye ankhanen som jag har tingat.

Med mildvädret har även hönsen börjat vara ute igen under stora delar av dagen. Just idag ser de ut som om någon försökt dränka dem eftersom deras fjädrar är alldeles plaskvåta... Några av hönorna tror visst också att det är vår för det blir ett par ägg nästan varje dag. Det är en av de äldsta hönorna och ett par av unghönsen som värper. Unghönsens ägg är små som dvärghönsägg nu i början (det högra på bilden).

Man ser tydligt vilka hönor som värper för deras kam är stor och röd. Hos en höna som inte värper är kammen liten och blekrosa.

För ett par veckor sedan släppte vi ihop de båda avelsgrupperna med får. Förhoppningsvis ska alla tackor vara betäckta så nu får alla 20 tackor och de båda baggarna gå i samma flock ända till nästa höst. Det brukar kunna bli en hel del bråk när man släpper ihop fåren trots att de ju känner varandra sen tidigare. Efter sex veckors separation brukar rangordningen åter behöva befästas. I år gick det dock ovanligt lugnt tillväga. Tackorna bråkade nästan inte alls och baggarnas duster var ganska "mesiga". Vi bytte ju baggar till två ungbaggar i år så de har inte så stora horn ännu. De gamla baggarna med sina väldiga horn drabbade samman så att det smällde rejält. De kunde dessutom hålla på i flera dagar.

För att kolla om någon tacka fortfarande var brunstig sprang baggarna runt och provocerade dem att kissa. Sen stod de och flemade, d v s lyfte överläppen, en lång stund för att riktigt kunna ta in doften. På bilden är det den minsta baggen Svante som flemar.

Någon som också står och flemar och är frustrerad är Gordon, vår tjur. Han går i en box med de yngsta stutarna, alltså kastrerade tjurar. I boxen bredvid går några kvigor. Varje gång de brunstar går Gordon fram och tillbaka längs boxgallret eller står och sträcker in huvudet så långt han når. Med jämna mellanrum ger han ifrån sig ett speciellt läte som tjurar brukar göra när de finns brunstiga hondjur i närheten. Förhoppningsvis ska han få betäcka några kor även nästa sommar men han verkar ha svårt att vänta till dess...

Ett par veckor före jul sålde vi två av årets rödkullekvigkalvar till en gård norr om Göteborg. Det är första gången vi säljer nötkreatur till avel och det känns kul att veta att de kommer att bli avelskor och bidra till att öka på stammen av rödkullor.

Tack för i år och Gott Nytt 2013!

Kung Bore kom hastigt i år

Vintern kom hastigt i år. På bara ett par dagar gick det från plusgrader och grönt till kallt och vitt. Kor, kalvar, kvigor och stutar fick raskt komma in i stallet och sorteras upp i olika boxar. Kalvarna är lite missnöjda eftersom de inte längre får dia på korna. De är ju stora nog att klara sig utan mjölk nu.

Det är mysigt att ha dem inne. Det blir mer närkontakt nu när vi är inne hos dem varje dag för att strö ny halm och de flesta vill gärna bli klappade och kliade.

Hönsen tycker att det är för kallt för att gå ut. Det märks att de så här i början av vintern tycker att det är lite tråkigt att vara inne. De har ju varit vana vid att gå fritt ute varje dag hela våren, sommaren och hösten så det blir en omställning för dem.

På sätt och vis känns det skönt att hönsen är inne nu för duvhöken har kommit på regelbundna besök den senaste tiden. Den lyckades ta ett par unghöns för några dagar sen och de andra hönsen blev alldeles panikslagna av rädsla. De gömde sig i häststallet, i gåshuset, i vedboden och bakom och under saker ute. Det tog flera timmar innan de vågade sig fram igen.

Gässen och myskankorna går ut även om det är snö och kallt men de går gärna in igen efter att de varit ute ett tag. Det blir ju kallt om fötterna att traska runt i snön för länge...

Gässen bestämmer över myskankorna så när de är ute samtidigt får myskorna hålla sig på sin kant, till exempel inne under syrenbuskaget. På bilden tycks de diskutera hur vackert den röda väggen lyser i solen.

Hästarna bekymras inte så mycket av snön. De skrapar fram gräset med sina framhovar och är inte så intresserade av att äta hö och halm så länge det finns tillräckligt med färskt gräs under snön. 

Badsugen hemvändaranka

För ett par månader sedan hämtade en granne ett par myskankhonor hos mig som han skulle ha på sin lilla gård. Han hade byggt ett litet fint hus där de skulle bo och höll dem instängda några dagar så att de skulle vänja sig vid sitt nya hem. Tyvärr blev de aldrig riktigt hemmastadda i sitt lilla hus utan satt hellre på tacknocken på natten.

För några dagar sen hittade min granne bara den ena ankan plus lite fjädrar av den andra. Det ligger nära till hands att tro att Mickel smorde kråset den dagen.

För att inte den andra ankan skulle gå samma öde till mötes fångade jag in den överlevande honan åt min granne och placerade henne i säkert förvar i det lilla huset. Myskankor är väldigt sällskapliga av sig och gillar att umgås med såväl andra myskankor som människor. Hon kände sig nog därför väldigt ensam och ledsen där hon satt i sin ensamhet. Jag erbjöd mig därför att ta hem ankan igen och låta henne bo med våra ankor så länge.

Oj, vad glad hon blev när jag släppte in henne till sina gamla kompisar! Hon kvittrade på myskankors vis och dagen efter när jag släppte ut dem gick hon runt som om inget hade hänt. Klart att hon kände igen sig!

När det började bli kväll var jag lite spänd på om hon skulle flyga upp på taket eller om hon skulle vilja gå in i ankhuset med de andra. Hon dröjde sig kvar ute tills det blev nästan mörkt men när jag försiktigt drev henne mot den lilla ingången valde hon som tur var att gå in.

Ankan verkade ha ett uppdämt badbehov efter att ha suttit i husarrest några dagar så hon formligen tokbadade i badbaljan tillsammans med sin mamma.

När hon badat klart i baljan hastade hon vidare till det grunda fågelbadet och fortsatte att plaska och tvätta sig där.

Stallet är nu färdigt att ta emot kor, kalvar och ungdjur så snart vädret blir sämre. Ska faktiskt bli ganska skönt att få in dem snart. Som en grannkvinna som varit mjölkbonde i hela sitt liv sa till mig en gång: "Lika skönt som det är att släppa ut dem på våren är det att ta in dem på hösten."

Jag strödde ut halm på stallgolvet igår och det blev tydligen populärt hos ena katten. Mysko, som han heter, hade gjort sig en mysig liten sovhåla i den mjuka och fluffiga halmen.

Med tanke på hur mycket gnagare det hittills varit i år tog jag idag det säkra för det osäkra och lindade kycklingnät runt stammarna på alla fruktträden vi planterade i våras. Nu ska de förhoppningsvis vara skyddade mot sorkar och harar i vinter!

Hösttid = slakttid

Den senaste tiden har det varit ovanligt milt för att vara slutet av november. Det var länge sen det var minusgrader och otroligt nog så har det inte heller regnat på ett tag. Skönt för då blir det inte så lerigt. Det fina vädret gör att alla djur fortfarande är ute. Gässen och hästarna livnär sig fortfarande enbart på bete och fåren betar en del men får samtidigt tillgång till hö eller ensilage.

Den 6:e november delade vi upp tackorna i två grupper med tio i varje. De båda grupperna fick sedan träffa varsin bagge som de ska gå tillsammans med fram till jul ungefär. Sen räknar vi med att alla tackor blivit betäckta så att vi kan släppa ihop alla i en grupp inför vintern. Får är dräktiga i ca 145 dagar så i början av april kommer förhoppningsvis de första lammen att födas.

Vi har slaktat fyra nötkreatur och nästa vecka är det dags för de två sista för i år. Det är aldrig roligt att slakta djur men det känns värst med de som man haft länge och lärt känna väl. Vi har sett kalvarna födas, växa upp och bli stora. Tagit hand om och klappat i två och ett halvt år. Då är det ett tungt beslut även om man vet att det är oundvikligt.

Då är det lättare att slakta tuppar. Så här års brukar det vimla av tuppar på gården eftersom det kläckts ett antal kycklingar under sommaren. Det brukar bli jobbigt med så många tuppar som slåss och som försöker para sig med hönorna. Vissa är desperata och ger sig till och med på halvstora kycklingar i sin iver att få para sig. Vi slaktade de största tupparna i söndags. Redan samma dag märktes det att det blev avsevärt lugnare och tystare trots att det återstår nästan tio tuppar i flocken. Ungtuppen på bilden klarade sig dock den här gången.

Vi har även slaktat alla myskankhanar utom de yngsta som ännu inte är fullvuxna. Även Sune som varit så aggressiv mot mig hela sommaren fick sluta sina dagar. Det kändes lite vemodigt för de senaste veckorna har han varit from som ett lamm och till och med undvikit mig. Jag skulle dock tro att han hade återgått till sitt gamla aggressiva jag när parningstiden närmat sig så lika bra att byta ut honom mot en annan hane. Jag behöver dessutom få in lite nytt blod i ankbesättningen.

Det milda vädret gör att ett par av hönorna värper fastän det är så sent på säsongen. Även ena myskankhonan värper nu. Tanken är att de ska vila från värpningen under hösten och vintern så att de inte sliter ut sig. Industrihöns luras att tro att det är vår året runt med hjälp av belysning och proteinrikt foder. Då värper de hela vintern och blir utslitna efter cirka ett och ett halvt år.

Eländes elände!

När jag skulle ge korna en ny ensilagebal för några dagar sedan tyckte jag att det såg konstigt ut nere vid marken på en av balarna. Jag hoppade ur traktorn och såg till min förfäran att det varit gnagare (råttor eller sorkar) och gnagt bort plasten på minst 25 balar. Går det hål på plasten kommer det in syre och då blir fodret förstört. Det var alltså bara att inse att en massa balar inte kommer att kunna användas utan bara är att kasta i gödselhögen. Förutom oron över om fodret kommer att räcka i vinter (det går åt en bal per dag nu trots att fåren fortfarande betar) så innebär det en ekonomisk förlust på ca 10 000 kr. Plus allt jobb jag lagt ner helt i onödan. Jag måste erkänna att jag kände mig ganska nedslagen i några dagar. En bal hade jag ju kunnat offra till de små liven men inte hela grönfoderskörden.

Vi har under föregående år aldrig haft problem med att gnagare förstört balar. Det är balar med helsädsensilage, alltså korn där vi skördat hela plantan med strå, blad och ax som de gett sig på för att komma åt spannmålskärnorna. Anledningen kanske kan vara att vi i år tvingats lägga nät över balarna för att skydda dem mot korpar. Utan nät över hackade nämligen korparna sönder plasten på balarna. Nätet har kanske gjort att katter, rävar, ugglor och andra som äter gnagare har haft svårare att komma åt att jaga? Pest eller kolera alltså!

Jag har även sett att råttor gnagt hål på några säckar med överblivet utsäde. Det har aldrig tidigare varit problem att låta säckarna ligga i logen. Antagligen var det vår katt Molly som såg till att säckarna inte rördes av råttor. Hon var nämligen en bra råttfångare. Tyvärr blev hon överkörd i våras och de andra katterna sitter hellre och väntar på att få maten serverad än att själva jaga en råtta...

Idag upptäckte jag även att det tagit sig in vildsvin i en av betesmarkerna. De har bökat upp stora delar av grässvålen. Inte nog med att det kommer att bli mindre bete till våren, det kommer också att bli uppslag av oönskade växter där grisarna bökat. Just den här betesmarken innehåller flera skyddsvärda och ovanliga växter som t ex orkidéer, darrgräs och smörbollar så jag är även orolig över hur det ska gå med dem.

Duvhöken har börjat härja bland hönsen. Den har hittills dödat en ungtupp som jag sett men det fattas även två till så den har kanske tagit fler. I morse hörde jag hönsens varningsläte inifrån och såg samtidigt höken svepa förbi över gårdsplanen. De här gången blev den utan byte. Förhoppningsvis blir hönsen mer försiktiga nu och undviker att uppehålla sig på öppna ytor där det är långt till skyddande buskage eller annat att gömma sig under.

När jag ändå håller på att klaga måste jag få gnälla lite på vädret också (det måste man ju som bonde!). Allt regnande gör att det blir väldigt blött i marken. När jag kör med traktorn på åkern för att ställa ut ensilagebalar till korna blir det spår och ibland går det inte att svänga för framhjulen bara glider i geggan. Runt foderhäck och vattenkar blir det väldigt geggigt. Jag flyttar visserligen foderhäcken varje gång djuren får en ny bal, d v s varje dag, men under ett dygn hinner 22 djur trampa sönder marken fullständigt i en cirkel runt om. Jag HATAR gegga!