Sommarens alla kycklingkullar resulterade i att ett drygt tjugotal ungtuppar nu dräller runt på gården. De galer, tuppar sig och försöker para sig med hönorna i ett. Jag började därför tänka att det snart börjar bli dags att svinga yxan och förpassa de flesta av dem till frysen.
Senare samma dag upptäcker jag att en av de minsta och yngsta tupparna ligger livlös på vägen. Det jag länge befarat har alltså hänt trots att jag satt upp nät längs vägen för att förhindra dem att gå ut och där och bli ihjälkörda.
Dagen efter (idag) hör jag upprörda hönsröster när jag står och målar. Det lät alldeles för mycket för att jag skulle avfärda det som falskt alarm så jag sprang och kollade vad som hänt. Myskankorna, som förstår hönsens varningssignaler, stod i en grupp på gårsplanen med resta halsar och, på myskors vis, resta nack- och huvudfjädrar. Det signalerar upprördhet. Jag fortsatte runt knuten och där såg jag en duvhök sitta på marken med en av ungtupparna i klorna. När den såg mig blev den rädd och släppte taget så tuppen kunde fly in under syrenbuskarna.
Var det mina mordiska tankar som triggade igång allt det här eller?
tisdag 27 september 2011
lördag 24 september 2011
En hektisk vecka
Det har varit fullt upp den senaste tiden. Första gänget lamm skulle köras till slakteriet i söndags kväll men Helena var sjuk så jag fick hjälp av en granne att samla in och lasta lammen. Väl hemma igen från slakteriet var det bara till att duscha och svida om för att ta emot en grupp gäster som skulle uppleva en kronhjortskonsert. Dagen efter hämtade jag hem och saltade lammskinnen som senare ska skickas på beredning. Ytterligare ett par kronhjortskonserter mitt i veckan och sen dags att leverera ut lammköttet till kunderna på fredagskvällen. Innan dess hann jag flytta både tackorna, och alla tre grupperna med nötkreatur till nya beten så nu är alla nöjda och glada.
Idag har jag varit på Mandelmanns höstmarknad och sålt lammskinn och marmelad från gården och det ska vi göra imorgon också.
Vi skickade 15 av våra skinn till Solberga gård på Öland där de kommer att säljas i deras gårdsbutik så nu har vi inte så många skinn kvar. Tur att det snart blir ett trettiotal nya att skicka på beredning!
fredag 9 september 2011
Säsongens första kronhjortskonsert lyckad
Igår gick årets första kronhjortskonsert av stapeln. Ett par från Göteborg och ett "tjejgäng" från Österlen som överraskade några som fyllt år fick avnjuta hjortgryta med trattkantareller, en chokladmousse med hösthallon till efterrätt och äppelpaj med äkta vaniljsås till kaffet. Däremellan var vi ute och lyssnade till hjortarnas bröl. Vi kunde höra bröl från tre olika håll men tyvärr var de ganska långt bort just då.
För att markera att hösten har gjort sitt intåg hade jag gjort ett bordsarrangemang bestående av mossor, lavar, svamp, höstlöv och lite annat som jag hittat i skogen. Lustigt nog kom jag på efteråt att en hel del av det som fanns i arrangemanget är sådant som kronhjortarna tycker om att äta.
Det känns fantastiskt att kunna servera mat och dryck där precis allting är ekologiskt och det mesta dessutom väldigt lokalproducerat. En av gårdagens gäster blev alldeles lyrisk över morötterna och berättade att de smakade precis som morötterna smakade i hennes barndom. Undrar om det var för att de var ekologiska, alldeles nyskördade eller för att de var av en gammal sort som inte odlas av de storskaliga morotsodlarna som odlar morötter åt de stora affärskedjorna? Jag tror att det var en kombination av alla tre.
tisdag 6 september 2011
Kronhjortarna har börjat sin brölkonsert
Nu har kronhjortarna börjat brunsta och revirstriderna mellan de rivaliserande hjortarna har satt igång. De var lite senare än vanligt i år men det var kanske för att kompensera att de var ovanligt tidiga förra året? De brukar annars börja antingen sista augusti eller första september.
Vi kommer precis som ifjor att anordna "kronhjortskonserter" här på gården under september. Då börjar vi med att äta en middag lagad av bland annat kronhjortskött från ett djur som skjutits i skogen alldeles i närheten. Under tiden vi äter och lyssnar till berättelser om hjortarna sänker sig mörkret utanför.
Vi tänder sedan lyktorna och går ut i den mörka septemberkvällen för att förhoppningsvis få lyssna till kronhjortarnas majestätiska bröl. Säkert kommer vi även att höra andra ljud från skogens innevånare.
Kvällen avslutas med kaffe och kaka inne i värmen. Allting är såklart lagat och bakat på ekologiska ingredienser som vanligt :-)
Första tillfället blir nu på torsdag den 8 sept. Mer info finns på hemsidan http://www.lonshult.se/
fredag 2 september 2011
Öppen gård på söndag!
Nu på söndag den 4 sept kommer vi att ha Öppen gård mellan kl. 12 och 16. Det blir visning av gården och djuren kl. 13, 14 och 15.
Möjlighet finns att fika på foccacia eller bakverk gjorda på ekologiska och närproducerade ingredienser, en del från gården. En av våra tyska praktikanter har lovat att baka en tysk plommonkaka.
Vi kommer även att sälja ägg, marmelad samt lammskinn från gården och det finns möjlighet att beställa vårt ekologiska lammkött.
Välkommen, det är fritt inträde!
måndag 29 augusti 2011
Halm, halm och åter halm
För några veckor sedan blev vi erbjudna att hämta halm hos några som köpt en gård där uthusen var fulla med halmbalar som de inte behövde. Det lät ju bra så vi åkte dit och tittade i tron att det skulle vara stora balar. Det var det inte! Bara massor av småbalar. Halmen såg fin ut så vi beslutade oss för att trots allt försöka få hem den trots att det var nästan fyra mil hemifrån.
I lördags hyrde vi en lastbil i Malmö som en granne med lastbilskort körde och sen åkte vi och hämtade ett lastbilslass med halm på lördagkvällen. Vi kom i säng vid midnatt, trötta efter att ha lastat på och av drygt 300 balar á ca 9 kg styck. Vi skulle hinna med två vändor till på söndagen innan lasbilen skulle lämnas tillbaka i Malmö så vi startade på kl 8 på morgonen och lyckades precis hinna med att lasta och lossa ytterligare ca 650 balar. Hälften av dessa lastade vi av hos grannen. Vi hann även ta en snabbfika när vi fått av de sista balarna från lastbilen. :-)
Som tur var hade två tyska ungdomar hört av sig några dagar tidigare med en önskan om att få komma och hjälpa till här på gården i utbyte mot mat, husrum och kunskap om ekologiskt lantbruk. De blev till stor hjälp vid halmhämtningen tillsamans med en kompis från Lund och en granne. Stort tack Desirée, Michael, Tina, Tomas och Christer för en heroisk insats bland halm och boss på skullen, i lastbilen och i logen!
Nu ligger balarna snyggt staplade ända upp i nock så förhoppningsvis ska det räcka hela vintern för djuren att ligga på.
onsdag 10 augusti 2011
Vår älskade hund är död
Förra måndagen, den 1 augusti, blev vår hund Nikki plötsligt dålig på morgonen. Hon hade svårt att andas och var orolig. Jag ringde veterinären och vi bestämde att vi skulle höras igen efter några timmar för att se om hon blev bättre. Hon hade haft liknande symptom en gång innan men då gick det över igen efter ett tag.
En stund senare blev det lite bättre och hon somnade ett tag men kort därefter blev hon sämre igen och ville ut. Hon kräktes några gånger och andades häftigt. Jag ringde veterinären igen och han lovade att komma så fort han kunde. Under tiden vi väntade blev hon allt sämre och ett tag trodde vi att hon dog men hon förlorade bara medvetandet ett tag och fortsatte sedan att andas.
Det var en jobbig väntan på veterinären och det enda vi kunde göra var att vara hos henne, klappa henne och tala lugnande med henne.
Veterinärens spruta verkade snabbt och hon dog efter bara några sekunder. I sådana situationer känns döden som en befrielse.
Vi begravde henne under äppelträdet i trädgården och hon fick sitt älskade gosedjur, som hon alltid höll i munnen när vi kom hem, med sig i graven.
Älskade Nikki, vi saknar dig så, dina vänliga ögon, ditt glada humör och din lena päls. Tack för åren vi fick tillsammans med dig, du kommer för alltid att finnas i våra minnen och hjärtan!
En stund senare blev det lite bättre och hon somnade ett tag men kort därefter blev hon sämre igen och ville ut. Hon kräktes några gånger och andades häftigt. Jag ringde veterinären igen och han lovade att komma så fort han kunde. Under tiden vi väntade blev hon allt sämre och ett tag trodde vi att hon dog men hon förlorade bara medvetandet ett tag och fortsatte sedan att andas.
Det var en jobbig väntan på veterinären och det enda vi kunde göra var att vara hos henne, klappa henne och tala lugnande med henne.
Veterinärens spruta verkade snabbt och hon dog efter bara några sekunder. I sådana situationer känns döden som en befrielse.
Vi begravde henne under äppelträdet i trädgården och hon fick sitt älskade gosedjur, som hon alltid höll i munnen när vi kom hem, med sig i graven.
Älskade Nikki, vi saknar dig så, dina vänliga ögon, ditt glada humör och din lena päls. Tack för åren vi fick tillsammans med dig, du kommer för alltid att finnas i våra minnen och hjärtan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)