Första kalven - höll oss vakna hela natten!

Sent på kvällen i förrgår föddes den första kalven för i år. Det var en av rödkullekvigorna som fick en nästan helt vit (!) kalv. Det är ovanligt att rödkullor är så pass vita som den här kalven.

Förlossningen gick både bra och snabbt. Efter mindre än tre kvart var kalven framme. Det tog ett tag innan kvigan fattade att hon fått en kalv men snart började hon slicka den. Hon var ganska hårdhänt och buffade och knuffade runt med den. Den knuffades till och med ut på foderbordet över en flera decimeter hög planka så som hon tog i! Tur att jag var där så att jag kunde lyfta in den igen!

Jag stannade kvar för att se till så att kalven diade och fick i sig råmjölk men den verkade inte så intresserad av det. De gånger den ens sökte sig mot juvret fick den dessutom en spark av sin mamma! Det kan hända att de gör så när det är första gången och juvret dessutom är spänt och ömt.

Tiden gick och jag försökte hjälpa kalven att hitta en spene men den var envis och ville absolut inte suga på nån spene minsann!

När det gått ytterligare nån timme utan att kalven gjort några större framsteg beslutade vi oss för att ge den råmjölk ur nappflaska. Efter ett tag fattade kalven i alla fall att den skulle suga på nappen och efter att ha druckit ett par liter från flaska började den få smak på mjölk och sökte sig mer aktivt mot sin mammas spenar. Till slut fick den tag om en spene och började äntligen dia, hurra! Då var klockan halv sex på morgonen och det började bli ljust. Jag var ganska trött efter att ha tillbringat hela natten i stallet så jag somande gott men kunde tyvärr inte sova särskilt länge förrän det var dags att gå upp och ta tag i de dagliga sysslorna. Som tur är har vi en praktikant här på gården nu och han gick upp och släppte ut hönsen och gav de andra djuren mat och vatten medan vi sov en stund på morgonen. Tack Dennis!

Stormen knäckte fårens ligghall

Det blåste väldigt mycket både i torsdags och i fredags. Till slut gav fårens ligghall upp för den ihållande västanvinden och stålkonstruktionen knäcktes på flera ställen. Som tur är så står den kvar, om än tillstukad. Den går fortfarande att använda men vi kommer inte att kunna bygga upp den igen inför nästa vinter.

Fåren har inte använt ligghallen på flera veckor eftersom det är så fint väder men vi vill gärna kunna stänga in tackor med nyfödda lamm ett par tre dygn i den så att de hinner bli stadiga på benen. Ifjor hade vi problem med att räven tog ett par små lamm så förhoppningsvis undviker vi det om vi håller dem instängda i en box de första dygnen.

Drygt hälften av tackorna har nu lammat. Vi har hittills fått två trillingfödslar vilket är ganska ovanligt bland gutefår. Under de tio år vi haft fåren har vi bara fått trillingar två gånger tidigare. I fjor fick en tacka fyrlingar vilket är extremt ovanligt. Hon är en av de som fick trillingar i år.

Hittills har allt gått bra med lamningarna (peppar, peppar!). Jag börjar dock bli lite trött nu av att gå upp varje natt för att titta till får och kor...

Det har inte blivit några kalvar än. Två stycken ser ut att vara väldigt mycket på gång så jag antar att det kommer att hända inom kort.

Helgens värme har satt rejäl fart på naturen. Vitsipporna blommar och häggen håller på att veckla ut sina gröna blad. Fåglarna kvittrar och kvällarna är långa och ljusa. Nu är det lätt att leva!

Dags för koutsläpp

Idag släppte vi ut några kvigor och stutar. Dels är det ju så fint väder ute, dels ville vi ge de kor och kvigor som ska kalva lite mer plats inne i stallet.

Alla utom en, kvigan Holly, skuttade glatt ut genom stalldörren när vi öppnade mot friheten. Hon stod bara där i dörröppningen och kollade ett tag. Sen gick hon in igen. Vi försökte med lock och pock att få ut henne men hon var inte alls intresserad. Detta blir hennes tredje sommar ute så hon vet ju väl vad det handlar om. Till slut lyckades vi övertala henne att gå ut till de andra som väntat ett bra tag utanför.

Efter en kort språngmarsch mot hagen sprang de allihop i full fart rakt mot stängslet som delar av mot fårens hage. Fjällkvigan Svartöra tog sats och hoppade galant över stängslet och in till fåren. De andra följde glatt efter men missade att hoppa och sprang istället rakt på trådarna så att ett par hörnstolpar bröts av.

Ganska snart sprang de tillbaka in i sin egen hage igen och vi kunde laga stängslet lite snabbt. Efter det höll de sig på rätt sida resten av dagen.

Ännu ett lamm

Idag fick en av ungtackorna (förstföderska) ett litet tacklamm. Eftersom min mormor fyller 85 år idag får lammet bli uppkallat efter henne. Asta får hon heta.

Det är alltid lite extra nervöst när det är första gången någon ska lamma eller kalva. Det händer att de blir lite förvirrade och inte riktigt vet hur de ska bete sig men den här gången gick det jättebra. Tackan var så lugn och stod alldeles stilla när lammet skulle dia.

Det har nu gått en och en halv vecka sedan första omgången tackor lammade men nu verkar det som att det kanske sätter fart igen.

Var finns alla ägg?

Hönsen har värpt duktigt de senaste veckorna. Vissa dagar har det legat åtta ägg i redena i hönshuset. Det finns tio hönor här på gården men en höna värper inte varje dag.

För några dagar sen började det bli allt färre ägg i redena i hönshuset. Igår var det bara ett! Jag misstänkte att de börjat gömma ägg någon annanstans så jag gick runt och letade lämpliga äggömmor. Jag visste sen tidigare att två hönor brukade gå in i gässens hus och värpa och ganska ofta ligger det ett ägg även i vedboden.

Härom dagen låg det ett halvkrossat ägg på marken bakom kornas stall. Jag funderade inte så mycket på det då men nu anade jag hur det hamnat där. Stax intill står nämligen ett lager med halmbalar täckta av en presenning. Jag lyfte på presenningen och där under, uppe mellan två halmbalar hittade jag några ägg. Igår hittade jag tio ägg till fast på marken mellan några andra halmbalar.

När jag var ute och högg ved igår såg jag en höna försvinna in under en risig kaprifol som växer mot ett stengärde i trädgården. En av tupparna stod utanför och skrockade nöjt. Lite senare gick jag dit och kollade men det fanns inget ägg där. Antagligen tyckte inte hönan att det var tillräckligt bra men det syntes att tuppen varit där och försökt göra det "ombonat".

Höns är inte dumma. När man hittat deras gömställe och plockat bort äggen väljer de att värpa på ett annat ställe. Jag kommer förmodligen att behöva leta vidare...

På tal om höns och smarthet så vet hönsen mycket väl var katternas matskålar står. Om vi glömmer att stänga till det utrymmet springer hönsen gensat dit på morgonen när de blir utsläppta för att kalasa på kattmaten.

Även gässen visar ibland tecken på att de är smarta. De får inte vara på gårdsplanen eftersom de bajsar så mycket överallt. Om de vill kan de dock ta sig dit och det gör de ibland när de tror att vi inte ser det. Det räcker att öppna ytterdörren eller tita ut genom fönstret så springer de genast tillbaka dit där de får vara. Ögontjänare!

Lönshult gillar jorden

I lördags var jag på Gilla Jorden-mässa i Tomelilla. Det var en "närproducerad" mässa med olika föredrag, utställning av ekologiska kläder, tävlingar och lite musikunderhållning.

Jag hade tagit med mig lite lammskinn, ägg och marmelad från gården och de som stod bredvid mig sålde ekologiskt dinkelmjöl, potatis, äppelmust och lammkorv. Det är alltid intressant att prata med människor som är intresserade och engagerade i hur vår mat produceras och hur vi kan få till ett mer uthålligt samhälle.

Jag vann förresten en fågelholk i tävlingen om bästa klimattips. Mina tips var att semestra i sin hembygd, det finns mycket att upptäcka inom cykelavstånd samt att man ska lukta och smaka på maten innan man slänger den. Den håller ofta längre än man tror.

Idag ska jag leta upp ett lämpligt ställe att hänga upp holken på. Det är ju hög tid för fåglarna att hitta en boplats.

På kosignalkurs i Halland

Igår var jag på kurs i Halland för att lyssna på en holländsk expert på kosignaler, det vill säga vad man ska titta på hos korna för att se så att de mår bra. Det mesta var nog mest tillämpbart för större gårdar med många mjölkkor. När man som vi bara har åtta kor är det väldigt enkelt att se om någon beter sig onormalt eller inte verkar må bra. Vi känner ju var och en väldigt väl.

På eftermiddagen besökte vi en gård med sammanlagt 650 nötkreatur (300 mjölkkor). Då var det inte lika lätt att se vilka djur som var halta, hade sår eller var magra.

Jag fick i alla fall lära mig lite intressanta ko-fakta. En ko vill helst spendera sitt dygn med att vila i fjorton timmar, äta och dricka i cirka sju timmar och använda resten av tiden till att socialisera sig och utforska sin omgivning.

En ko använder mycket tid till att tugga, totalt sexton timmar per dygn! De måste ha bra käkmuskler...

En intressant men lite skrämmande uppgift är att en svensk mjölkko i genomsnitt slaktas efter att hon gett mjölk under endast 2,4 laktationer, vilket i princip motsvarar att man mjölkar henne i två och ett halvt år bara. En ko mjölkar som mest år sex och sju och år åtta till elva är bättre än de tre första. Det innebär att korna i genomsnitt aldrig når sin fulla ponential. De blir inte ens fullvuxna! Detta beror förstås på att djuren är hårt avlade för att producera maximalt med mjölk samtidigt som de drivs hårt för att prestera till max. Det gör dem känsliga och många klarar följdaktligen inte av det. De blir sjuka eller klarar inte av att bli dräktiga och då är det slakt som gäller. Snacka om slit och släng! Kor av mindre förädlade raser som dessutom inte drivs lika hårt med en massa kraftfoder kan lätt bli både 15 och 20 år gamla.

För jämförelsens skull kanske jag ska tillägga att korna i USA lever ännu kortare liv än de svenska medan de holländska i genomsnitt blir ett är äldre än de svenska korna.