På kosignalkurs i Halland

Igår var jag på kurs i Halland för att lyssna på en holländsk expert på kosignaler, det vill säga vad man ska titta på hos korna för att se så att de mår bra. Det mesta var nog mest tillämpbart för större gårdar med många mjölkkor. När man som vi bara har åtta kor är det väldigt enkelt att se om någon beter sig onormalt eller inte verkar må bra. Vi känner ju var och en väldigt väl.

På eftermiddagen besökte vi en gård med sammanlagt 650 nötkreatur (300 mjölkkor). Då var det inte lika lätt att se vilka djur som var halta, hade sår eller var magra.

Jag fick i alla fall lära mig lite intressanta ko-fakta. En ko vill helst spendera sitt dygn med att vila i fjorton timmar, äta och dricka i cirka sju timmar och använda resten av tiden till att socialisera sig och utforska sin omgivning.

En ko använder mycket tid till att tugga, totalt sexton timmar per dygn! De måste ha bra käkmuskler...

En intressant men lite skrämmande uppgift är att en svensk mjölkko i genomsnitt slaktas efter att hon gett mjölk under endast 2,4 laktationer, vilket i princip motsvarar att man mjölkar henne i två och ett halvt år bara. En ko mjölkar som mest år sex och sju och år åtta till elva är bättre än de tre första. Det innebär att korna i genomsnitt aldrig når sin fulla ponential. De blir inte ens fullvuxna! Detta beror förstås på att djuren är hårt avlade för att producera maximalt med mjölk samtidigt som de drivs hårt för att prestera till max. Det gör dem känsliga och många klarar följdaktligen inte av det. De blir sjuka eller klarar inte av att bli dräktiga och då är det slakt som gäller. Snacka om slit och släng! Kor av mindre förädlade raser som dessutom inte drivs lika hårt med en massa kraftfoder kan lätt bli både 15 och 20 år gamla.

För jämförelsens skull kanske jag ska tillägga att korna i USA lever ännu kortare liv än de svenska medan de holländska i genomsnitt blir ett är äldre än de svenska korna.

Årets första lamm!

Nu är våren verkligen här på allvar. Solen skiner, tranorna trumpetar och stararna sitter i trädtopparna och tjattrar. Den snö som kom i torsdags har försvunnit igen och vintergäck och snödroppar tittar fram lite här och var.

Det som kanske mest av allt markerar vårens ankomst är att årets första lamm föddes idag. Det var tackan Disa som fick två döttrar imorse. Tyvärr var det ena så svagt att det inte överlevde. Tråkigt såklart men samtidigt en del av naturens gång.

Det är ytterligare nitton tackor som ska lamma och om ett par veckor eller så börjar även korna att kalva. Nu väntar en spännande men också ganska arbetssam period eftersom vi måste titta till dem med jämna mellanrum, även mitt i natten. Oftast klarar de av att lamma eller kalva själva utan problem men ibland kan det bli problem och då måste man finnas till hands för att kunna hjälpa till.

Det känns inte som att vi haft får så länge men faktum är att 2011 blir vår tionde lamningssäsong. Oj vad tiden går!

Lammskinnen har kommit hem!

Nu har vi fått tillbaka lammskinnen från beredningen. Det är alltid lika spännande att packa upp skinnen för att se hur de ser ut. Det finns ju inte två skinn som ser exakt likadana ut. Vi väljer dessutom olika beredning på dem så att en del förblir långhåriga medan andra klipps ner till 35 mm pälslängd.

Den här gången testade vi att låta ett par skinn ekogarvas. Det betyder att det vid garvningen endast används vegetabiliska garvämnen och skinnet blir därför biologiskt nedbrytbart den dagen det gjort sitt. Eftersom lammen fötts upp ekologiskt blir dessa skinn därmed helt och hållet ekologiska. Kan det bli bättre?

Förutom de vegetabiliegarvade skinnen, som är klippta, har vi fått hem ganska många maskintvättbara, klippta skinn och även en del långhåriga. Av de långhåriga finns både sådana som går att tvätta och sådana som inte går att tvätta.

Förutom skillnaderna i beredning finns det ju skillnader i färg och pälskvalitet. Färgskalan går från svart till ganska ljusa där grå i olika nyanser är vanligast. Vissa är lite lockiga medan andra är mer raka i ullen. Kort sagt, det finns ett skinn för alla smakriktningar! Det finns ett trettiotal skinn att välja mellan.

Är du intresserad av att köpa ett skinn från våra lamm? Mejla eller ring så kan vi bestämma en tid när du kan komma och titta! Meljadressen är: jonas@lonshult.se och jag nås lättast på tel. 0727-44 62 66. Bor du långt borta kan vi mejla bilder och sedan skicka skinn med posten.

Gässen har börjat värpa!

Imorse såg jag något vitt skimra till i ett av gässens värpreden. När jag tittade efter låg där tre stycken ägg! Jag tänkte härom dagen att det snart borde vara dags för dem att börja värpa och det var det tydligen.

Ölandsgäss värper inte så många ägg, cirka femton stycken ungefär. Det är lagom många för att de ska kunna få en lagom stor kull gässlingar. De första äggen som läggs på säsongen brukar inte vara befruktade så de kan man ta in och äta men sådär en tio stycken brukar vara lagom för gåsen att ruva ut. Om man är skrockfull av sig låter man gåsen (eller hönan för den delen) ligga och ruva på ett udda antal ägg, alltså nio eller elva istället för tio.

Vart tog våren vägen?

Utanför fönstret formligen vräker snön ner och marken är redan helt täckt av snö! Ja våren kom visst av sig lika fort som den kom. Jag slår vad om att det beror på att jag tog av snökedjorna från traktorn häromdagen i hopp om att våren äntligen var kommen...

Rödkullekon Ronja och hennes kompisar får fortsätta att tugga på sitt hö inne i stallet i väntan på våren.

Äntligen vår!

I helgen värmde solen riktigt skönt och detta i kombination med en kraftig vind natten till lördagen gjorde att en hel del av snön försvann. Hönsen blev glada över att återigen kunna sprätta runt och snart hittade de sitt favotitbadställe invid husgrunden. Där låg de sedan allihop och sandbadade eller bara solbadade för den delen.

Gässen har börjat få ordentliga vårkänslor. De parar sig och hanarna börjar bli mer vaktiga och aggresiva. Nu väntar jag bara på att de snart ska börja värpa. Jag har gjort iordning deras värpreden och lagt in massor med halm i dem.

Korna har börjat fälla sin vinterpäls och de njuter i fulla drag av att bli ryktade och kliade. Ett par av kvigorna börjar se väldigt runda ut om sina magar så det märks att tiden för kalvning börjar närma sig. Även fåren ska börja lamma inom några veckor eller så.

Det känns skönt att vintern sjunger på sista versen men samtidigt innebär våren som vanligt att det är massor som ska hinnas med. Ved ska sågas och klyvas, stängsel ska lagas och åkrar plöjas och sås. Kalvar och lamm ska hjälpas till världen och djur ska släppas ut på bete. Tur att dagarna blir längre så att man hinner med allt som ska göras!

Livlig trafik i skogen

Igår när jag var ute och gick med hunden i skogen slogs jag verkligen av hur mycket spår det finns av olika djur som rör sig runt gården. Man ser ju sällan något djur eftersom de är så skygga men spårstämplarna i snön avslöjar att de finns där.

Jag såg både trampspår och spillning från en älg och när jag följde spåren kom jag efter ett tag fram till två olika legor, alltså platser där älgen legat och vilat. Snön hade först töat lite av älgens värme och sedan frusit när den rest sig och gått därifrån så att det blev ett isigt avtryck av en liggande älgkropp.

Det var inte bara gigantiska älgspår jag såg utan även små, små rådjursspår, hjortspår och så förstås vildsvinsspår. Dessa känner man igen på att lättklövarna, alltså de små "extraklövarna" som sitter en bit upp på benets baksida spretar ut när grisen går så att märkena efter dem hamnar en bit utanför märkena efter de egentliga klövarna. Trots att marken är frusen hade svinen även lyckats böka lite bland löven och det är ju ett tydligt tecken i sig på att det varit grisar i farten.

Det var även fullt av rävspår som ledde kors och tvärs genom skogen. Vi har flera rävlyor alldelses i närheten av gården så det känns förstås lite oroligt med tanke på att rävar gärna äter både höns, gäss och faktiskt även nyfödda lamm om de kommer åt. Förra året förlorade vi två lamm till räven. Jag kunde se att trafiken till och från ett par av lyorna varit livlig.

Även hararna lämnar sina avtryck i snön överallt. Ibland ser man riktigt upptrampade stigar där de verkar skutta ofta men lika ofta ser man enstaka spår. Ett sådant spår kan plötsligt sluta tvärt. Det är harens sätt att lura sina fiender, t ex räven. Haren gör antingen ett långt sidoskutt eller vänder tillbaka i samma spår och tar därefter et sidoskutt för att förvilla räven.

Ett spår som liknar harens fast är betydligt mindre är ekorrens. Även om de gärna tar sig fram uppe i trädkronorna hoppar de ibland omkring nere på marken.

Invid stenmurar eller trädrötter såg jag en hel del sork- eller musspår. De rör sig ju annars gärna under snön för att inte upptäckas av rovdjur. Hunden lyckades dock känna vittringen av en sork under snön och hon nosade intresserat ner i snön och försökte gräva men sorken var nog alldeles för snabb för henne.

I en av våra betesmarker var det alldeles fullt av spår från fåglfötter. Det var korpar som promenerat omkring och pickat efter vatten genom isen i bäcken som rinner genom hagen.