Ett härligt bad i sommarvärmen

En av tupparna tar sig ett svalkande (!?) sandbad i den stekande solen medan de snart vuxna gässlingarna trängs i badbaljan.

Fjärilsrestaurangen har slagit upp portarna

För några dagar sedan slog den självsådda oreganon ut framför huset. Den inte bara blommar vackert utan attraherar även hela grannskapets alla fjärilar. Man kan se säkert 25 stycken fladdra runt på en och samma gång och suga sig otörstiga på blommornas söta nektar. Det är mest nässelfjärilar men även pärlemorfjärilar, amiraler, blåvingar, guldvingar och en och annan gul citronfjäril. Även humlor och bin hittar såklart dit.

Rävpåhälsning, tjurvisit och praktikantbesök

En av hönorna hade lagt sig att ruva ute i ett nässelbestånd. Eftersom det var den stirriga hönan vågade jag inte flytta henne till ett säkrare ställe utan hoppades att det skulle gå vägen. Förresten så upptäckte jag inte redet förrän ganska nyligen.

Hönan "försvann" på midsommarafton så det var beräknat att äggen skulle kläckas om några dagar. Jag hade inte sett henne komma fram för att äta och dricka på ett par dagar så jag smög iväg till hennes gömställe idag för att kolla ifall hon låg kvar. Men nej, det enda som syntes av henne var en fjäder! Man kan säga att det blivit en fjäder av en höna... Till och med äggen var borta.

Hon har lämnat efter sig åtminstone en kyckling. Det var en av de andra hönorna som tidigare ruvat fram en kyckling av ett av hennes ägg. Den ser likadan ut som stirrhönan gjorde och har samma stirriga och vimsiga beteende så det går inte att ta miste på släktskapet.

I förra veckan var det dags för korna att återigen få träffa sin tjusige kavaljer, - tjuren. Rödkullekorna och -kvigorna fick träffa vår egen rödkulletjur som är drygt två år gammal och ganska biffig. De två fjällnära korna fick däremot besäk av en främmande herre. Jag lånade en fjällnära tjur av en kille i Hörby. Den här tjuren är bara cirka ett år gammal och betydligt mindre än rödkulletjuren. Dessutom är han väldigt blyg av sig. De första dagarna sprang han iväg flera meter med huvudet högt så fort vi närmade oss hagen men nu går det bättre. Han märker väl att korna inte blir rädda för oss.

Nu hoppas vi att de båda tjurarna gör sitt jobb i varsin hage så att det blir ett gäng kalvar om nio månader.

Igår fick vi förresten ytterligare besök. Det är en tjej från Tjeckien som ska bo och praktisera på gården i tre veckor genom nätverket wwoof som står för world wide opportunities on organic farms. Vi hoppas såklart få hjälp med några av sysslorna på gården samtidigt som hon förhoppningsvis lär sig en del om livet på en ekologisk gård.

Markerna granskade & höet inne

Efter att ha sågat buskar och grenar ytterligare några timmar på morgonen kom synemännen för att granska våra marker vid halv tio-tiden i torsdags. När de var klara fick vi höra att vi gjort ett bra jobb sen de var där förra gången och granskade för fem år sen. Det var ju kul att höra att allt arbete vi lagt ner märktes!

I fredags var höet torrt nog att pressas. Jag strängade ihop höet vid middagstid och sen kom vår hjälpsamme granne med sin gamla löspress och pressade balar på eftermiddagen. Pressen strulade lite och ville emellanåt bara knyta ett band runt balarna. Då fick jag sprätta upp dem igen medan grannen mekade lite med pressen och sen gjorde han ett nytt försök. Till slut var alla balar pressade med två band.

Helena kom cyklande med kaffekorgen till ängen och vi satte oss på varsin väldoftande höbal och fikade på nybakt kladdkaka i skuggan, mums!

Sen lastade jag balarna på en vagn och körde hem dem till gården. Där hjälptes Helena och jag åt att lasta av dem. Det blev två och ett halvt vagnslass med fint hö.

Det är varmt och svettigt att göra hö jämfört med att pressa ensilagebalar men doften av riktigt gammaldags äkta ängshö är obetalbar. Jag förstår att djuren gillar det! Korna stod på rad längs stängslet och råmade när de kände doften av höet.

Imorgon ska vi ha Öppen gård här i Lönshult. Det blir rundvandring bland djuren, fika i trädgården och bondgårdskamp där det gäller att få så många poäng som möjligt. Välkommen mellan kl. 13 och 16!

Hösprättning och busktrimning i sommarhettan

I söndags slog vi ängen och sen dess har vi sprätt runt i höet varje dag så att det ska torka. Om ett par dagar är det förhoppningsvis torrt nog så att en granne kan pressa småbalar av det.

Imorgon förmiddag ska vi ha arrendesyn på en av gårdarna som vi arrenderar. Det innebär att två oberoende synemän kommer hit och kollar så att vi sköter marken på ett bra sätt helt enkelt. Det får inte vara för mycket buskar längs åkerkanterna så att man inte kan köra med traktorn ända ut till kanten.

När vi tog över arrendet för fem år sen var åkrarna obrukade och fulla av ogräs. Det växte t o m små trädplantor på ängen som vi nu ska ta hö på. Brännässlorna var så höga att man knappt kunde se över dem och betesmarken var ganska igenvuxen och dåligt betad.

Vi har lagt mycket tid på att få ordning på åkrar och betesmark under de här åren men buskar och träd växer ju hela tiden så det är svårt att hinna med att hålla efter dem hela tiden, speciellt när det är så eftersatt från början. Därför har vi arbetat som galningar den senaste veckan med att såga buskar och trädgrenar utmed åkrarna. Det är varmt att såga motorsåg med tjocka skyddsbyxor och släpa ris i tryckande högsommarvärme kan jag lova! Som tur var fick jag hjälp med att släpa ris av en kompis igår. Stort tack Jocke!

Idag sågade jag ner grenar som satt en bit upp i träden. Jag stod dels på en hög stege men när inte den räckte till eller det var svårt att komma åt fick jag stå uppe på traktortaket och såga. Lite läskigt att stå så högt upp med en tung motorsåg men Helena stod nedanför och höll i stegen i alla fall...

Vi har lite kvar att såga så det får nog bli till att gå upp med tuppen imorgon bitti så vi hinner ta det sista innan de kommer, puh!

Rekord i kycklingar

Den grå hönans kycklingar började kläckas dagen innan midsommarafton. På själva midsommarafton klev hon upp ur redet och när jag kom in i hönshuset låg hon i en hörna med kycklingarna under sig. Jag skulle lyfta över familjen till en egen bur så att de skulle få vara i fred för de andra hönsen och jag började med att lyfta upp hönan. Döm om min förvåning när jag såg ett myller av kycklingar under henne. Efter hand som jag lyfte över dem till buren räknade jag till hela tolv stycken! Det var verkligen imponerande, speciellt eftersom det var hennes första kull.

När jag tittade i redet fanns det två ägg kvar. Jag tänkte först att de förmodligen var obefruktade men så tittade jag närmare på dem och såg att det var ett litet hål i det ena. Det var alltså en kyckling där inne! Ägget var ganska kallt så den kunde eventuellt vara död. Men så hördes ett svagt pip!

Eftersom hönan bestämt sig för att det var färdigruvat fick jag plocka in ägget och lägga det i en skål under en lampa. Jag kollade så att det var 37 grader där ägget låg och i takt med att ägget värmdes upp började kycklingen pipa alltmer och snart lossade den bit för bit av skalet.

Eftersom vi skulle fira midsommar hos en granne fick jag lämna den under lampan. Efter ett par timmar cyklade jag hem och tittade till den. Då var den kläckt och låg där halvtorr och blinkade mot världen. Den fick stanna kvar under lampan tills det blev kväll och hönan lagt sig till ro för natten. Då stoppade jag in kycklingen under henne och morgonen efter var den stark nog att kunna följa efter sin mamma och sina syskon.

Nu har hon alltså tretton små barn att ta hand om. Det är precis att de får plats under henne. Det är några gula, några blå (grå), ett par gula med bruna ränder på ryggen och ett gäng svart-vit-brokiga.

Traktortrubbel och fågelpick

Sent på tisdagskvällen kom så äntligen maskinstationen hit och pressade de sista ensilagebalarna. Det kändes skönt att somna den kvällen med vetskapen att vinterns foder till djuren är räddat. Det blev drygt 90 balar och vi kommer att skörda fler senare i sommar så vi kommer att ha gott om foder.

När jag dagen efter skulle köra hem balarna från fälten hann jag bara flytta ett par stycken innan det kändes som att ena traktorhjulet där fram körde ner i en håla. Konstigt? Det ska inte finnas några hålor på åkern! När jag tittade ut upptäckte jag till min fasa att vänster framhjul lossnat! Shit! Jag hoppade ut och kollade lite noggrannare vad som hänt. Framaxeln hade brutits av en bit innanför hjulet. Nu kände jag mig ganska liten och hjälplös. Jag är nämligen inte killen som gillar att skruva på maskiner så att säga...

Vad gör man? Jo, ringer till traktorverkstan och förklarar läget. De hade såklart fullt upp men skulle eventuellt kunna skicka ut en gubbe som kunde titta på det.

Några timmar senare dyker han upp, mekanikern, med bilen full av verktyg och annat som är bra att ha när man mekar med en traktor mitt ute på en åker.

Han var tvungen att montera av hela framaxeln och ta den med till verkstan för att reparera den, så traktorn hängde bara på en liten domkraft och på lastaren framtill. Det såg lite dumt ut men vi konstaterade att det skulle vara svårt för någon att stjäla traktorn i alla fall.

Han kunde inte lova att han skulle hinna fixa den före midsommar men han skulle göra så gott han kunde.

Idag var jag på jobbet och kom inte hem förrän ganska sent på kvällen. Då var traktorn lagad och hel igen. Hurra! Dessvärre hade traktens alla kråkfåglar roat sig med att sitta på flera av balarna. De hade skitit en del på dem men det värsta av allt var att de hade hackat hål i plasten på dem. Blir det minsta hål i plasten så kommer det in luft och då möglar ensilaget så att man måste kassera det. Som tur är hade vi en rulle med lagningstejp hemma men den var nästan slut så jag fick tejpa små bitar nu och så får jag tejpa bättre efter helgen när det går att handla mer på lokalföreningen.

Förresten fick den grå hönan kycklingar idag. Jag vet inte hur många för hon ligger fortfarande kvar i redet. Kläckningen kan ta ett par dygn så innan dess går hon inte upp. Det är tredje året i rad som det blir kycklingar till midsommar.